Underbara morgon!

Eller inte...

Som vanligt är jag in en vända på vår lokala Ica-butik när den öppnar på morgonen efter att ha lämnat barn på dagis. Visst, sortimentet kanske inte är det bredaste men jag gillar den bonniga atmosfären. Alla hälsar på alla. Kanske växlar ett par ord. Man skrattar och skämtar med personalen. Slänger ur sig nån efterfrågan och säger till när varor är slut.

Idag, butiken öppnar kl 9, hade de nog tappat tiden och glömt bort att låsa upp. Utanför stod jag, Asta 85 år och Elsa 85 år och väntade på att få komma in. Vi småpratade lite och skämtade om klockan och kafferaster.

Det svänger in en vit Volvo på parkeringen och en man i 40-års ålder kliver ur bilen och stegar iväg mot ingången. Han går med bestämda steg. I trappan upp till butiken hälsar vi glatt på honom. Försent inser vi vårt misstag. Han är inte härifrån!!! Det stod inte "sågens"(byns sågverk där många arbetar) märke på byxorna, det stod nåt om nåt från ett annat ställe några kilometer bort, utanför bygdegränsen... En outsider. Han bekräftar att han är en främling genom sin snörpliga svar, ett kort mutter. Han stegar vidare mot affärens dörrar. Grejen är bara att dörrarna öppnas inte, och mannen saktar inte heller ner. Nu hade mitt drömscenario varit att mannen gått rakt i rutan men av nån anledning så stannar han precis när nästippen möter dörren och kraschen undviks...

Asta, 85 år, säger att;
"- vi får nog knacka nu, deras klocka kanske går fel"

"- eller så skiter man i att handla!!!" fräser mannen och trampar iväg mot bilen och gör en rivstart iväg...

Godmorgon på dig med, skrattade vi och gick in på affären!

Då var klockan 9.02