Justin Bieber

Vet inte vem han är eller var han kommer ifrån. Det enda jag vet är att det är en liten pojke som slagit stort och erövrat många små barns hjärtan. Kanske nåt lite äldre hjärta också på sina ställen...

För mig har han mer kommit att kännetecknas som ett fenomen. Men det är inte bara han som är fenomenet utan hela den delen av samhället som omger honom under vissa omständigheter.

Tidigare i somras hade jag i stort sett bara hört hans namn och sett en bild på honom från en bok vi gett Jeppe i julklapp. I mitten på sommaren slet jag mitt anletes svett för att försöka fixa biljetter till hans konsert. Efter mycket möda lyckades jag då få tag på biljetter, vip-biljetter bör tilläggas bara för sakens skull... Fyra biljetter till konserten i Oslo i april 2013. Jag ska åka med sonen och en vän med hennes dotter.

Efter att biljetterna kom beslöt jag mig för att jag måste ju "lära känna" grabben. Jag måste få veta vem han är och vilka låtar han har gjort och som jag såklart måste kunna sjunga med i trots att jag förlagts med sång- och partyförbud av sonen under konserten. Men jag kan ju knappast sitta en hel konsert utan att sjunga med, bara litegrann, så låtarna ska nötas in!!! Det har inte gått så bra hittills bara, för efter varje låt jag lärt mig och nästan kommit att gilla så har nån alltid slagit undan benen på mig genom att tala om att "-Du, nu är det Eric Saade igen!!!"

Jahapp, bara att börja om då... Igen... Men nu kan jag iaf alla hans låtar till mina andra två söners glädje!

Men fenomenet då, tittar just nu på intervjun mellan Skavlan och Justin Bieber. Och det slår mig flera gånger vilken otroligt liten pojke han är, och att framgång inte alls gör att du växer upp snabbare.

Han har röst som ett barn, lika så ögonen och blicken så otroligt oskyldiga.

Skavlan ställer fråga på fråga, öppna och raka frågor. Frågor som skulle ha kunnat ställas till vem som helst... Och Justin svarar på dem, direkt och utan omsvepningar. Och han svarar precis som vilket barn som helst... Det blir så otroligt tydligt att killen inte är vuxen, vilket han inte heller påstår, men det märks att han vill svara vuxet men innehållet är av vikt för ett barn... De gånger han under intervjun riktigt blommar upp är när han får prata om en björnhistoria från hans barndom och när han pratar om skolan, för det är det han kan, det är det som ligger honom närmast och det är inom hans verklighet. Oavsett hur mycket framgång han får så är han fortfarande bara ett barn och det känns som om framgången mer pausar hans uppväxt än driver honom framåt.

Det märks även på de klipp som visas från hotellbilderna där han hoppar upp i fönstren och poserar för vilda fans utanför, och han hoppar över bord och stolar... Han älskar uppmärksamheten från de små tjejerna utanför, för dem är han Gud och deras frälsare. På insidan är han en 18-årig pojke som sjasas runt av säkerhetsvakter och hotellpersonal.

Nu var det inte meningen att det skulle verka som negativ kritik mot honom som person, inte alls. Jag tror faktiskt att jag kommit att gilla konceptet med Justin även om jag verkar fullt inkapabel att lära mig en enda låt av honom...

Men det jag ifrågasätter eller fascineras av är sjåset runtomkring... och det är absolut inget nytt fenomen det är bara det att jag först nu som vuxen själv kunnat stå såhär på utsidan och iaktta det hela...

Hur fullkomligt galet det är.

Tjejerna skriker, de gråter, de svimmar och de nästan på allvar dör en smula för en stund... Deras hjärtan omhuldas av sån enorm kärlek samtidigt som de på ett plan inser verkligheten och därför även samtidigt får sitt hjärta brutalt utryckt och krossat i tusentals bitar...

Inne på ett hotell står en liten tanig kille i blå munkjacka och tar sig inte ut. Inte ens med hjälp av flertalet stora långa biffiga livvakter så går det att föra denna lilla pojke ut från hotellet utan att riskera båda hans och deras eget liv...

Snacka om girlpower!!!! Där borde Ulf Brunnberg ta sig en ordentlig funderare...

Men det är galet, hela situationen är helt sjuk!!! Och nu är jag själv en del av hela den här cirkusen...

Jag är tydligen en beliver eller beliber eller vad det nu heter... Och fram till april kommer jag att låta mig flyta med men sen tror jag att jag lämnar skeppet...

Men efter att ha sett intervjun nu har jag nu äntligen fått höra några låtar som jag kan börja träna in...

"-baby baby baby ohhh"