Visar inlägg med etikett Real Life. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Real Life. Visa alla inlägg
lördag 18 maj 2013
Real Life
Alltså inför finalen på lördag:
- Ser/kommer du att se ESC på lördag?
- Något speciellt inplanerat?
- Vad tycker du om ESC?
- Vad har du sett och hört hittills?
- Vad TYCKER du om allt? Bidrag, upplägg, hysterin osv...
Ja, den bistra sanningen är att jag är en riktig schlager-tönt! Har alltid varit och kommer nog alltid att vara, till viss del. Jag kollar den svenska uttagningen men erkänner att jag tyckte bättre om det förr, själva upplägget alltså. Gillade grejen med jury och röstningen, samt att det bara var en tävling. Det jag gillar med konceptet idag ändå är att man hinner höra låtarna fler gånger så man är mer säker... Eller???
Att jag blivit tönt på det här anklagar jag mina föräldrar för. De började redan när jag föddes eller var ett år, att kolla på det och varje år var vi barn med och åt indonesisk risotto med rostat bröd med herrgårdsost. De första 20 åren var det nog Arvika Greven om jag ska va ärlig... Det gick nog över till herrgård när mejeriet i Arvika lades ner. Och risotton som vi köpte i en halvfärdig variant i kartong försvann också så nu får vi göra den själv. Men sen jag började med lchf för snart drygt två år sedan så har det inte blivit risotto alls eftersom det innehåller ris.
Hade en dröm när jag var liten att jag skulle bli ESC-stjärna. Har ingen aning om vad som startade drömmen eftersom jag avskyr både Anna Book, Lotta Engberg, Kicki Danielsson men framförallt Carola och Pernilla Wahlgren... Däremot skulle jag gifta mig med en i Herrey's och har gråtit floder till Johnny Logans "Hold me now".
I vanliga fall brukar vi kolla tillsammans med goda vänner, varierar från år till år, eller med mina föräldrar, men i år vet vi inte än, och det är redan lördag! Vilken planering! Ingen av våra barn kollar, om inte Jesper tänkt om för i år, men jag och maken kollar garanterat! Det är ett måste!
Vi köper alltid tidningens bilaga för att kunna läsa på och kunna rösta. Jag tror att vi har satt ut de höga poängen(de som länderna kör efter poäng 6???) på våra favoriter. I år har vi en gemensam favorit redan, Danmark. Men jag tycker det är ett starkt startfält i år. Inte så mycket för att jag tycker låtarna i övrigt har varit generellt mycket bättre utan för att jag anser det vara en mycket bättre kvalitet på låtarna och uppträdandena än tidigare... Kanske gör den svenska produktionen sitt till...
Angående resten av jippot, som jag tycker att det är, så älskar jag det. Jag tycker det är häftigt att tävlingen sänds och följs av så otroligt många människor världen över, och speciellt då Australien och Amerika. Jag är imponerad och stolt på nåt sätt. Och därför gillar jag det så mycket!
Förra årets ESC final blev inte riktigt vad vi hoppats på, dels för att Loreen aldrig var nån favorit (då) av bidragen för nån av oss, dels för att vi låg i separata hotellrum på Arlanda flygplats och dels på grund av den hemska olycka som vi bara timmarna innan varit med om...
I år är vi dock tillsammans och på hemmaplan och jag ska njuta varje sekund av programmet! Heja Danmark, Sverige, Island och några till som jag har ett lite gott öga/öra till!!!
torsdag 9 maj 2013
Real Life
Nu är det dags för veckans Real Life igen. Ämnet den här veckan är dolda talanger... Om man nu har några. Själv fick jag ta mig en ordentlig funderare innan jag kunde komma på nåt överhuvudtaget... Så sent som igår kväll fick jag fråga maken om det verkligen inte finns något som jag är bra på... Jag vet ju så mycket som jag INTE är bra på... Som att sy till exempel... Men det tar vi en annan gång!
- Har du nån talang som brukar förvåna folk?
- Har du nån talang som brukar förvåna dig själv?
- Har du nån gång råkat ut för nån situation där folk TROR att du kan eller INTE kan något som egentligen är tvärtom?
Tillslut kom jag dock på det! Några grejer finns det nog. Viss sjutton finns det saker jag är bra på, men just de här extra speciella talangerna, det var dem som satt långt inne, men nu ska jag berätta för er. Och det är bara en av dem som är otroligt äcklig, men jag är inte desto sämre på det för det!
Talang nr 1:
Peta näsan!!! Ja ni ser rätt. Men nu är det inte så som ni tror vid första anblicken, nej det är såhär att vår lille mini-man, treåringen, har alltid haft lite problem med hårda snorbusar som fastnar uppe i hand näsgångar. Han kan själv inte få ut dem, och han blir såååå irriterad av att ha dem på plats i näsan att det har liksom inte blivit läge att ignorera problemet. DET är en av treåringens dolda talanger, att få oss att agera på de allra konstigaste sakerna... Så jag fick den stora äran för några år sedan att hjälpa honom och idag är det ingen annan som får ens försöka eftersom mamma är absolut fullkomligt bäst på uppdraget!!! Däremot har problemet börjat avta drastiskt och busarna i näsan verkar inte längre dyka upp lika ofta, och glad är jag för det! Är det inte så, varje framsteg är bra framsteg ;-)
Talang nr 2:
Ja, den är väl helt ok! Inget som Olle Bertil borta i svängen skulle höja på hatten av förvåning för men jag vet att jag flera gånger fått mina nära och kära, framförallt föräldrar och bror, att positivt höja på ögonbrynen åt mig. Och min man påpekar det ibland flera gånger i veckan. Det gäller matlagning. Jag har gått ifrån att i början av tonåren inte ens kunna laga makaroner utan att bränns fast i grytor så illa att vi fått slänga dem, likadant med tevattens kokning. Jag har försökt koka ägg med skal i micron, åt burk-köttfärssås i typ ett helt år, saltat efter behag, bjudit på köttfärssås gjord från grunden utan att bryna färsen mm mm... Men idag, idag är jag emellanåt fantastiskt duktig på att laga mat. Jag älskar att fixa och dona, experimentera och utveckla rätter. Jag kan omöjligt följa recept men jag kan snegla och använda dem som bas. Jag testar och provar mig fram. Gillar lite udda annorlunda grejer, röror, klet, hoprörningar mm, och fasen, blir det inte rätt bra för det mesta!!!! Och jag är precis som du Yohanna en jäkel på att grilla!!!
Talang nr 3:
Den jag kanske kan briljera mest med beroende på vilket sällskap man befinner sig i, men jag är nästan världsbäst på att göra bål! Party-bål!!! Party-bål med äkta sprit-bär!!! Ni som smakat dem vet vad jag pratar om!!! Dessutom lurade jag i "halva" Arvika för drygt 15 år sedan att mina bär fanns att köpa på systemet! Så gott är det!!!
Det var mina doldisar det... De jag tänkt dela med mig av åtminstone... Rester sparar jag för er att upptäcka själva!
- Har du nån talang som brukar förvåna folk?
- Har du nån talang som brukar förvåna dig själv?
- Har du nån gång råkat ut för nån situation där folk TROR att du kan eller INTE kan något som egentligen är tvärtom?
Tillslut kom jag dock på det! Några grejer finns det nog. Viss sjutton finns det saker jag är bra på, men just de här extra speciella talangerna, det var dem som satt långt inne, men nu ska jag berätta för er. Och det är bara en av dem som är otroligt äcklig, men jag är inte desto sämre på det för det!
Talang nr 1:
Peta näsan!!! Ja ni ser rätt. Men nu är det inte så som ni tror vid första anblicken, nej det är såhär att vår lille mini-man, treåringen, har alltid haft lite problem med hårda snorbusar som fastnar uppe i hand näsgångar. Han kan själv inte få ut dem, och han blir såååå irriterad av att ha dem på plats i näsan att det har liksom inte blivit läge att ignorera problemet. DET är en av treåringens dolda talanger, att få oss att agera på de allra konstigaste sakerna... Så jag fick den stora äran för några år sedan att hjälpa honom och idag är det ingen annan som får ens försöka eftersom mamma är absolut fullkomligt bäst på uppdraget!!! Däremot har problemet börjat avta drastiskt och busarna i näsan verkar inte längre dyka upp lika ofta, och glad är jag för det! Är det inte så, varje framsteg är bra framsteg ;-)
Talang nr 2:
Ja, den är väl helt ok! Inget som Olle Bertil borta i svängen skulle höja på hatten av förvåning för men jag vet att jag flera gånger fått mina nära och kära, framförallt föräldrar och bror, att positivt höja på ögonbrynen åt mig. Och min man påpekar det ibland flera gånger i veckan. Det gäller matlagning. Jag har gått ifrån att i början av tonåren inte ens kunna laga makaroner utan att bränns fast i grytor så illa att vi fått slänga dem, likadant med tevattens kokning. Jag har försökt koka ägg med skal i micron, åt burk-köttfärssås i typ ett helt år, saltat efter behag, bjudit på köttfärssås gjord från grunden utan att bryna färsen mm mm... Men idag, idag är jag emellanåt fantastiskt duktig på att laga mat. Jag älskar att fixa och dona, experimentera och utveckla rätter. Jag kan omöjligt följa recept men jag kan snegla och använda dem som bas. Jag testar och provar mig fram. Gillar lite udda annorlunda grejer, röror, klet, hoprörningar mm, och fasen, blir det inte rätt bra för det mesta!!!! Och jag är precis som du Yohanna en jäkel på att grilla!!!
