Vilken kväll...

Oj oj oj... Det blev bättre än jag vågat hoppas på igår...

Robbie på tv... Och sen kommer John!!! Och inte vilken John som helst utan min John!!!
John Bon Jovi!!!

För er som inte visste så var ju John den första mannen som jag skulle gifta mig med. Jag kommer än idag ihåg den första gången jag såg honom. Kärlek vid första ögonblicket!!! Jag hade smugit in på brorsans rum för att leta bland hans LP skivor efter en speciell skiva som jag hört honom lyssna på rätt mycket på slutet. Jag hade fastnat för en röst som gjorde att jag fick ståpäls varje gång jag hörde den. Och så var det en låt som visserligen inte kördes så ofta av brorsan men som när jag hörde bara smälte av. Jag skulle alltså in och försöka leta upp låten. Och kolla in vem som sjöng. Det visade sig vara Bon Jovi och låter var Never say goodbye. Jag fortsatte smyga in på brorsans rum flera gånger efter att jag hittat skivan och spelade den om och om igen... Jag satt och kollade in bilden på albumet och drömde mig bort... Jisses, blir varm än idag! År ut och år in spelade jag bon Jovi. Köpte deras album och älskade varenda låt...

När låtarna Bed of roses och Always kom grät jag floder...
Ni som känner mig vet väl att det inte är nåt konstigt att jag gråter, det gör jag ju till allt, men har ni inte sett videorna till låtarna så kolla in dem.. Så underbara... Och får väl förtydliga då att jag inte grät för att det släpptes nya låtar utan när jag kollade in videorna som på den tiden spelades ganska frekvent på MTV... Spelar MTV musik fortfarande eller är det bara gravida tonåringar som får utrymme där nu???

För mig var det en toppenkväll igår!!!
För Per var det en lite mindre toppenkväll, han fick ju veta att han inte var den första mannen jag velat gifta mig med utan snarare nummer 3!!!

Men han repade sig. Första stunden med Robbie satt han och gnällde och talade om vilken typ han var i h hur otrevligt han betedde sig i studion. Ren och klar svartsjuka påpekade jag, det där med Robbie är tydligen väldigt känsligt...

Men så kom John och Per vände om! Och välsignade oss.
"- han älskling, honom kunde du ha fått ta. Det var en redig pöjk det. Honom blir jag nöjd om du tar!"

Ok, det verkar som om jag fått mitt livs första frikort!!!

Hur firar man det liksom....?