Trygghet

Det varierar lite hur man definierar trygghet. Men efter följande monolog från min man så vet jag ett sätt som jag INTE definierar trygghet på.

"- Vad är det nu då, hela taket följer ju med?"

"- men va fan, det lossnar ju på riktigt!"

"- Älskling akta dig där nu. Flytta på dig. Hela taket lossnar!"

"- Stanna i trappan barn nu, taket håller på att rasa ner!"

"- vi får nog ta och lugna oss nu, taket verkar rasa ner"

"- Jag måste ta ner hela taket. Jag vill greja klart här så vi kan gå förbi sen, men jag vågar inte nu när det är en fru och massa barn här..."

Jag och barnen pep ner rätt fort. Hann dock plåta lite bös, lite byggdamm och ett antal kilo spån... Så är det när man bor i ett hus från 1800-talet som helt är isolerat med spån, flis, papper, lera och gamla tyger!

Tänk vad snabbt hoppet (från igår) kan bytas ut mot ren förtvivlan...

Bara att bita ihop. Vill man bli fin får man lida pin och detsamma gäller väl här antar jag. Vill man få det fint får man lita blint.... På att det blir bättre sen... Mycket bättre sen...

Men nu följer det ett par månader av byggdamm i alla vinklar och vrår, i alla möbler och sår, i alla kläder och allt hår...

Fy!