Talang nr 3:
Den jag kanske kan briljera mest med beroende på vilket sällskap man befinner sig i, men jag är nästan världsbäst på att göra bål! Party-bål!!! Party-bål med äkta sprit-bär!!! Ni som smakat dem vet vad jag pratar om!!! Dessutom lurade jag i "halva" Arvika för drygt 15 år sedan att mina bär fanns att köpa på systemet! Så gott är det!!!
Det var mina doldisar det... De jag tänkt dela med mig av åtminstone... Rester sparar jag för er att upptäcka själva!
torsdag 2 maj 2013
Real Life- märkesvärde
Veckans Real Life handlar om märken och dess värden!
Hur som helst vad tycker ni?
- Köper du märkes-varor eller de mer ekonomiska?
- Finns det vissa varor som du alltid köper av ett visst märke?
- Är de värda sina priser, märkesvarorna?
- Finns det varor som inte levt upp till dina förväntningar?
- Och finns det varor som levt upp till, och kanske till och med överaskat dig, mer än du förväntat?
Det där med värden är något som jag aldrig riktigt fått kläm på. När jag var yngre ville jag ju gärna ha alla trendiga klädesmärken och skor, men då hade jag inte pengarna till det. Nu när man har pengar eller förmågan att spara ihop dem så har jag inte samma intresse för att vara trendig utan satsar mer på funktion, bekvämlighet och såklart också utseendet.
Förr köpte jag alltid märkes-solglasögon, Gucci. Numer funkar H/m's brillor utmärkt.
Jag är inte vare sig pryl- eller märkes biten. Men... Jag tror ofta att man kan få vad man betalar för. Dock inte alltid!!!!
Det område som jag nog helst skulle vilja kunna lägga pengar på så är det mat. Och det är även där vi lägger mest pengar. På bra mat. Inte så ekologiskt och närproducerat som jag egentligen vill men... Just inom mat är märken viktigare än märken på kläder och skor.
Men... Inte alltid som sagt. Jag köper alltid Ica basic kyckling och går just nu runt i mina vita skinn converse och jag älskar dem...
Annars är vi ganska "noga" med vissa teknik prylar, andra inte. Noga med visst smink, annat inte... Osv osv osv... Inget mönster att följa alltså...
Något jag inte tummar på dock är mina nya Asics gel! Kosta vad de kosta vill, ett måste på fossingarna! Men det är ju lätt att vara kaxig nu då jag fick köpa dem efter rea, kampanj och presentkort för en otroligt liten summa!
Och stämpeln i baken på både man och barn tummar jag inte heller på!
Det spelar ingen roll vilken märkning de går under så är de alltid med på min inköpslista!
Hur som helst vad tycker ni?
- Köper du märkes-varor eller de mer ekonomiska?
- Finns det vissa varor som du alltid köper av ett visst märke?
- Är de värda sina priser, märkesvarorna?
- Finns det varor som inte levt upp till dina förväntningar?
- Och finns det varor som levt upp till, och kanske till och med överaskat dig, mer än du förväntat?
Det där med värden är något som jag aldrig riktigt fått kläm på. När jag var yngre ville jag ju gärna ha alla trendiga klädesmärken och skor, men då hade jag inte pengarna till det. Nu när man har pengar eller förmågan att spara ihop dem så har jag inte samma intresse för att vara trendig utan satsar mer på funktion, bekvämlighet och såklart också utseendet.
Förr köpte jag alltid märkes-solglasögon, Gucci. Numer funkar H/m's brillor utmärkt.
Jag är inte vare sig pryl- eller märkes biten. Men... Jag tror ofta att man kan få vad man betalar för. Dock inte alltid!!!!
Det område som jag nog helst skulle vilja kunna lägga pengar på så är det mat. Och det är även där vi lägger mest pengar. På bra mat. Inte så ekologiskt och närproducerat som jag egentligen vill men... Just inom mat är märken viktigare än märken på kläder och skor.
Men... Inte alltid som sagt. Jag köper alltid Ica basic kyckling och går just nu runt i mina vita skinn converse och jag älskar dem...
Annars är vi ganska "noga" med vissa teknik prylar, andra inte. Noga med visst smink, annat inte... Osv osv osv... Inget mönster att följa alltså...
Något jag inte tummar på dock är mina nya Asics gel! Kosta vad de kosta vill, ett måste på fossingarna! Men det är ju lätt att vara kaxig nu då jag fick köpa dem efter rea, kampanj och presentkort för en otroligt liten summa!
Och stämpeln i baken på både man och barn tummar jag inte heller på!
Det spelar ingen roll vilken märkning de går under så är de alltid med på min inköpslista!
tisdag 23 april 2013
Real Life- vila
Det är dags för ett nytt Real Life av Yohanna i Las Palmas.
Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland?
- Säjer din kropp ifrån när du behöver vila?
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
- Hur gör du för att slappa?
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?
Jag är en typisk stress-människa.
Jag hetsar upp mig och stressar runt. Irrar omkring, analyserar, dramatiserar och slår bakut... På insidan...
På utsidan kan jag oftast uppfattas som väldigt lugn, kolugn. Jag gör det jag ska, jag håller tidsmarginaler på god marginal, jag gör inga hetsjobb(utåt sett), jag är glad och nöjd och verkar ta dagen som den kommer...
På insidan är det inte så. Och inte för de som kommer inom insidan på mig heller. Jag vet att jag nämnt det flera gånger förut men det rör sig om mitt kontrollbehov. Jag har svårt att släppa kontrollen och då blir det stressigt inombords i situationer som jag har noll koll på... Och främst visar detta sig genom min IBS mage! Men även magkatarr, knutiga skuldror och huvudvärk förekommer oftare än välkommet!
Men det är tvetydigt det där med min stress. Den psykiska stressen som kommer sig av mina inre demoner, mitt analyserande, grubblande och känslo-output, den gör mig illa. Den mår jag inte bra av och den ska väl jobbas bort... Den andra typen av stress, den som jag får via jobb/studier mm, den mår jag bra av och den behöver jag för att kunna prestera och för att göra mitt bästa.
Tyvärr har det på sistone vägt över av negativ stress vilket gjort att jag idag har svårt att koppla av och återhämta mig. Jag har levt under denna stress att jag känner att jag under stressfria dagar inte hinner ladda om fullt ut.
Men när laddar jag då?
Jo, på kvällen. När vi slår oss ner i soffan framför Bolibompa. Det är ingen lång stund men det är en vila.
Jag laddar även när jag tränar även om det ibland blir en stress att få till de pass i veckan som jag vill.
Jag laddar när jag ligger ensam på ett hotellrum, precis som jag gör nu, även om hela situationen blir stressamt utan barnen, maken och nya platser (dvs kontrollbehov).
Jag får energi på jobbet.
Jag får energi under fullkomligt sysslolösa helger/dagar. För jag kan faktiskt ha såna dagar. När jag bara ligger i soffan, kollar tv, sitter ute i solen, läser mm mm. Tyvärr är dem otroligt få eftersom det inte finns någon annan människa i hela min familj som kan sitta stilla mer än den tid det tar att slänga i sig en macka eller korv. Så då blir jag stressad av det, att jag får dåligt samvete av att jag bara vill göra ingenting och de andra gör massor. Då avbryts oftast lugnet och man hakar på de andra.
Och roten till min stress, rastlöshet och iver tror jag just har med dessa två komponenter att göra, det ständigt dåliga mamma/fru samvetet och mitt kontrollbehov!
Men men. Både min läkare och min alternativare har nu sagt ifrån att jag måste hitta min balans och ena kropp och själ istället för att på varsitt håll motverka dem så jag får väl anstränga mig lite kanske... Jag är bara rädd att det blir en ytterligare stress, att försöka hitta lugnet, harmonin! Var gör man det liksom? Var börjar man leta? Ser ni, då kommer liksom kontrollbehovet fram direkt... Och så är det igång...
Alltså, jisses... Jag är ju inte frisk på en fläck... Kanske borde man söka hjälp istället för att sitta här och jamsa...
En typ av vila som jag gjort också nu på slutet är bloggandet, som ni antagligen märkt. När stressen är för stor så har jag svårt att hitta glädjen i skrivandet. Jag läste igenom mina gamla bloggar för ett par veckor sedan och kunde tydligt se hur innehållet förändrats. Förr var jag ju ganska rolig i skrivandet, eller det fokuserades mer på det dråpliga och komiska i vardagen. Nu känns jag så allvarlig, det är så "vuxet"... Det är inte riktigt jag alla gånger, fast det visst är jag fast i ett annat skede i livet... Jag vill hitta tillbaka den glädjen och varje dag hitta de där ljusglimtarna som fullkomligt berikade oss varje dag. De där stunderna när vi varje dag förundrades och skrattade åt livet och vardagen.
Allt detta gör vi idag också, men ibland är man inte hundra procent närvarande. Mobilen i handen när man kollar Bolibompa, halva dagen går åt att få ihop en komplett måltid som alla kan äta utan att jag ska få springa Gustavsbergs-maraton, nästa träningspass, läxor, vem ska till skogen nu då när all frukt är slut, oj då, tvättmaskinen stod visst stilla en dag- läge att tvätta undan 5 maskiner då, vem handlar, mm mm
Det är små och obetydliga saker, men jag vet att de påverkar. Det som ändå mitt i alltihop är skönt är att vi gör det tillsammans, jag och maken. Vi är ett team. Och som sagts tidigare, när jag gasar på så bromsar han och när han bromsar in så gasar jag på. Vi gör det utan tanke och med tanke. Vi är ett jädrans bra par, vi är en jädrans bra familj!
