C som i...

... Converse!

Kan inte komma ihåg att jag vare sig haft märkeskläder eller ens en önskan att jaga märken heller. När jag var liten var jag nog "ekonomiskt" klädd och senare under tonåren prioriterades andra saker. Sen när jag flyttade hemifrån och fick lite andra utgifter så föll det sig naturligt att pengarna gick till annat. Ändå är det egentligen ingen "stor" kostnad i jämförelse med mycket annat. Men det är ju en fråga om prioriteringar, nåt som jag som yngre och noll koll på ekonomi aldrig haft lätt för.

När jag sen blev ensam med Jesper så fick jag börja prioritera om och från den dagen fick han allt det bästa i världen och jag handlade det viktigaste.

Men, jag har alltid önskat mig ett par converse. En ganska banal grej att skriva om kanske. Men eftersom jag aldrig vare sig känt behov av eller ansett mig haft "råd" att köpa några så måste jag ju nu ta tillfället i akt och berätta att jag nu faktiskt har köpt ett par.

Ett par äkta converse i vitt skinn!

Om jag blev glad? Ja, otroligt glad!!!

Ironin i det hela kan väl kanske vara att när jag väl provgått dem ett antal gånger här hemma insett att mina fötter inte passar i dem. Framme vid kanten på framfoten, precis vid skarven som kännetecknar ett par converse, där, just precis där är mina fötter tydligen för breda vilket gör att skavsår och smärta kommer vara ett faktum i dessa skor. Visst, skinn töjer sig tillräckligt, så hade det trånga suttit nån annanstans på skon/foten så hade det funkat bra att "gå in" dem bara. Men på grund av materialbytet i skarven så funkar inte det!

Men jag har ägt ett par iaf...

Så om nån vill ha ett par vita converse i skinn.... ;-)