Livegen...

Det har gått ett antal år sedan slaveriet avskaffades, vilket är otroligt skönt tycker jag. (vet att slaveriet fortfarande finns kvar i praktiken, men att det är moraliskt borta iaf i min teori är gött...)
Det som tyvärr inte försvann med det var begreppet "livegen"!!!

I alla tider har det funnits folk som varit livegna. Bönder, kvinnor, barn, slavarna, svarta... Den senaste i raden av livegna är våra svenska arbetslösa.

Jag är en av dem så jag vet precis att det är så det är... Så ni som inte håller med eller som anser att vi arbetslösa inte gör vårt för att ändra på vår situation, ja ni kan helt enkelt sluta att läsa precis nu... Och jag vet att ni finns, jag skulle till och med kunna namnge er bland mina egna vänner... Självklart kommer jag aldrig att hänga ut er, för för mig är vänskap mer än att få sista ordet.

Jag ska berätta min historia, den är lång, så ni som inte orkar läsa den kan också sluta nu...

Jag har haft ett jobb sedan jag var 17 år och 11 månader. Jag fick dispens på en månad för att kunna få börja arbeta. Jag började min sk karriär på Milko i Arvika. Där stannade jag tills strax innan de stängde och flyttade till Karlstad. Då var jag gravid och efter min flytt till Stockholm så var jag mammaledig ett år. Hade jag fått bestämma själv så hade jag inte varit mammaledig så länge. Varför??? jo för att jag VILLE jobba. jag älskar att jobb och allt vad det innebär. jag började tidigt att leta nytt jobb och fick napp på första försöket. Jag började jobba heltid på ett boende för vuxna dövblindfödda med grav utvecklingsstörning för koncernen MoGård AB. Mina kvalifikationer??? utbildad i teckenspråk och min personliga lämplighet.

På grund av olika omständigheter sa jag själv upp mig i nov 2004 och flyttade tillbaka hem. Jag blev för första gången inskriven på arbetsförmedlingen men fick deltidsarbeta utan begränsningar då eftersom vi hade en (S) regering. Jag fick direkt ett vikariat inom LSS:en i Arvika kommun och där blev jag sedan kvar, om än i olika omfattning, ända tills 2008 då jag födde mitt andra barn OCH var heltidsstuderande på universitetet sen två år tillbaka.

Hänger ni med??? Jag började alltså studera 2006, först till lärare i två år. Samtidigt, 2006, får vi i Sverige en ny regering. En (M)-regering eller vad man ska kalla det... I och med detta så införs nya regler i a-kassan och de arbetspolitiska åtgärdsprogrammen. Men inget som jag drabbas av egentligen. Jag är ju student på heltid och senare också mammaledig.

2009 får jag son nummer tre. Fortfarande heltidsstuderande men känner nu att det kan va skönt med en paus och tar därför mammaledigt en helt termin. Som sagt, jag gillar inte att bara sitta hemma... Jobba eller plugga är något jag behöver göra för min överlevnad!

2011 tar jag äntligen min efterlängtade examen, en politcies kandidat examen i Statsvetenskap. jag har dessutom flera fristående kurser i bagaget samt en tvåårig lärarutbildning (påbörjad) i mitt CV.
Jag börjar söka jobb på våren 2011 under min sista termin på universitetet. Jag har tänkt vara mammaledig under sommaren och dum som jag är så trodde jag att jag skulle haft ett jobb till hösten, när semestrarna tog slut...

Jag vill ju jobba. Och alla som VILL jobba de lyckas ju på något sätt hitta jobb ju!!! Eller??????????
Det var nog min största missbedömning.

I augusti 2011 skrivs jag återigen in på arbetsförmedlingen och tar kontakt med a-kassan. Då kommer nästa kalldusch. Och nu får ni som är intresserade börja vässa öronen för att hänga med, för det är knappt så jag gör det själv!!!!

Augusti 2011:
1. Nyinskriven på arbetsförmedlingen. Nyarbetslös. Ska ENDAST matchas mot nya jobb. Är INTE av prioriterad art!!!
2. Återupptagen på a-kassan. Långtidsarbetslös sedan 2006. Får endast deltidsstämpla MEN fortsätta på sin förra period dvs 92 dagar. (en full period är 300 dagar). OCH med nedsatt ersättning, så istället för 80% så får jag idag bara 65%. Snyggt jobbat Anna kände jag nu...

Jag fattar ingenting, men är egentligen inte orolig. För det första så är jag så förbaskat dum att jag fortfarande tror att jag ska kunna få ett jobb. Herregud, jag har ju jobbat och studerat hur länge som helst. Jag har ett bra CV... Enligt mig! Dessutom har jag fått för mig att jag kan plugga på kvällar för att utöka mitt CV. Det fick jag INTE enligten tjej på a-kassan i september. För att slippa sitta hemma så gör jag nu en sak som jag antagligen såhär i efterhand kommer att få ångra dyrt...

