Strax efter 12....

Klockan är strax efter 12. Nu har de flesta företag och förvaltningar lunch. Det brukar också innebära att halva arbetsdagen är avklarad när de kommer tillbaka till kontoren.

Jag sitter hemma. Och väntar. Jag väntar och väntar. Och väntan får mig att må så dåligt. Stress, nervös, oro, illamående, glädje, hopp, förtvivlan, lugn och frustration.

Alla känslor blandas i en riktig cocktail samtidigt som de attackerar med full kraft en och en vid olika tillfällen.
Väntan är förjävligt. Den kommer få mig att snart gå upp i molekyler.

"- Nästa vecka!"

Det är nu den är, nästa vecka, det är den veckan som är nu. Och enligt mina beräkningar har i och med lunchtiden idag precis halva veckan nu gått. Då borde det rimligtvis bara vara lika länge kvar att vänta, maximum...

Jag väntar väl ett tag till då...

Suck!