Jag bor...

Har kopierat från min svägerskas blogg efter en blogg jag antar att hon läser som jag också fick gå in och läsa såklart, en bloggutmaning. Varje måndag ger mamma Elva, Elin, från bloggen www.elvornashem.com ut en bloggutmaning. Jag har själv inte tidigare följt bloggen men efter att min svägerska, Sara, hakade på utmaningen kände jag att "-va fasen!!!" om inte annat är det ju perfekt om man har blogg-torka nån gång. Dagens utmaning var iaf: Jag bor...

Här kommer det...

Jag bor i en stad, en ganska liten stad. För längesedan hette den oskarsstad, döpt efter en kung, det gör den inte längre. Idag vet jag inte var den fått sitt namn ifrån.

Men dryga 26 000 invånare kan man lätt tro att alla känner alla, och så är det nog för många. Själv har jag valt att flytta ut på landet, drygt 1,5 mil, och därmed tappat mycket av den lokala sociala anknytningen där man är "hej" och "tjenis" med alla. Och jag älskar det. Flyttade från småstadens kärna ut till småstadens landsbygd när jag träffade mannen i mitt liv. Nu är man "hej" och "tjenis" med alla man möter här och innerstaden känns lite stor och främmande. Kommer än idag ihåg hur konstigt jag tyckte det var i början att inte behöva låsa dörren för att gå hem till grannen, eller att alla hälsade på mig fast jag aldrig ens pratat med dem innan... Småstadsmentalitet. Precis min stil.

Ett gediget gäng kändisar kommer härifrån, jag kommer bara inte på nån av dem... Per Eklund. Nån i Sven-Ingvars kanske... Kenny Bräck och Tina Turner (om än strax utanför), basket damerna under min uppväxt, Eric Nytomt, rackenkolonin som jag är uppväxt med och.... Och.... Ja, det finns garanterat fler...

Jag bor på landet som sagt. I en röd liten värmlandsgård från 1800-talet. Eller, nej, hur var det nu? Det var en liten röd stuga. Idag är det ett vitt stort hus. Fortfarande en värmlandsgård, men i uppdaterat skick. Huset kantas av soldäck och en inglasad altan som idag går över i ännu ett soldäck med nedbyggd pool. Den är byggd i år och ännu inte invigd av mig.

Huset har idag (efter oooootroligt mycket slit) fått tre våningar. På nedre botten sköts det praktiska. På mellanplan finns alla barnens rum. På vinden är det inrett i mys med takbalkar, panel och min underbara skinnfåtölj. Där sover vi samt kollar på söndagsfilmen, när inte vi hunnit somna.

Det är som sagt en liten stad med flera möjligheter, för den som vill. Närheten med pendlingsavstånd till storstäder både inom och utom Sveriges gränser är relativt nära och då även till universitet med mera.

Jag har provat på livet både i storstad (Stockholm) och mellan stad (Vänersborg) och jag har aldrig trivts så bra som jag gör nu.

Så det blir väl en hyllning till småstaden med dess gudomliga landsbygd med sitt alldeles genom trevliga "folkslag". Ni vann mitt hjärta!!!

Ja, boendemässigt i alla fall...