En liten en

Vi har en tvååring som snart fyller tre här hemma som på sista tiden gått och blivit mörkrädd. Det är nåt nytt för oss. Ingen av de övriga två har visat de tendenserna. Eller jo, den största, men han var mörkrädd på dagtid, inte på natten vilket underlättade allas sömn och humör. Jag vet att jag skrivit om hans rädsla för detta förut men då var kom det i uttryck genom att vi fick jaga krokodiler nätterna igenom.

Nu är krokodilerna borta och lille E har sovit otroligt gott den sista tiden. Men så nu igen har han börjat vakna, varje natt. Skillnaden nu är att han inte skriker och gråter tills hela huset vaknat och vi finns på plats, utan nu smyger han själv upp och kryper ner bredvid mig, på kanten, sen liksom knuffar han ihop mig och maken så när vi efter en stund vaknar, ja då ligger vi bokstavligttalat och balanserar på kanten av makens sida av sängen. I den resterande delen av sängen ligger en liten en och sussar gott.

Då får man börja om. Jag flyttar över honom tillbaka till min plats i v försöker somna om. Vanligtvis resulterar detta i att även lille E vaknar igen och sedan har man armar och ben slingrade om sig överallt...

Och jag har en litens aningens klaustrofobi...

Men men, vad gör man åt hans rädsla för mörkret??? Han har öppen dörr, nattlampa, ljus i hallen, vovve och snutte, och vi kommer och tröstar varje gång...

Och samtidigt som det är otroligt mysigt när han ligger där (och har somnat in ordentligt så han ligger stilla!!!!) så är vi rörande överens om att vi inte är barn-i-sängen-föräldrar!

Men vad gör man??