Och det laddar jag hem energi och återhämtar mig i!!!
Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland?
- Säjer din kropp ifrån när du behöver vila?
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
- Hur gör du för att slappa?
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?
Jag är en typisk stress-människa.
Jag hetsar upp mig och stressar runt. Irrar omkring, analyserar, dramatiserar och slår bakut... På insidan...
På utsidan kan jag oftast uppfattas som väldigt lugn, kolugn. Jag gör det jag ska, jag håller tidsmarginaler på god marginal, jag gör inga hetsjobb(utåt sett), jag är glad och nöjd och verkar ta dagen som den kommer...
På insidan är det inte så. Och inte för de som kommer inom insidan på mig heller. Jag vet att jag nämnt det flera gånger förut men det rör sig om mitt kontrollbehov. Jag har svårt att släppa kontrollen och då blir det stressigt inombords i situationer som jag har noll koll på... Och främst visar detta sig genom min IBS mage! Men även magkatarr, knutiga skuldror och huvudvärk förekommer oftare än välkommet!
Men det är tvetydigt det där med min stress. Den psykiska stressen som kommer sig av mina inre demoner, mitt analyserande, grubblande och känslo-output, den gör mig illa. Den mår jag inte bra av och den ska väl jobbas bort... Den andra typen av stress, den som jag får via jobb/studier mm, den mår jag bra av och den behöver jag för att kunna prestera och för att göra mitt bästa.
Tyvärr har det på sistone vägt över av negativ stress vilket gjort att jag idag har svårt att koppla av och återhämta mig. Jag har levt under denna stress att jag känner att jag under stressfria dagar inte hinner ladda om fullt ut.
Men när laddar jag då?
Jo, på kvällen. När vi slår oss ner i soffan framför Bolibompa. Det är ingen lång stund men det är en vila.
Jag laddar även när jag tränar även om det ibland blir en stress att få till de pass i veckan som jag vill.
Jag laddar när jag ligger ensam på ett hotellrum, precis som jag gör nu, även om hela situationen blir stressamt utan barnen, maken och nya platser (dvs kontrollbehov).
Jag får energi på jobbet.
Jag får energi under fullkomligt sysslolösa helger/dagar. För jag kan faktiskt ha såna dagar. När jag bara ligger i soffan, kollar tv, sitter ute i solen, läser mm mm. Tyvärr är dem otroligt få eftersom det inte finns någon annan människa i hela min familj som kan sitta stilla mer än den tid det tar att slänga i sig en macka eller korv. Så då blir jag stressad av det, att jag får dåligt samvete av att jag bara vill göra ingenting och de andra gör massor. Då avbryts oftast lugnet och man hakar på de andra.
Och roten till min stress, rastlöshet och iver tror jag just har med dessa två komponenter att göra, det ständigt dåliga mamma/fru samvetet och mitt kontrollbehov!
Men men. Både min läkare och min alternativare har nu sagt ifrån att jag måste hitta min balans och ena kropp och själ istället för att på varsitt håll motverka dem så jag får väl anstränga mig lite kanske... Jag är bara rädd att det blir en ytterligare stress, att försöka hitta lugnet, harmonin! Var gör man det liksom? Var börjar man leta? Ser ni, då kommer liksom kontrollbehovet fram direkt... Och så är det igång...
Alltså, jisses... Jag är ju inte frisk på en fläck... Kanske borde man söka hjälp istället för att sitta här och jamsa...
En typ av vila som jag gjort också nu på slutet är bloggandet, som ni antagligen märkt. När stressen är för stor så har jag svårt att hitta glädjen i skrivandet. Jag läste igenom mina gamla bloggar för ett par veckor sedan och kunde tydligt se hur innehållet förändrats. Förr var jag ju ganska rolig i skrivandet, eller det fokuserades mer på det dråpliga och komiska i vardagen. Nu känns jag så allvarlig, det är så "vuxet"... Det är inte riktigt jag alla gånger, fast det visst är jag fast i ett annat skede i livet... Jag vill hitta tillbaka den glädjen och varje dag hitta de där ljusglimtarna som fullkomligt berikade oss varje dag. De där stunderna när vi varje dag förundrades och skrattade åt livet och vardagen.
Allt detta gör vi idag också, men ibland är man inte hundra procent närvarande. Mobilen i handen när man kollar Bolibompa, halva dagen går åt att få ihop en komplett måltid som alla kan äta utan att jag ska få springa Gustavsbergs-maraton, nästa träningspass, läxor, vem ska till skogen nu då när all frukt är slut, oj då, tvättmaskinen stod visst stilla en dag- läge att tvätta undan 5 maskiner då, vem handlar, mm mm
Det är små och obetydliga saker, men jag vet att de påverkar. Det som ändå mitt i alltihop är skönt är att vi gör det tillsammans, jag och maken. Vi är ett team. Och som sagts tidigare, när jag gasar på så bromsar han och när han bromsar in så gasar jag på. Vi gör det utan tanke och med tanke. Vi är ett jädrans bra par, vi är en jädrans bra familj!
Och det laddar jag hem energi och återhämtar mig i!!!
måndag 18 mars 2013
Real Life
Veckans Real Life som jag äntligen ska hinna haka på handlar om badrumsskåpet.
- Har du ett badrumsskåp?
- Får vi se det?
- Innehåll?
- Och vad i 17-singen gör de prylarna där?
Självklart har vi ett badrumsskåp. Tyvärr inte det jag helst vill ha. Vi har två badrumsskåp egentligen inne i badrummet. Det som liksom ingår i möblemanget är väl ok, och innehållet mest skräp. Ett skåp med just skräp, ett med utrustning till mina mer kvinnliga veckor på året och ett skåp med toapapper samt lite fotvård.
Det badrumsskåp som jag har lite svårt för är det stora skåpet som står lite vid sidan av. Det skåp som är som en enda stor spegel. Placerad precis framför toalettstolen!!! Vem sjutton placerar en stor spegel mitt framför toan????? Det har vi gjort tydligen!!! Vad nöjd man är...
Spegelskåpet består av två dörrar med hyllplan på insidan. Det vänstra skåpet är mitt. Just nu mycket urplockat på grund av ett ryck av rensning för några veckor sen. Det högra skåpet är Pers och barnen! De får dela!
Sen har ju jag en massa av mina grejer på byrån i hallen också... Det är typ som ytterligare ett badrumsskåp fast det inte är ett badrumsskåp... Och översta lådan i byrån också... Den är också min för mina hårgrejer...
Men på grund av rensningen som ägde rum för ett tag sen så finns det nog inte ett dugg konstiga och udda grejer i skåpet just nu så inget smarrigt hade jag att bjussa på där inte...
Märk väl, jag sa att jag rensat skåpet, inte städat och organiserat det!!!
Bättre lycka nästa gång!
- Har du ett badrumsskåp?
- Får vi se det?
- Innehåll?
- Och vad i 17-singen gör de prylarna där?
Självklart har vi ett badrumsskåp. Tyvärr inte det jag helst vill ha. Vi har två badrumsskåp egentligen inne i badrummet. Det som liksom ingår i möblemanget är väl ok, och innehållet mest skräp. Ett skåp med just skräp, ett med utrustning till mina mer kvinnliga veckor på året och ett skåp med toapapper samt lite fotvård.
Det badrumsskåp som jag har lite svårt för är det stora skåpet som står lite vid sidan av. Det skåp som är som en enda stor spegel. Placerad precis framför toalettstolen!!! Vem sjutton placerar en stor spegel mitt framför toan????? Det har vi gjort tydligen!!! Vad nöjd man är...
Spegelskåpet består av två dörrar med hyllplan på insidan. Det vänstra skåpet är mitt. Just nu mycket urplockat på grund av ett ryck av rensning för några veckor sen. Det högra skåpet är Pers och barnen! De får dela!
Sen har ju jag en massa av mina grejer på byrån i hallen också... Det är typ som ytterligare ett badrumsskåp fast det inte är ett badrumsskåp... Och översta lådan i byrån också... Den är också min för mina hårgrejer...
Men på grund av rensningen som ägde rum för ett tag sen så finns det nog inte ett dugg konstiga och udda grejer i skåpet just nu så inget smarrigt hade jag att bjussa på där inte...
Märk väl, jag sa att jag rensat skåpet, inte städat och organiserat det!!!
Bättre lycka nästa gång!
onsdag 20 februari 2013
Real Life
Nu är jag nyfiken på:
- Vad använder ni för fortskaffningsmedel i er familj?
- Hur kommer det sig?
- Finns det någon historia bakom tillkomsten?
- Några andra anekdoter om fortskaffningsmedel som du råkat ut för?
- Och VAD för fortskaffninsmedel drömmer du om?
Jahapp!
Känns som ett ämne som borde komma sig väldigt naturligt det här... Eftersom jag bor i en fordons-tokig familj!
Jaja så här är det iaf...
Jag och Per blev tillsammans i juni 2007 och det var där min fortskaffningshistoria också tog sin början. Då hade jag haft körkort i drygt ett år ( ja jag vet att jag var sjukt sen men jag ville verkligen inte köra bil innan). Då körde jag mest min mormors gamla skruttiga blåa Ford fiesta. Det var knappt den höll ihop, än mindre gick att köra, men jisses vad jag älskade den bilen!!! Och nu kan alla släktingar snabbt glömma bort det där sista uttalandet!!!!!
