En torsdag i Eriks liv...

Jag är glad att gårdagen var en av de kvällar som vi de sista veckorna varit hemma båda två. Erik hade ingen bra kväll. Han var sååå trött! Och Eriks sätt att hantera känslor är ju inte riktigt som många andras.

Det gapas stooort. Det låter höööögt. Det fälls enooorma tårar. Allt under ett kaosartat panik ångest laddat utlägg där han på obegriplig svenska försöker förklara vad felet är. Och vi fattar/hör absolut ingenting. Men å andra sida kan vi inte garantera att det är svenska han försöker prata, eftersom vi inte förstår vad han säger eftersom det är omöjligt att höra. Det enda man hör är ljudet av nåt som liknar tal under ljudet av en mistlur som går igenom hela registret av toner. Det är däremot lätt att veta när man på riktigt har missförstått honom eller trampat i klaveret på riktigt. Det är när det där missljudet helt plötsligt för en mycket kort stund ger vika för ett rytande, morrande och inte helt omöjligt en rak höger nånstans... Men lika snabbt som det kom så återgår det och missljudet fortsätter.

Igår var en sån kväll.

Han skulle greja med leran. Det var fel på leran. Det skulle ordnas med leran. KAOS! Pappa fixar och det blir bra en stund. Det ska målas. Han kan inte måla (egen utsago). Vi ska måla åt honom. KAOS!!! Han ska ha en iPhone. Först ska kvällsrutiner fixas. KAOS!!! Det blir kvällsmat. Han ska ha fjällfil. Jag tar fram skålen. KAOS!!!! Det var ju för sjutton runn-macka han skulle ha. KAOS!!!!! Det blir helt plötsligt fjällfil iaf. Men då ska han sitta på kökssoffan. Då blir bordet för högt. KAOS!!!!!! Viktor sitter i soffan. KAOS!!!!! Viktor får sitta i soffan. Han sitter tydligen för nära. KAOS!!!!!! Bordet är för långt bort. KAOS!!!!!!!! Jag flyttar in bordet. Erik kommer nu på att han är kissnödig vilket han alltid blir när han skriker så. Han ska gå och kissa. Bordet! Det är ju för långt in, han kommer inte ut. KAOS!!!!!!!!! Jag ilar fram och drar ut bordet. Så går han iväg. Högljutt. Och så tar mistluren fart igen. Jag skyndar in på badrummet. Eftersom byxorna fortfarande sitter på så fattar jag ju att det är det som är problemet, det äg ju omöjligt som sagt att höra vad han säger. Byxorna åker sv. Då drar han i luren en gång till. Kalsongerna. Men nu då, nu måste du väl ändå kunna kissa???? Jag lämnar rummet. Det tar en sekund så drar det igång igen, denna gång värre än allt innan... Jag hinner precis vända mig om när jag ser den här lille trötte goe gråtiga killen kliva ur badrummet med byxorna nere vid fotknölarna och i handen håller han hela toasitsen!!!

Det går inte att beskriva hur jag kände då... Jag bär tillbaka honom och toaring och sätter dem båda på plats igen. Erik vädjar till mig att stanna kvar så jag sätter mig på pallen intill honom och hans små armar håller krampaktigt runt min hals... Då börjar jag skratta... Mistluren är tillbaka. Men det blir bara en kort sekvens. Sen ska det torkas, spolas och tvättas händer. När vi ska gå tillbaka till köket och kvällsmaten hör jag "-bena trasiga". Nehej du lille gubbe tänker jag! Nu är det du som slutar grina och går med egna ben tillbaka till köket. Du ska inte tro att du kan skrika dig till allt du vill! Per som också hittat in till badrummet nu sätter 100 kr på att Erik kommer vinna den där kampen. Per lämnar oss och går till köket. Några minuter går och Eriks hysteri börjar nå nya proportioner. Då kommer en pik från köket "- tycker du det är värt att vinna 109 kr på honom ikväll??" Jag skiter väl i pengarna, det är principen muttrar jag och bär ut skitungen till köket!

Om han sov gott??? Mmm man kan väl säga att det var han som gjorde det inatt... Föräldraskaran sov desto mindre...