Ett vackert avsked...

I fredags var det dags att ta farväl av Pers bästa vän och vår granne, J.

Efter 3,5 års kamp mot sin cancer så förlorade han slaget och lämnade oss alla.

Vi vaknade till en dag med lite kyla men med strålande solsken. Ett passande väder.

Vi var ett stort kompisgäng som träffades utanför och med stöd av varandra gick in till begravningen. Den var vacker. Den var jobbig. Den var ett avsked.

" Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän. Något fint går itu. Här är jag. Var är du? Jag vill tro, att vi träffas igen. Som en fjäril som lyfter från blomman, som en fågel som lämnar sitt bo söker själen sin väg mot det höga, så har jag hört, så har jag lärt. Är det sant, så vet du det nu. Här är jag. Var är du? Det är svårt att mista en vän. Något fint går itu. Här är jag. Var är du? Jag vill tro, att vi träffas igen. "

Församlingssång Sv. Ps. 799

Psalmen var med på begravningen. Och den var så vacker. Men det är svårt. Det är svårt att se sin man lida så mycket och inte kunna ta bort all sorg, all smärta och all saknad från honom. Det var hans bästa vän. Hans närmaste vän. Och även om livet ofta kom emellan och förutsättningarna för dem att kunna umgås förändrades med tiden så fanns de alltid där för varandra. De var aldrig mer än ett telefonsamtal eller några gångsteg ifrån varandra. De visste precis var de hade varandra och det var till varann de gick för att komma ifrån, prata av sig eller bara va. Det var till varann de gick för att skratta, festa, umgås och mockla. För det var det de gjorde som mest ihop, mocklade, med allt! Ingenting var för stort eller för svårt. De var fiffel- och mockelkungar!!!

Per berättade att hans mamma alltid tyckte de körde på för hårt, lite för ofta, att de oftare borde bara ta tillfället i akt och sätta sig ner och njuta. Njuta av allt de har. Njuta av livet. Jobbet och fixet finns kvar. Detta är ingen egenskap som någon av dem någonsin besuttit även om Per faktiskt slagit av en del på tempot sen han fick barn, men Per verkar som om han äntligen hört sin mammas ord... Och jag hoppas ni där ute också tänker på det... Ta tillfället i akt att bara njuta ibland...

Livet går vidare men än så länge med tunga steg...

Livet blir ljusare om än det dröjer ett tag...

Det blev ett vackert avsked!

Men du är saknad...