Mormor gjorde sig av med den bilen ungefär samtidigt som jag flyttade ut till Per på landet. Innan bodde jag nästan mitt i stan och behövde ingen egen bil men nu blev det tydligen en förutsättning för att kunna klara sig.
Min första egna bil var en vit Nissan primera. Köpt på en parkering i Årjäng, sent en vinterkväll, kolsvart ute och iskallt. Vi typ bara betalade och stack hem. Bilens skick var ungefär som mormors fiesta.
Den blev inte kvar så länge. Den såldes och jag köpte en Saab 9000, hur ful som helst! Samtidigt hade vi två röda Saab 900-9000(?) som var snäppet värre...
Sen blev det;
Saab 9-5 (sycen-den saknar jag så enormt!)
Chrysler Voyager (även denna är saknad starkt, den sk partybilen enligt J),
Saab 9-5
Ford Granada
Volvo
Ford fokus
Saab 9-5
Passat
Ford focus
Chevrolet Captiva
Ja, det var det det!!!
Eller, vi har ju raggarbilen och Pers firmabilar också. Tror han haft två eller tre stycken...
Så i dagsläget står det på våran gård;
En Ford focus som jag hatar! Och som jag endast kör under pistolhot!!!! Jag avskyr Ford!
En Chevrolet Captiva som jag älskar!!!! Och som jag kör varje dag!!! Men som kanske börjar bli lite liten och lite gammal med sina 5-6 år...
Där står en firmabil. Och i garaget en raggarbil!
Eftersom vi (Per) byter bilar så ofta kan jag inte i ett enda inlägg dra storyn om hur vi skaffade dem alla. Jag är mest glad och jag på morgonen står där med ungarna hängandes i benen och vet var jag ska sätta mig!! Jag kan ärligt säga att det inte alltid varit så självklart...
Men sammantaget för alla bilköp, utom chevan, är att Per är enormt spontan, snabb, haft en tråkig kväll, för mycket fritid och dåligt med andra projekt. Då åker ofta Blocket fram och har han väl börjat kolla runt, ja då vet man att det inte längre är en fråga om han ska, utan om när han ska!
Drömbil???
Ja du, jag har alla snygga bilar som drömbil! Bara den har rätt former... böljande och flytande. Den ska vara ny, svart eller vit med cromade lister, blänka i lacken, gå tyst, enkel att köra, vara rymlig, helst självstädande och självunderhållande...
En passat... En Chrysler... En Audi... En Porsche... En Audi TT.... Eller varför inte en Chevrolet Suburban
Typ nåt sånt...
Eller en Ford mustang, eller en Ford e-type... Ja nu kom det Ford ändå, men jag kan väl sträcka mig såpass att de gjorde väl bättre och snyggare bilar förr... Om man bortser från granadan...
En bubbla är en annan favorit... En stoooooor favorit! Den gamla alltså...
Pers favorit då???
En stor pickup. Ju större desto bättre...
Kommer ni ihåg vad jag sa om Blocket??? I två dagar nu har jag skymtat Blocket och bilannonser i hans iPhone... Och jag är tveksam till att det är mig han letar åt...
Bilden är dock på min älskade pärla, Chevrolet Captiva... Varken följsam i konturerna eller svart eller vit. Inte heller rymlig eller självgående på något vis, men bara så underbar!!!!
Anekdoter då...
Ja, för min del brukar de oftast hänga samman med att inte starta...
En av dem, kommer inte ihåg vilken, vägrade starta om det var för varmt... Som den där dan på stranden när man ändå kippade efter andan pga hettan... Mitt i solen stod den också...
Eller som en sv de röda Saab 900 som vägrade starta efter att jag varit inne och handlat. Något med tändningslåset...
Eller den andra röda Saab 900 som dundrade som rena rama hiphop bilen när man för fram och dom jag skämdes enormt över att åka i, men var den enda bilen vi fick in babyskyddet i framsätet på. Den tvärdog mitt i rondellen på väg in till stan, 5.30 en lördagsmorgon när jag skulle in och jobba! Trots att Per i ett dygn bedyrat för mig att det är heeeeeelt lugnt att köra även om lampan till bensintanken lyser. Du kan åka flera gånger fram och tillbaka till stan sa han, till stan kom jag, en gång! Sen stod den där, mitt i rondellen!!! Gissa vem som inte fick nån mer sovmorgon?????
Min Nissan blev ståendes på besiktningen. Besiktningsgubben trampade av nåt med bromsarna. Körförbud! Vilken tur att vi bara stod där på backen då, hela familjen, utan extra bil och 1,5 mil hem. Tack svärmor för att du kom i din lilla (och nu pratar vi typ liten som en Lada-bil...) och hämtade upp oss. Som tur är var vi bara fyra då. Mini låg visserligen i magen så vi med min storlek då ändå var som fem men... Hem kom vi, bilen såldes och Per fick äntligen ett körförbuds-märke att sätta upp på dörren i garaget!
Ja... Det finns minst 10 anekdoter för varje bil vi haft...
En sista anekdot och som är orsaken till att jag har ett starkt krav på att min bil ska vara fyrhjulsdriven är från när jag en vinter för 3 år sen skulle köra ner Jesper till vägen och skolbussen, drygt 500 m. Det var kolsvart och tidigt ute. Under natten hade det kommit otroligt mycket snö, plogbil var lika med noll, jag hade den röda Ford focusen. Viktor var drygt 15 månader, hade gått i typ en månad-inomhus utan overall och vinterkängor. Erik var drygt 2 månader och gick inte alls utan satt i sitt babyskydd. Vi åker ner på vingliga vägbanan. Lämnar av Jesper. Åker tillbaka hem. De sista 50 meterna består av en ganska kort men oerhört brant backe upp till vår gård. Jag gasar på och tar sats för att ta mig upp i backen, men det spelar ingen roll hur jag än beter mig. Bilen åker allt annat än framåt och uppåt. Tillslut hamnar jag i diket nedanför grannen. Med i raset fick jag deras gröna soptunna också... Där satt jag. Med min förr mosad mot snövallen vilket betydde att jag därifrån inte kunde komma ut!!!
Nu får jag alltså, i mörkret, leta upp två små halvsovandes barn. Båda två iklädda pyjamas och en i babyskydd, vi skulle ju liksom bara ner till vägen. Jag hade lågskor, pyjamas, tröja och mössa. Vägen är täckt av drygt 2-3 dm snö... Och det är halt... Så där börjar vi då vandringen uppåt backen... Vet inte hur många gånger jag snubblar och tappar barn lite till höger och vänster. Men tappra killar bara huttrar och gnyr litegrann... Vi kommer hem även om det känns som efter en evighet!
Sen dess kör jag inte utan fyrhjulsdrift!
onsdag 30 januari 2013
Real Life
Veckans Real Life, och årets första för min del är även det första på drygt två veckor för mig överhuvudtaget! Tack för påminnelsen Yohanna!
Varför jag varit "borta" tar jag senare, imorgon kanske... Eller någon annan dag... Kan hända att jag blir "borta" imorgon igen...
Veckans Real Life handlar om mobiler.
Ett par frågeställningar om mobiltelefoner:
- Har du en mobiltelefon?
- Kommer du ihåg din mobiltelefonhistoria?
- Har du några viktiga minnen från ditt mobil-liv?
- Om du har en, vad använder du mobilen till?
- Hur har utvecklinge gått tycker du?
- Och VAD tycker du om att man blir mer ELLER mindra social med dessa mobiltelefoner som "styr"/hjälper en i ens liv?
Ja, jag har en mobil. En iPhone. En helt vanlig iPhone 4. Min man har en iPhone 4s, vilket är otroligt viktigt att betona varenda gång han pratar om våra telefoner. I iPhone 4s finns nämligen Siri. En automatisk kvinnoröst som lite då och då får gör sig att börja prata med oss. Eller pratar och pratar, och ber oss upprepa oss hela tiden eftersom hon inte förstår ett ord av vad vi säger. Jag tror ju för min del att det kvittar hur många gånger vi än försöker upprepa oss eftersom hi pratar olika språk och att det är därför hon inte förstår oss. Men det ska tydligen va bättre att ha henne där i högtalaren än utan som i min iPhone iallafall. Sen att han fick lösa in sin gamla vanliga Iphone 4 mot en uppgraderad iPhone 4s på grund av att han när han står i poolen som håller på att fyllas slänger ner telefonen i byxfickorna, det pratar han inte lika ofta om! Snacka om geni!
Min iPhone är mitt allt. Tyvärr. Eller vad säger man??? Jag har hela mitt liv samlat i den här lilla grejen. Och jag sköter det mesta härifrån. Mail. Sms. Samtal. Banken. Träning. Kläder. Mat. Internet. Barnvakt. Musik. Anteckningar. Ljudinspelningar. Barnens spel. Mina spel. Underhållning. Talböcker. Ja, allt.... Men vette sjutton om inte det viktigaste är klockan! Jag har klockor, snygga klockor, att bära på armarna men jag känner mig så fruktansvärt instängd så jag orkar inte ha dem på mig. Mobilen är mitt allt, och min klocka. Och när man har att göra med ett kontroll-freak som jag så säger det otroligt mycket!!!