Jag skriver in mig på Arvika Kommuns Bemaningsscentral. Där blev jag iaf önskad och fick börja jobba direkt. Jag jobbade hela hösten, nästan heltid. Vilket var gött, det tog inte så mkt på mina stämplingsdagar då... Nu var ju inte det så jädra bra som jag först tyckte då...

På arbetsförmedlingen (i augusti) får jag min nästa tid i januari, 2012????!!!! På en söndag dessutom... Bra koll eller?? I januari, får jag ringa och byta dag eftersom det enligt mig inte är öppet på ams på söndagar... Oj då säger hon... Jag får en ny tid om två veckor, i slutet i januari.

Har jag nämnt att jag har tre barn??? Och att jag arbetar på bemanningen vid detta tillfälle???? Vid tiden för det andra mötet ringer hon återbud 17 minuter innan avsatt tid!!!!!! 17 minuter!!!!!

Hon lovar att ringa om ett par dagar meden ny tid.... Det gör hon inte (trots mail och meddelanden)... Men det gör jag... I April!!!!! Oj då säger hon... Igen...

Oj jag glömde ju en incident som hände i höstas också, i november rättare sagt... När jag blev inskriven på alla olika instanser i augusti så behövdes ju alla jag nånsin gjort styrkas med papper och intyg. Jag fixade alla papper utom ett, som på grund av byråkrati inte kom till mig förrän i nov. Jag hade vid detta tillfälle fått ett sånt där gulligt "hot-brev" som ams skickar ut där det klart och tydligt står att "-gör såhär annars ryker din ersättning!!!!!" Jag försöker ett par veckor få tag på min handläggare men lyckas inte och får då rådet av kundtjänst att gå dit och be om att få prata med någon där på plats. Det gör jag. Och får min en rejäl utskällning för att jag med mina meriter fortfarande är erbetslös efter 4 månader!!!! Kvinnan i "kassan" tror inte ett ögonblick på att jag verkligen anstränger mig till det yttersta för att söka jobb! Jo, mellan mitt timvikariats-arbete som nästan är uppe i 100% , familjen och mitt sökande efter jobb så JO, jag söker jobb svarar jag... Jag söker ungefär 10 jobb i veckan! Kvinnan tappar hakan... Inte mer? Frågar hon... Nu tappar jag hakan... Öhhh, jag tappar lite fokus där känner jag... Kvinnan slår på datorn och så säger hon, mycket upprörd att hon får banne mig upp över 590 jobb!!! Bara idag!!!! Och antyder att det är så många jobb som jag då ska söka, varje dag... I hela Sverige.

Nu blir jag också förbannad... Ledsen... Och otroligt kränkt...

Jag VET att nya regeringen vill att man ska söka jobb så långt bort som möjligt och att barn och familj och hus och annan sån skit inte alls är nån ursäkt... Men för mig så är det det... Det är STOR skillnad! Min man har fast heltidsjobb, minst, och ska jag flytta hela familjen då så får ju han börja om som arbetslös... Vad är det för lösning??? Nej, men det är ju såklart inte så det är meningen säger hon nu, kvinnan... Du får helt enkelt börja veckopendla! Ja för att ha två boenden och slita upp barnen (för jag kan inte va utan dem!) (samtidigt som inte maken vill va utan dem!) odet är ju optimalt säger jag. Och ja, det tycker hon...

Jag frågar henne då vad som är deras uppgift mitt i allt, för när jag blev inskriven så sa min handläggare att hon utifrån min profil kommer att sitta och matcha mig mot jobb, och så fort hon hittar något som matchar så skickar hon ett meddelande om det så jag kan söka jobbet... Och JA, det stämmer säger kvinnan. Det är så vi hjälper till... Då svarar jag henne att då fattar inte jag varför jag inte har fått ETT ENDA meddelande om en matchning på över fyra månader, framförallt eftersom kvinnan BARA IDAG matchat mig med över 590 jobb!!!!!!!!

Kvinnan svarar nåt konstigt som jag inte orkar lyssna på. Säger att "-ja men då skriver jag väl ut en åt dig nu då!" Hon skriver ut ett jobb som handläggare på Pensionsmyndigheten och räcker över åt mig. "-behåll det där du säger jag, jag sökte det där jobbet redan förra veckan så...!!!!!" Sen går jag.

Mitt nästa möte med ams och min handläggare får jag efter att jag "våldgästar dem den där dagen i maj nu 2012. Då har jag fått veta av a-kassan att mina deltsidsarbetsdagar snart är slut och att jag även gjort slut på min period som jag påbörjat i augusti. A-kassan har dock ett glädjande besked åt mig, jag är berättigad till 150 nya dagar eftersom jag har barn.
Det jag vill prata med ams om är att jag vill jobba. Jag vill ha praktik. Jag vill kunna få läsa.

Men jag är ju INTE av prioriterad art så inget av detta får jag göra. Jo, just det ja, plugga får jag tydligen nu helt plötsligt. På halvfart, en termin i taget och bara efter godkänd ansökan till a-kassan... Detta lär jag ju säkert hinna nu när ansökningsperioden gått ut för längesen...

