Idag har jag och de tre grabbarna grus spenderat eftermiddagen på egen hand då maken har annat på gång. Det har varit en alldeles jätte go eftermiddag. Inget extraordinärt men heller inget trassel och tjafs. Vi har haft det bra med andra ord. Till och med så bra att vi alla kunde sitta tillsammans vid köksbordet och äta kvällsmat ihop med trevliga diskussioner istället för vid köksön med pip och gnäll och fingrar som inte låter andras kroppsdelar vara ifred och därmed utlöser kaos.
Dagens topik handlade om barn! Vi är ju vad som räknas som en stor familj fast vi "bara" har tre barn. Det verkar dock inte ha avskräckt våra söner.
Viktor ska ha hundrasextioarton barn. De ska alla få göra som de vill och naturligtvis även få äta vad de vill. Däremot ska de inte få äta godis eller glass om inte det är fredag eller lördag. De ska inte få slåss för då kommer han limma fast dem i taket.
Erik ska ha 64 barn, med 4 stycken mamma-Anna-fruar!
Jesper vill ha barn. Han vill ha minst ett, men inte så många. Men sen beror hans val av barn och familj på lite yttre omständigheter. Han säger att han absolut inte tänker skaffa barn om han fullföljer en av sina drömmar och blir militär. Jag undrar såklart varför och han föklarar att man inte ska skaffa barn om inte man tänker vara hemma hos dem.
"- När man jobbar som militär så är man borta så mycket. Jag tänker inte låta mina barn eller min familj sitta hemma och vänta på mig och längta efter mig när jag inte är hemma. När jag är så långt borta."
Det är svårt att förklara hur jag kände mig när han berättade och förklarade hur han menar med sin bild av familjen, däremot känner jag mig väl till mods när vi avslutat samtalet.
Med tanke på mitt inlägg igår så blev jag ju en aningens orolig för det han sa men han förklarade att det inte gäller oss. Det som jag och Per är borta emellanåt är ingenting! Vi är ju borta men vi är ju alltid hemma! Vi finns ju här hela tiden, hemma eller på telefon och vi kommer alltid hem...
Kändes förbaskat gött att höra honom säga allt det som han sa, och detta från en kille som inte så gärna delar med sig av sitt innersta.
Det är en stolt mamma och blivande multi-farmor som går och lägger sig idag!
Låter härligt med alla barnbarn du ska få. Jag har njutit av mitt senaste tllskott i samlingen i dag. Det är sådan lycka att få hålla en liten nyfödd!
SvaraRaderaJag berättade för mina små dottersöner idag hur fantastiskt det är att få vara deras mormor. Men jag lovar att det är underbart att vara farmor också!
Ha det gott!
Melodys matte
Åhh, vilken klok kille du har! Både jag och min man jobbade tidigare i Försvarsmakten och innan vi slutade var det på gång att det skulle bli obligatoriskt att åka iväg på utlandstjänstgöring om jobbet så krävde. Vi var rörande överens båda två om att om det skulle ske skulle vi hellre säga upp oss än att någon av oss skulle åka iväg och vara borta i ett halvår. Dels för att barnen inte skulle kunna ha vardagskontakten med den bortresta föräldern, men dels även för att det är stora risker med den tjänstgöringen och de riskerna ska vi inte medvetet ta förrän barnen är minst myndiga. ( Sen finns det alltid risker i livet, var du än är och vad du än gör, men det är dumt att ta dem medvetet...) Nu slutade vi båda två innan kravet kom så vi behövde aldrig ta ställning, men din kloka son har redan sina prioriteringar rätt! Sen gillar jag det där att limma upp i taket, det kanske man skulle ta och införa ;-)
SvaraRaderaRoliga tankar har de :). När min svärmor var liten skulle hon ha 100 barn och för barnbidraget skulle hon resa till Amerika och bli fin fru. Min man var hennes första barn: över 5 kg födelsevikt (på 60-talet) 56 cm lång. När svärmors moster kom till BB hade hon ett kort på vilket det stod: "bara 99 kvar!". Det var kanske i det ögonblicket svärmor ändrade sig ;-)...det blev tre.
SvaraRaderaHoppas du sov gott multifarmor
kram,
Ann-Mari
Vilken fin tanke din son hade tycker jag :)
SvaraRaderaOch ja det blir många barnbarn, du blir super-farmor ;) Kram