Min första mobil fick jag när jag flyttade hemifrån för att gå gymnasiet. Det var en svart tegelsten med ett knappljud från helvetet! Och två stora knappar, en röd och en grön samt siffror. Den gick bara att ringa på. Jag bytte ganska snart upp mig, mot en Nokia 3210... Nu fick jag tysta knappar, Waltzing Matilda som ringsignal, ett rosa tunt skal och snake!!! Hade man snake, ja då hade man allt... Ungefär som nutidens Siri antar jag...
Under åren har det blivit 7 telefoner som jag kan komma på. Känns som om det fattas nån men...
Utvecklingen med mobiler sista åren tycker jag är sjuk! På både positiva och negativa sätt. Jag skulle idag aldrig klara mig utan den. Men jag vill lära mig att använda den mindre. 11-åringen har en egen iPhone, som fungerar som en minidator och de små grabbarna är nästan skickligare än oss på att manövrera dem.
Har rensat bland bilderna i telefonen men jag har en bild från påsk för 1 eller 2 år sedan när vi är hos Pers syster med familj i Linköping. När middag är intagen och barnen är i säng och det är dags för oss vuxna att mysa och få lite vuxen "egentid" ja då sitter vi alla fyra och glor ner i en varsin iPhone. Hela tiden. Facebook. Twitter. Sms. Mail. Samtal. Wordfeud. Mm mm... Det värsta var att tre av oss dessutom spelade wordfeud med varann... Snacka om socialt samspel!
Men men... I april går mitt nuvarande abonnemang ut och det är dags för ny telefon. Det gäller att hänga med och hålla sig på banan. Det är väl mina misslyckade försök till att se yngre ut som fått sig ett substitut sätt att få ett uttryck såhär istället då. Som om telefonerna funkar bättre som antirynkcreme än det där vanliga kladdet... Det blir nog en iPhone igen iallafall. En iPhone 5! Sen kan han sitta där och fika med sin Siri!!! Och tusan om inte det finns nån Karl eller Olle som väntar på mig i luren då.
Varför jag varit "borta" tar jag senare, imorgon kanske... Eller någon annan dag... Kan hända att jag blir "borta" imorgon igen...
Veckans Real Life handlar om mobiler.
Ett par frågeställningar om mobiltelefoner:
- Har du en mobiltelefon?
- Kommer du ihåg din mobiltelefonhistoria?
- Har du några viktiga minnen från ditt mobil-liv?
- Om du har en, vad använder du mobilen till?
- Hur har utvecklinge gått tycker du?
- Och VAD tycker du om att man blir mer ELLER mindra social med dessa mobiltelefoner som "styr"/hjälper en i ens liv?
Ja, jag har en mobil. En iPhone. En helt vanlig iPhone 4. Min man har en iPhone 4s, vilket är otroligt viktigt att betona varenda gång han pratar om våra telefoner. I iPhone 4s finns nämligen Siri. En automatisk kvinnoröst som lite då och då får gör sig att börja prata med oss. Eller pratar och pratar, och ber oss upprepa oss hela tiden eftersom hon inte förstår ett ord av vad vi säger. Jag tror ju för min del att det kvittar hur många gånger vi än försöker upprepa oss eftersom hi pratar olika språk och att det är därför hon inte förstår oss. Men det ska tydligen va bättre att ha henne där i högtalaren än utan som i min iPhone iallafall. Sen att han fick lösa in sin gamla vanliga Iphone 4 mot en uppgraderad iPhone 4s på grund av att han när han står i poolen som håller på att fyllas slänger ner telefonen i byxfickorna, det pratar han inte lika ofta om! Snacka om geni!
Min iPhone är mitt allt. Tyvärr. Eller vad säger man??? Jag har hela mitt liv samlat i den här lilla grejen. Och jag sköter det mesta härifrån. Mail. Sms. Samtal. Banken. Träning. Kläder. Mat. Internet. Barnvakt. Musik. Anteckningar. Ljudinspelningar. Barnens spel. Mina spel. Underhållning. Talböcker. Ja, allt.... Men vette sjutton om inte det viktigaste är klockan! Jag har klockor, snygga klockor, att bära på armarna men jag känner mig så fruktansvärt instängd så jag orkar inte ha dem på mig. Mobilen är mitt allt, och min klocka. Och när man har att göra med ett kontroll-freak som jag så säger det otroligt mycket!!!
Min första mobil fick jag när jag flyttade hemifrån för att gå gymnasiet. Det var en svart tegelsten med ett knappljud från helvetet! Och två stora knappar, en röd och en grön samt siffror. Den gick bara att ringa på. Jag bytte ganska snart upp mig, mot en Nokia 3210... Nu fick jag tysta knappar, Waltzing Matilda som ringsignal, ett rosa tunt skal och snake!!! Hade man snake, ja då hade man allt... Ungefär som nutidens Siri antar jag...
Under åren har det blivit 7 telefoner som jag kan komma på. Känns som om det fattas nån men...
Utvecklingen med mobiler sista åren tycker jag är sjuk! På både positiva och negativa sätt. Jag skulle idag aldrig klara mig utan den. Men jag vill lära mig att använda den mindre. 11-åringen har en egen iPhone, som fungerar som en minidator och de små grabbarna är nästan skickligare än oss på att manövrera dem.
Har rensat bland bilderna i telefonen men jag har en bild från påsk för 1 eller 2 år sedan när vi är hos Pers syster med familj i Linköping. När middag är intagen och barnen är i säng och det är dags för oss vuxna att mysa och få lite vuxen "egentid" ja då sitter vi alla fyra och glor ner i en varsin iPhone. Hela tiden. Facebook. Twitter. Sms. Mail. Samtal. Wordfeud. Mm mm... Det värsta var att tre av oss dessutom spelade wordfeud med varann... Snacka om socialt samspel!
Men men... I april går mitt nuvarande abonnemang ut och det är dags för ny telefon. Det gäller att hänga med och hålla sig på banan. Det är väl mina misslyckade försök till att se yngre ut som fått sig ett substitut sätt att få ett uttryck såhär istället då. Som om telefonerna funkar bättre som antirynkcreme än det där vanliga kladdet... Det blir nog en iPhone igen iallafall. En iPhone 5! Sen kan han sitta där och fika med sin Siri!!! Och tusan om inte det finns nån Karl eller Olle som väntar på mig i luren då.
måndag 31 december 2012
Real Life 2012/Årskrönika!
REAL LIFE 2012/ ÅRSKRÖNIKA
Idag är det dags då att sammanfatta året som gått, år 2012.
Men det tog sin tid du Marie, det är nu exakt 20 minuter som du ringde och först nu fick datorn för sig att överhuvudtaget gå igång...
Så kanske ett nyårslöfte om att skaffa ny dator under 2013 vore på sin plats??? Men jag ger ju inga nyårslöften så det spricker väl det med...
Men, om det inte kommer med några bilder i detta inlägg så beror det på att jag nu gett upp att försöka. Det är nu exakt en timme sen du ringde Marie, och ännu har det inte gått att lägga upp en enda bild så nu avbröt jag försöket, än mer övertygad om att det måste inhadlas en ny dator under 2013... Snarast...
Självklart är detomöjligt att få med precis allt som hänt under året, men här nedan följer i alla fall några av våra höjdpunkter!
2012 började strax efter kl 00.00 av att jag fick ett telefonsamtal. Ett samtal jag missade att svara på men som till min och min makes stora glädje blev inspelat på mobilsvar. Jag sörjer idag att samtalet inte finns kvar i mobilen för det hade kunnat roa oss många gånger i framtiden annars...
Vem som ringde???
Det var min mamma... Mer säger jag inte...
Jag och maken lever med minnet...
I februari fyllde jag 32 år och firade både födelsedag och min bloggs 2-års dag, vilket i år blir 3 år... Helt otroligt!
I födelsedagspresent fick jag ett löpband. Och ja, jag hade önskat mig det också.
Det blev en fin detalj i tv-rummet. Men den samlade inte på sig så mycket damm inte, jag var noga med att damma av den... Varje vecka... Det gör jag än...
I slutet på maj åker vi på semester till Kreta. Efterlängtat.
Och efter ett otroligt dramatiskt sista dygn efter en hemsk bilolycka...
Vi åker den varmaste morgonen på hela året. Då har vi haft två veckor av högsommarväder och vi är lite oroliga för att vi valt att åka just då. Men vår oro blir snart stillad när vi ligger på en varsin solsäng vid poolen och pratar med min mamma som säger att kylan, regnet och till och med snön kommit tillbaka!
Vi tänker inte så mycket mer på det utan bara njuter av vårt otroliga sommarväder på Kreta.
När vi efter en vecka flyger in över Arlanda igen berättar piloten att det är storm, regn och ca +9 grader på marken. Inte illa lägger han till, det är ju varmare än vad det var på julafton den dagen och det hade det inte varit dagen innan så...
Där står vi sen, missar bussen och får vänta tills nästa kommer efter ca 30 minuter, ute i snålblåsten, kylan och regnet...
Sa jag att vi åkte på årets varmaste dag???
Mmm, jag och Per fick med oss en varsin långärmad tröja och ett bar långbyxor iaf... Det hade inte barnen... De hade t-shirt och kortbyxor... Och sandaler...
Sen blev det ingen mer värme eller sol...
På hela sommaren...
Så ironiskt nog skulle vi såklart bygga pool...
Och fullkomligt förstöra gräsmattan med stora grävmaskiner...
