Äpplet faller inte långt från trädet...

Ända sedan jag var lite har jag alltid haft ett svårstoppat behov av att varje gång vi åker förbi mitt "barndomshem" tala om det för alla som finns i närheten.

Samma gäller min man. Varje gång han åker förbi den gård där han var dagbarn som lite så bara måste han berätta detta. Självklart på ett sätt som om det vore första gången som dessa ord nånsin yttras: "- åh, kolla här. Har jag nånsin berättat att jag...."

Nu har det tydligen gått i arv också. Varje gång vi kör förbi en viss fotbollsplan så utbrister Vicke V att där har minsann morfar spelat fotboll! Och det stämmer ju, för 30 år sen!!!

Sen fortsätter han med att förklara att morfar nu har fått sluta med det eftersom han blivit pensionär!
Mm det stämmer också. Han blev pensionär i våras, fotbollsspelandet gav han sig med för längesen.

Även han gör sitt uttalande på sånt sätt så man inte ska låtsas att man nånsin har hört det förut. Och naturligtvis sitter lillebror, lille E, bredvid och spelar med, att det där har han ju ALDRIG hört innan... Fast å andra sidan, i hand fall kan man ju fundera...

Men han har ju en poäng, morfar var jj anställd på en fotbollsklubb sista åren som han fick sluta med när han blev pensionär. Men det var en annan plan, någon annanstans...

Jag försöker förklara att det var jobbet han fått sluta med men att han fortfarande tränar andra i fotboll. Och att det numer är tjejer i ytterligare en annan klubb som han tränar. Ni vet, springer och skriker ut vad tjejerna ska göra och inte göra.

Hittills har lille Vicke V inte alls verkat fatta grejen med det där, men idag har vi åkt förbi den där planen fyra gånger, och den sista gången säger han bara kort och konsist att han ska också bli tränare i fotboll. Han ska ta över morfars lag när morfar blir pensionär därifrån också. Och då ska han köpa ett par nya stora-vuxen-spring-skor som är jättesnabba och så ska han också springa och skrika åt tjejerna vad dem ska göra!!! Kanske prova att spela fotboll också.

Det lite roliga i det hela är att både mitt "barndomshem", makens daghem och fotbollsplanen ligger typ inom en kilometers räckhåll från varandra... Det kanske är nåt i luften????