Min handläggare lovar att ta kontakt med mig direkt efter hon kommer tillbaka från sin semester. Vecka 32 säger hon. På onsdag v. 32 orkar jag inte vänta längre utan ringer henne själv. Hon hade glömt, men skulle ta tag i det direkt. Hennes chef skulle komma tillbaka v.33, men då lovade hon att ringa mig Direkt hon pratat med sin chef!!! Nu är det vecka 35... och jag har fortfarande inte hört ett dugg!!!

Men så är jag inte heller av prioriterad art!!!!

Men det är väl ingen fara säger ni, du jobbar ju och så. Nej, inte nu längre. Nu FÅR jag inte jobba längre om jag ska stämpla utan har fått sluta på bemanningen. Mina begränsade deltidsarbetsdagar är slut... Det kändes SKIT kan jag tala om... Men det är lugnt sa hon på a-kassan... Du har ju ersättning i 127 dagar till!!! Och dessutom, (nu kommer det jag får ångra dyrt), har du jobbat ihop till en helt ny period när dina 127 dagar är slut!!! Jippie kände jag, då får jag 300 nya dagar, med 75 nya deltidsarbetsdagar, och då kan jag gå tillbaka till bemanningenoch deltidsarbeta i ytterligare ett år nästan och tjäna ihop till en ny period med nya dagar... Och lade hon till, det var ju synd att jag gift mig också, för hade jag varit ensamstående med barnen så hade jag kunnat gå förbi systemet och välja att hamna i jobb- och utvecklingsgarantin nu direkt, med lite högre ersättning igen... Ja, det var ju förbannat synd!!!!!!

Och ekorrhjulet går runt runt runt runt.... För till saken hör att s länga jag har en enda jävla dag kvar på a-kassan så FÅR JAG INGEN HJÄLP FRÅN AMS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så länge jag har dagar kvar är jag inte av prioriterad art!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så länge jag har dagar kvar, i detta fallet då 427 dagar, så gör inte Ams ett dugg!!!! På grund av ekonomi!!!!!!!!!!!!!

Nej, nu hade jag fel!!!

Fick ett brev från ams idag ju... Idag, tisdag alltså... att jag MÅSTE ta hjälp av en jobbcoach... Vilket jag INTE vill, vilket min handläggare sa att jag INTE behöver!!!!!!Jag ska vara där kl 15.00 på torsdag... Kl 15.00 på torsdag jobbar min man, och mina barn har inte rätt till dagis! För det har Arvika kommun ihop med dagis bestämt. Är man arbetslös har man rätt till 15/vecka på dagis, och dagis har rätt att själva bestämma vilka dagar som dessa 15 timmar ska placeras ut (vilket jag fullkomligt tycker är helt ok). På vårt dagis ligger dessa timmar på mån-ons mellan 9-14!!!! Det vill säga att jag inte har någon barnomsorg på torsdag kl 15 och fruktansvärt knappt om tid att kunna fixa detta också eftersom jag har mindre än 48 timmar på mig!!!!!!!!!!!! Vilket jag tycker är sjukt.... Och det visar igen vad fruktansvärt livegen man är. För längst ner i brevet så kommer samma hot som vanligt, om jag inte infinner mig på utsatt tid, med kallelsen som intyg så kommer jag att förlora ersättningen!!!!!!!!!!!!!!

Men det är väl klart, som arbetslös så har man ju absolut INGENTING annat för sig än att sitta hemma och stirra i väggen!!!!!! Man kan inte ha andra saker som är beroende av en, eller andra möten inplanerade... Man är totalt fullkomligt livegen!!!!!!!!

Ams, a-kassan, kommun och staten kontrollerar precis allt jag gör. De bestämmer vad jag får göra och de bestämmer hur jag får göra det och när....

Som jag skrev innan så måste jag jobba/studera för att överleva, och det ligger mycket i det.
NEJ, jag är inte suicidal, men jag känner hur jag försvinner längre och längre bort från verkligheten och livet av att bara vara hemma... Man tappar kontakten med människor och sig själv. Man blir ensam! Otroligt ensam... Så hur den här nya politiken från regeringen kan motivera att man vill få fler i arbete och att få fler folk fria från utanförskap det fattar inte jag! Det är ren bullshit!!!!!!!!! men det är så otroligt lätt att döma och utöva makt, kontrollera och styra över andra människor och över politiken när man vet med all säkerhet att man inte kommer att bli drabbad själv...

Ska inte gnälla mer nu, men jag tycker systemet är förbannat sjukt...

Nu ska jag vänta på att min handläggare kontaktar mig imorgon, om inte hon glömmer, eftersom jag inte orkade hålla mig utan ringde henna själv efter att jag fått brevet idag. sen får vi väl se om hon passar mina små juveler under tiden som jag går på det påtvingade mötet för att behålla min ersättning... Den där feta ersättningen på 65 % av en heltidslön som jag hade för 10 år sen!!!

Snacka om inflation!