Resultatet blev dock otroligt bra och vi ser med glädje fram tills nästa sommar...
Mitt i poolbyggandet blev lilleman, Erik, sjuk och fick spendera natten på sjukhus. Efter en kaotisk natt med nackkrage, bilfärd till akuten i Karlstad, inläggning, röntgen, ultraljud, återbesök på röntgen efter otillfredställande bilder, fick vi nöjda åka hem med endast penicillin mot en hemsk bakteriell infektion i hans lymfkörtlar i hals/nacke.
Fick efter åtskilliga dygn vid datorn/telefonen äntligen tag på fyra biljetter till Justin Bieber konserten i Oslo i april. En konsert jag tyvärr inte kan närvara på själv på grund av utbildning i Luleå och ännu har ingen hört av sig och vill byta våra biljetter mot Stockholm veckan efter...
(vädjar nu till er....Igen....)
Barnen har blivit 11, 4 och 3 år gamla under året. Officiellt har vi alltså inga fler bebisar även om Erik för alltid kommer att få vara ett substitut för en bebis...
I augusti fick jag en knäpp och började använda löpbandet... Till löpning... Började springa ungefär 1-2 minuter/pass... Idag springer jag 5 kilometer. Jäkligt stolt över mig själv...
Från början var det en personlig utmaning, för att se om även jag, som verkligen avsktr löpning, skulle kunna komma att tycka om det... Jags pringer 2-3 pass i veckan nu, och blir rastlös om jag inte får ihop passen, jag längtar efter det, eller till känslan efteråt...
Tycker jag om det???
Njae, kan inte riktigt svara på det... Jag njuter inte direkt näs jag står där och jagar löpbandet direkt, men jag njuter oerhört av känslan efteråt, och än så länge är det den känslan jag vill ha... Så jag fortsätter...
Kan tillägga at jag inte längre behöver damma av löpbandet så ofta och så mycket längre nu förtiden...
Under hösten fick jag ett nytt jobb efter 1,5 år som arbetslös och nyexaminerad statsvetare.
Idag arbetar jag som Budget- och Skuld/konsumentrådgivare för kommunen och trivs otroligt bra!
Detta är årets höjdpunkt, på alla sätt och vis!!!!
Inför 2013 är det nu många många stenar som släppt från mina axlar och jag och familjen har ett helt annan utgångsläge än vad vi hade för ett år sedan vilket är riktigt skönt.
Genom de erfarenheter och de ögonblick vi har med oss från 2012 och från tidigare år så står vi bättre rustade, har nya förhoppningar och en djupare kärlek inför oss själva, varandra och livet.
Vi önskar er alla ett gott nytt år och en god fortsättning!
torsdag 29 november 2012
Real Life
Veckans Real Life
- Brukar du gnälla på något som egentligen är en positiv sak?
- Är du medveten om det?
- Och vet du vad det kommer sig av?
Hmmm...
Jag gnäller alltid! Fast egentligen inte!
Jag älskar att diskutera, analysera, debattera, filosofera, jämföra mm och jag tror själv att det ibland kan uppfattas som gnäll... Eller???
"-Herregud, den där tjejen har nåt att säga om allt!"
Ja, men så är det. Det finns inget mer intressant än att ge dig i kast med samhällsfrågor, statsvetenskap och sociala relationer! Jag gillar även många andra ämnen och tycker mycket!
Och tyckande är en sån sak som jag kan gnälla på fast det är något positivt egentligen. När jag blir intresserad av nåt och vill utveckla det vidare så lägger jag ner ganska mycket tid och energi på att få fram det jag avsett. Intresset väcks ofta av nån annan "tyckare". Men sen när jag "utbildat" mig själv och känner mig påläst lyssnar jag till forskare och experter och ofta med samma insikter som dem.
Då! Ja då, då kan jag börja gnälla på alla tyckare som är med och lägger sig i diskussionen när de bara sitter och rabblar en massa strunt utan att ha belägg för detta... Så den tyckare som fick mig att bli intresserad av ett ämne, söka kunskap och utbilda mig själv ( och säkert mååååånga andra med mig) ja, nu har den kommit att bli offer för mitt gnäll!
Usch vad självrannsakande det blev nu, det var inte det som jag skulle gnälla på!
Jag skulle ju gnälla på människor som gnäller på att.... Ahhh..... Det får jag ta i ett annat inlägg... Kändes som om den frågan flög mig förbi nu...
Vad gnäller jag på då, som egentligen är positivt???
Det är nog tyvärr en hel del. Jag tror det har med vårt svenska arv och vår tradition att göra. Att det hänger ihop med Jantelagen och vår integritet...
Men jisses vad sjukt, jag vet ju att jag gnäller, jag kommer ju på mig skälv inland när jag gör det och ber mig själv vara tyst... Och nu, bara för att jag ska skriva om det, ja då kommer jag inte på en enda grej! Inte ett enda exempel!!!
Det lossnar nog snart!
Ha en god natt allihop!
- Brukar du gnälla på något som egentligen är en positiv sak?
- Är du medveten om det?
- Och vet du vad det kommer sig av?
Hmmm...
Jag gnäller alltid! Fast egentligen inte!
Jag älskar att diskutera, analysera, debattera, filosofera, jämföra mm och jag tror själv att det ibland kan uppfattas som gnäll... Eller???
"-Herregud, den där tjejen har nåt att säga om allt!"
Ja, men så är det. Det finns inget mer intressant än att ge dig i kast med samhällsfrågor, statsvetenskap och sociala relationer! Jag gillar även många andra ämnen och tycker mycket!
Och tyckande är en sån sak som jag kan gnälla på fast det är något positivt egentligen. När jag blir intresserad av nåt och vill utveckla det vidare så lägger jag ner ganska mycket tid och energi på att få fram det jag avsett. Intresset väcks ofta av nån annan "tyckare". Men sen när jag "utbildat" mig själv och känner mig påläst lyssnar jag till forskare och experter och ofta med samma insikter som dem.
Då! Ja då, då kan jag börja gnälla på alla tyckare som är med och lägger sig i diskussionen när de bara sitter och rabblar en massa strunt utan att ha belägg för detta... Så den tyckare som fick mig att bli intresserad av ett ämne, söka kunskap och utbilda mig själv ( och säkert mååååånga andra med mig) ja, nu har den kommit att bli offer för mitt gnäll!
Usch vad självrannsakande det blev nu, det var inte det som jag skulle gnälla på!
Jag skulle ju gnälla på människor som gnäller på att.... Ahhh..... Det får jag ta i ett annat inlägg... Kändes som om den frågan flög mig förbi nu...
Vad gnäller jag på då, som egentligen är positivt???
Det är nog tyvärr en hel del. Jag tror det har med vårt svenska arv och vår tradition att göra. Att det hänger ihop med Jantelagen och vår integritet...
Men jisses vad sjukt, jag vet ju att jag gnäller, jag kommer ju på mig skälv inland när jag gör det och ber mig själv vara tyst... Och nu, bara för att jag ska skriva om det, ja då kommer jag inte på en enda grej! Inte ett enda exempel!!!
Det lossnar nog snart!
Ha en god natt allihop!
tisdag 20 november 2012
Real Life
REAL LIFE
- Har du en sminkväska?
- Vad finns däri?
- Vad har du för inställning till att sminka sig?
- Dyra märken vs. budgetalternativ?
- Och fungerar VERKLIGEN de där dyra krämerna med kaviar eller snigelestrakt i, bättre än "vanliga" krämer?
Så, har jag en sminkväska?
Ja, jag har flera stycken, fick till och med en ny igår! Med posten! Från Kicks! Ska ju börja jobba om 1,5 vecka och sminket har börjat ta slut så istället för att åka in till stan och gå in på affären där med resultat att just det jag ska ha inte finns inne så provade jag att beställa direkt på nätet istället. Otroligt smidigt om jag får säga det själv!
Jag använder i stort sett samma smink helg, fest som vardag. Istället varierar jag färgsammansättningar och grad av styrka. Jag använder ALDRIG färgade nagellack, kajal eller läppstift! Nej, inte ens läppglans. Har en burk med natur-klet som heter "Änglafötter" och som jag köpt på hälsokosten, det kan jag smeta på läpparna ibland när väder och vind gjort sig i behov av det. Och så glänser det ju lite av det också så...
Jag är ganska noga med vad jag kletar på i ansiktet eftersom jag reagerar med utslag om det är "fel" grejer och för att jag är extremt torr vissa perioder. För det torra används då en mjukgörande kräm från Clinique. Svindyr men jättebra. Annars använder jag en mjukgörande kräm från Nivea som inte alls är dyr.
Två gånger sista två åren har jag varit på Kicks på "smink-utbildning". Verkligen jättekul och man blir så inspirerad. Däremot är jag ingen smink-personlighet. Det ska gå snabbt och vara effektivt! Inte flera moment utan så enkelt som möjligt!
Jag kör en mjukgörande, en täckande concealer, en foundation och puder i ett, ögonskugga, ögonbrynspenna, mascara och ev lite rouge om det är fest! Har lite festligare ögonskuggor att ta till vid festligheter och två färgsättningar på ögonskuggor i vanliga fall beroende på vilket nyans jag kör på under dagen i övrigt. Men alltid inom samma toner, naturfärgat med toutch av guld eller pärlemor.
Ögon tvättas med Decleor Aroma Cleanse. Också svindyr men dryg och effektiv så det är värt varje krona. Också det för att slippa utslag och sveda! Och ansiktet tvättas med Bare Minerals.
