Händelserna i förväg...

Det finns några i vår familj som har förmågan att gå händelserna i förväg. Det gör jag. Och alla barnen. Det gör maken också. Tydligen var det inte bara några i familjen utan alla...

Jag har en förmåga att göra det när det gäller våra renoveringsprojekt och våra bilköp... Bland annat... Men som jag redan berättat så har jag lite svårt med startsträckor och "vägen dit". Jag är mer typen som "nu kör vi!". Och det är ju inte riktigt så det funkar får jag veta varje gång jag kör på alldeles för snabbt. Alldeles gör spontant. Maken bromsar. Maken tänker. Jag kör på. Jag får ofta bita i det sura äpplet efteråt. Vi kompletterar varann bra tycker jag! Och nu vet jag att trapphuset inte riktigt är klart, men det är så nära nu att jag tycker det är klart ändå. Nästan...

Lilla mini-me gick också händelserna i förväg under veckan nu när våren på allvar kom hand i hand med påsklovet som de spenderat med pappa. Han trodde att sol och plusgrader betydde sommar och semester, kastade kläderna och cyklade som aldrig förr! Pappan fick dock tag på honom efter ett tag och förhindrade att påsklovet byttes ut mot vab-lov!