Trött när inte jag får sova. Trött på att inte få komma på arbetsintervjuer samt få ett jobb. Trött på att hitta på nya middagsmenyer. Trött på att det eviga husmorsjobbet aldrig tar slut. Trött på att inte tiden räcker till. Trött på att tjata tjata tjata. Trött på att samhället ibland verkar fullkomligt uppochner. Trött på att ständigt höra om utsatta människor utan att något görs åt det.
Jag och "mina medsystrar" kan inte föra den här kampen ensam. Vi behöver ER hjälp, och jag fattar inte vad som är problemet, att ni inte vill eller att ni tror att ni inte kan???
Var ligger samhällets och era prioriteringar???
Har ni hört uttrycket, "ingen kan göra allt, men alla kan göra något"???
Jag vet att jag får mina predikningsperioder då jag gapar om lchf, om politik, om skolan, om arbetslöshet, om Unicef och om kvinnofrid... Men det är bara därför att jag ibland just blir så trött.
Blir trött på mig själv också när jag inte gör tillräckligt. Men som sagt, ingen kan göra allt. Jag gör det jag kan.
Och just nu efter helgen känner jag mig peppad till max och rätt så optimistisk även om nedslagen träffar som knytnävsslag i magen emellanåt.
I helgen var jag i Finland. Träffade otroligt mycket underbart goa kvinnor som alla jobbar för och mot samma mål.
Det var den årliga konferensen Nordiska Kvinnor Mot Våld.
Årets ämne var stalking och jag tyckte det var ett oerhört viktigt och bra ämne.
Vill bjuda in er alla till ett event i Karlstad på lördag. På stora torget rättare sagt kl 15.00. Då kommer två tjejer som cyklar från norr till söder, 189 mil. För att hedra de kvinnor som under 2000-talet (2000-2011) dödats av sina män i vad som kallas våld i nära relationer. Kvinnomisshandel. Hustrumisshandel. Kvinnofridsbrott. Ja kärt barn har många namn....
Tyvärr stannade inte summan av utsatta kvinnor där. Ska man vara korrekt så är det egentligen 201 kvinnor som fått sina liv avslutade i förtid. Det slutade tydligen inte när året 2012 började, trots att vi alla hoppas att nästa år ska bli bättre.
Bättre lagstiftning. Bättre samarbete. Bättre och fler kvinnojourer/socialtjänst/poliser/kvinnohus...
Ja, nånstans brister det...
Jag uppmanar er som kan/vill/orkar/måste/behöver/har råd att på nåt sätt engagera er. Är vi många så behöver inte alla göra allt.
Jag blev ju till och med inbjuden till stadshuset i Helsingfors på tilltugg och mingel! Vilken ära. Sen att tro att man i några timmar hängt med självaste presidenten var ju inte heller fel...
Skickade mitt förslag för att motverka kvinnovåld till Vänsterpartiet med en uppmaning om att något måste göras. Mitt förslag innhöll en lösning. Men hände något? Nej. Jag fick bara ett tackmail samt ett svar att de jobbar för att det ska bli bättre. Suck.
SvaraRadera