Märken på smink är Dior eller Clinique. Kan dock köra lite blandat på ögonskuggor ibland, tex Loreal...
Hos mig får det gärna kosta lite mer eftersom jag provat mig fram och hittat produkter som funkar. Ingen mascara som lägger sig under ögonen mer, ingen foundation som ligger som ett skal, inget puder som klumpar sig, och ögonskuggor som sitter kvar mer än ett par timmar. Det gör inget att det kostar lite mer heller eftersom jag endast använder smink på jobbet, på fest och vid andra utflykter! Men självklart är det en smaksak. De märken, eller de produkter ska jag säga, som jag använder har jag bara använt i snart ett år, innan där kämpade jag varje gång med att hitta produkter som passade mig och min plånbok. Efter sista sminkningen på Kicks fick jag tips om de här produkterna och jag är så nöjd så jag byter aldrig!!! Om inte jag måste vill säga...
Huruvida sniglar och annat jox i smink är bättre eller sämre låter jag vara osagt eftersom jag inte testat själv men jag kan knappast tro att det skulle vara bättre än mycket annat. Däremot tror jag att så naturäkta och så lite kemikalier som möjligt är bra. Inte för att jag har koll på det så noga själv, men även det är individuellt.. Jag testade Biotherms serie just pga min torra hy, men det var det värsta jag haft i ansiktet. Klåda, sveda, utslag och svullen....
Som sagt! Man får nog testa sig fram och köra på det som passar en själv bäst! Smink, osminkat, starkt, svagt, dyrt, billigt, märken eller omärkt!!!
- Har du en sminkväska?
- Vad finns däri?
- Vad har du för inställning till att sminka sig?
- Dyra märken vs. budgetalternativ?
- Och fungerar VERKLIGEN de där dyra krämerna med kaviar eller snigelestrakt i, bättre än "vanliga" krämer?
Så, har jag en sminkväska?
Ja, jag har flera stycken, fick till och med en ny igår! Med posten! Från Kicks! Ska ju börja jobba om 1,5 vecka och sminket har börjat ta slut så istället för att åka in till stan och gå in på affären där med resultat att just det jag ska ha inte finns inne så provade jag att beställa direkt på nätet istället. Otroligt smidigt om jag får säga det själv!
Jag använder i stort sett samma smink helg, fest som vardag. Istället varierar jag färgsammansättningar och grad av styrka. Jag använder ALDRIG färgade nagellack, kajal eller läppstift! Nej, inte ens läppglans. Har en burk med natur-klet som heter "Änglafötter" och som jag köpt på hälsokosten, det kan jag smeta på läpparna ibland när väder och vind gjort sig i behov av det. Och så glänser det ju lite av det också så...
Jag är ganska noga med vad jag kletar på i ansiktet eftersom jag reagerar med utslag om det är "fel" grejer och för att jag är extremt torr vissa perioder. För det torra används då en mjukgörande kräm från Clinique. Svindyr men jättebra. Annars använder jag en mjukgörande kräm från Nivea som inte alls är dyr.
Två gånger sista två åren har jag varit på Kicks på "smink-utbildning". Verkligen jättekul och man blir så inspirerad. Däremot är jag ingen smink-personlighet. Det ska gå snabbt och vara effektivt! Inte flera moment utan så enkelt som möjligt!
Jag kör en mjukgörande, en täckande concealer, en foundation och puder i ett, ögonskugga, ögonbrynspenna, mascara och ev lite rouge om det är fest! Har lite festligare ögonskuggor att ta till vid festligheter och två färgsättningar på ögonskuggor i vanliga fall beroende på vilket nyans jag kör på under dagen i övrigt. Men alltid inom samma toner, naturfärgat med toutch av guld eller pärlemor.
Ögon tvättas med Decleor Aroma Cleanse. Också svindyr men dryg och effektiv så det är värt varje krona. Också det för att slippa utslag och sveda! Och ansiktet tvättas med Bare Minerals.
Märken på smink är Dior eller Clinique. Kan dock köra lite blandat på ögonskuggor ibland, tex Loreal...
Hos mig får det gärna kosta lite mer eftersom jag provat mig fram och hittat produkter som funkar. Ingen mascara som lägger sig under ögonen mer, ingen foundation som ligger som ett skal, inget puder som klumpar sig, och ögonskuggor som sitter kvar mer än ett par timmar. Det gör inget att det kostar lite mer heller eftersom jag endast använder smink på jobbet, på fest och vid andra utflykter! Men självklart är det en smaksak. De märken, eller de produkter ska jag säga, som jag använder har jag bara använt i snart ett år, innan där kämpade jag varje gång med att hitta produkter som passade mig och min plånbok. Efter sista sminkningen på Kicks fick jag tips om de här produkterna och jag är så nöjd så jag byter aldrig!!! Om inte jag måste vill säga...
Huruvida sniglar och annat jox i smink är bättre eller sämre låter jag vara osagt eftersom jag inte testat själv men jag kan knappast tro att det skulle vara bättre än mycket annat. Däremot tror jag att så naturäkta och så lite kemikalier som möjligt är bra. Inte för att jag har koll på det så noga själv, men även det är individuellt.. Jag testade Biotherms serie just pga min torra hy, men det var det värsta jag haft i ansiktet. Klåda, sveda, utslag och svullen....
Som sagt! Man får nog testa sig fram och köra på det som passar en själv bäst! Smink, osminkat, starkt, svagt, dyrt, billigt, märken eller omärkt!!!
torsdag 15 november 2012
Real Life
Veckans Real Life handlar om Julen och julpynt.
Vill du vara med eller är nyfiken på andra Real Life inlägg finns dessa att hitta här: Yohanna
- Julpyntar du?
- Har du regler/traditioner för hur och när det ska pyntas?
- Om ja, hur har dessa kommit till?
- Har du någon EXTRA viktig?
- Något extra speciellt pynt?
- Har du redan börjat med något jul/vinter-pynt?
Jag är en riktig julnörd. Jag älskar julen!!!
Jag är uppvuxen med fasta och mysiga jultraditioner. I år kommer dessa traditioner att ändras, antagligen permanent. Vilket är en stor sorg, men jag intalar mig själv dagligen att det måste gå, och att det kommer att bli bra. Det måste det bli... För barnen (och mig...).
Till första advent, inte en dag tidigare är julgardiner, dukar och adventsstakar mm uppe. Det är så mysigt med alla ljus och stakar samt gran- och tallris som sätts i kannor och läggs framför trappen in.
Julbak med pepparkakor och lussekatter görs först till lucia och skulle det hinna sina innan julen görs ett nytt bak till jul.
Dagen före julafton tar vi in granen. När jag var liten var detta lite av en pysselkväll. Granen togs in och sattes ihop. Vi hade plastgran då min bror är allergisk. Men inget mer. Sen hängdes min och brorsans strumpor upp. dessa hängde kvar ända tills för några år sen när mina föräldrar fick för sig att vi kunde föra den traditionen vidare till våra barn eftersom vi båda hade egna familjer nu. Vi åkte hem och satte upp dem ändå till mamma och pappa. Åt oss själva alltså, inte för våra barns räkning. Det tog väl nåt år, sen slutade mamma att stoppa ner paket där iaf...
Mamma fixade och förbredde julmaten dagen före jul och alla MILJONER tomtar som omsorgsfullt skulle placeras ut i deras hus, på rätt plats och självklart skulle det pratas lite med dem också. Mamma är en Tomte-nörd!!! Big time!!!
Pappa och vi barn fixade knäck och ischoklad.
När vi gått och lagt oss var det julklappsverkstad i köket. jag somnade aldrig förrän jag hörde dem stoppa ner paketet i strumpan!
När jag blev i övre tonåren/första var det uppesittarkväll med vännerna som var grejen. Vi träffades hos min bror och hans
.JPG)
dåvarande familj och hade julbordsknyt, Bingolotto, morfars
superglögg och sällskapsspel till långt in på natten. Detta är en tradition som
jag saknar så oerhört mycket. Vi var ett riktigt härlig gäng som hade
fruktansvärt roligt dessa kvällar. Idag är livssituationerna väldigt olika och
med familjer, barn och nya konstellationer så har detta förändrats och idag är
uppesittarkvällen vigd åt min egen familj.
Uppesittarkvällen innebär lite mysmat med barnen och
Bingolotto! (heligt). När barnen somnat är det lite glögg och vin,
julklappsinpackning mellan bingoraderna och julgodis. Vi förbereder det som ska
hinnas och lägger paket i julstrumporna som numera hänger här hemma och som
numera är fem i antal, en till oss var i familjen. Uppesittarkvällen är en av de
bästa julkvällarna.
Julen börjar med paketöppning av julstrumpepaketet,
grötfrukost här hemma nu och julskinkemacka.
Sedan har det varit några jobbiga timmar fram tills det är
dags att träffas och julen på allvar kan börja. Fram till i år har vi alltid varit
hemma hos mina föräldrar på jul. Det var mamma, pappa, brorsan, jag, mormor,
farmor, farfar, nån faster och en kusin. Sen blev det lite bortfall och några
som kom till istället. men de sista åren har vi varit mina föräldrar, jag och
brorsan med våra familjer och mormor och farmor. Först var det jullunch, sen
Kalle Anka, sen kaffe och fika, sen sjöng farmor i kyrkokören, då gick mormor
till mina kusiner, sen kom alla tillbaka och vi åt gröt och slutligen kom
Tomten. Vi har alltid haft tomte, även när vi var stora. När alla sedan hade
gått hem satt jag alltid uppe med mamma och pappa och kollade på musikal på tv.
I år kommer inte vare sig mormor eller farmor att kunna vara med på riktigt då
de istället får se på oss ifrån sin himmel...
Detta har gjort att traditionen brytits. Nu har istället jag
och Per bestämt att vi ska fortsätta den traditionen för våra barn här hemma
och till jul har mor- och farföräldrar bjudits hem till oss för att fira jul.
Och oavsett om de kommer eller inte så kommer vi att fira julen här hemma så
barnen slipper flacka runt. Från och med nu är julen detsamma som Näs! Vi har
försökt med detta innan också men jag har alltid tappat modet närmare jul och
ändå valt att fira hos mina föräldrar. Men i år tror jag vi kommer köra så...
Det absolut viktigaste pyntet för mig är julgranen!!! Nu
förtiden är det en riktigt gran, oftast silvergran eller vad de heter, en sån
där stor Disney-gran! Den kläs dagen före jul nu, under uppesittarmyset med
barnen. Och förutom det som åker fram till advent så skulle det för vår del
räcka där med pynt, ingen av oss är speciellt mycket för tomtar och prydnader.
Några hjärtan och lite annat jox kan tas fram för att hängas i fönster, på
väggen eller så är självklart och förra året ville barnen ha nån tomte på sina
rum. Vi har en bock och ett tomtepar som står i anknytning till granen.
Granen är en sån där pepparkakehistoria som jag har lite
svårt att släppa. Ni vet, mitt lilla kontrollbehov... Jag vet precis hur min
gran ska se ut, jag vill "designa" min gran, men numer är tydligen
barnen och maken med och styr där också så förra året var det kaos i mitt
huvud... Det var definitivt inte min gran som presenterades men det blev
barnens gran, och den blev fin... På ett barns sätt alltså... Och mitt
mama-hjärta älskar det!!!! ( det är det där förbaskade
kontrollbehovs-skrumplevern som inte vill ha det så...) Precis som med
pepparkakshusen. Som också är ett viktigt inslag sedan barnen kom!
Så nu sitter jag här och väntar... På startskottet.... Om
ett par helger.... Då ska det mys-jul-adventsstökas!!!!!
Ska bli kul att se hur ni gör på jul!
Bilder på vår jul i år kommer till jul!!! Här får ni hålla till godo med förra årets!!!
.JPG)
tisdag 6 november 2012
Real Life
- Tittar du på pysselprogram a´la ÄH? (Äntligen hemma)
- Brukar du pyssla hema?
- Har du gjort nån sån där dundertabbe?
- Är det bara du som märker tabbarna eller är de omöjliga att missa?
- Och ÄR det så enkelt som det ser ut att pyssla egentligen?
Jag var en pysslare... Förr... Som nybliven förstagångsmamma och singel. Då när jag hade hela tiden för mig själv och sonen och då man fortfarande var så ofantligt naiv och trodde att det var pysslandet som avgjorde om jag skulle vinna pris som årets mamma eller inte!
Då var jag stamkund på panduro och vi hade träffar med andra mammor, även de förstagångsmammor, där vi släpade med ungarna och våra stora pyssellådor. Sen pysslades det, under enorma protester från barnens sida. Vi hade bara pojkar också. Vet inte om kön/genus har nåt med saken att göra. Men pysselkvällarna slutade iaf alltid i kaos där barnen började kladda färg över hela rummen, kasta bollar och hälla ut saftglas över borden och där bilarna fick större fokus än våra pyssellådor. Jag fick iaf äldste sonen att varje år, hans tre-fyra första, att designa sin egen julgranskula. De hängs in i julgranen varje år och jag tycker idag att det är synd att just det pysslet dog ut. Hade varit så kul att ha fortsättningen på dem och även fått med de små killarnas kulor nu. Vem vet, det kanske är nåt som tas upp igen!??!! Pyssellådan finns kvar!
Eller inte. Jag ska avslöja en sak för er, när det gäller mig så vet ju de flesta av er att jag lider av en liten släng av kontrollbehov. Det är nåt som kommit de sista åren och som än så länge bara får ett starkare fäste. Till detta tror jag ligger bakgrunden i att mitt pyssel med barnen tar emot så mycket. De gör helt enkelt inte som jag vill, så som jag tänkt. Man skulle kunna säga att dem förstör. Min planering iaf. Jag mår faktiskt lite knas av det där.
Tänk förra julen när vi skulle fixa pepparkakshuset. Jag hade lovat barnen och maken att det var ungarnas hus och att de fick göra helt och hållet som de själva ville med dekorationen... Mmm att inte jag dog där och då! Alla log och talade om för barnen vad otroligt fiiiiint huset var! Mmm eller hur??????? Per höll också på att avlida, men av skratt när han såg paniken i mina ögon!!!
Jaja, det är faktiskt bara under själva dekorerings-processen som jag lider... Annars gillar jag barnens pyssel. Ha, de små killarnas påskpyssel från dagis för 1,5 år sen hänger fortfarande kvar i fönstret!!!
Jag gillar att fixa med barnen!!!! Så länge de inte stökar ner så... Och gör någorlunda som jag tänkt... Eller???? Ni får ta det med en nypa salt, min bitterhet ligger nog främst i att jag så gärna skulle vilja ha orken tiden och tålamodet att fixa, pynta, dekorera och pyssla betydligt mer än jag gör. Jag är nog bara en höst och vinterpysslare dock men det stör inte mig, det är ju då jag tycker det är mysigt och kul!
/div>
Tänk förra julen när vi skulle fixa pepparkakshuset. Jag hade lovat barnen och maken att det var ungarnas hus och att de fick göra helt och hållet som de själva ville med dekorationen... Mmm att inte jag dog där och då! Alla log och talade om för barnen vad otroligt fiiiiint huset var! Mmm eller hur??????? Per höll också på att avlida, men av skratt när han såg paniken i mina ögon!!!
Jaja, det är faktiskt bara under själva dekorerings-processen som jag lider... Annars gillar jag barnens pyssel. Ha, de små killarnas påskpyssel från dagis för 1,5 år sen hänger fortfarande kvar i fönstret!!!
Jag gillar att fixa med barnen!!!! Så länge de inte stökar ner så... Och gör någorlunda som jag tänkt... Eller???? Ni får ta det med en nypa salt, min bitterhet ligger nog främst i att jag så gärna skulle vilja ha orken tiden och tålamodet att fixa, pynta, dekorera och pyssla betydligt mer än jag gör. Jag är nog bara en höst och vinterpysslare dock men det stör inte mig, det är ju då jag tycker det är mysigt och kul!
/div>
Jag är gift med en hantverkare. Ett alltiallo! Våra renoveringar, pyssel, projekt med mera blir sällan misslyckade. (missförstå mig rätt) Och den credden ger jag helt och hållet till min man. Jag kan varken bygga, fixa eller pyssla egentligen, jag bara gör det ändå.
Men en sak som vi faktiskt har skrattat gott åt, och som kan kallas en pyssel-miss kanske kan vara våra "dekorations-knoppar"!!!
När vi renoverade äldste grabbens första riktiga rum i huset så ville Per göra det fint längs taklisten i hörnen. Det blev bra, i alla sovrummen, utom just vid en av väggarna där hörnet tydligen buktade ut istället förr in!!!
Ja ni ser väl???!!!?!
Men älskar annat typ av pyssel, mat och bakpyssel.
Julklappspyssel.
Överraskningspyssel.
Mm mm mm och att restaurera gamla möbler!
tisdag 30 oktober 2012
Halloween
Veckans Real Life från Yohanna handlar om Halloween.
Ett riktigt kommersiellt jippo som jag inte har nån som helst anknytning till för egen del, men som jag faktiskt kommit att gilla ändå.
Jag kommer ihåg när halloween "kom till stan". Men som jag kommer ihåg det så var jag ändå gravid och småbarnsförälder när min generation gav sig ut för att fira så jag var liksom aldrig med. Dessutom firade man inte som det gör nu, nej då verkade man inte tro på att det som stod på lappar om att vara utklädd och gå på krogen var på allvar så ingen kom utklädd. Nästan. Idag tror jag det är lite större uppslutning till maskeraden. Nu är det ju inte den delen som jag börjat gilla med halloween heller så för mig kvittar det hur mycket krogsvängen spökar ut sig, jag är ändå inte en av dem, om inte festen hålls i privat tillvaro vill säga...
Nej det jag gillar är alla färger, hösten, ljusen och pumporna. Gillar även det naiva i att våra små oskyldiga barn för en kväll får spöka ut sig till monster, zombier, demoner och spöken, ja allt dom de är absolut helt livrädda för egentligen... Med en intalan att de finns inte i verkligheten.
Jag gillar att det är en tradition som antagligen kommer att betyda mer för våra barns generation och deras avkommor än för oss och det är med stor önskan jag ser fram emot att kunna sitta här om 60 år och småle åt barn som kommer stapplandes i hemska utstyrslar för att kräva godis! Hoppas bara jag är i sån form att jag kan baka det mesta själv och så gubben kan spöka lite för dem på vägen ut.
Jag älskar pumporna. Tycker de är så fina och önskar jag hade orken att karva och ställa ut dem lite här och där. Vi gjorde ett försök r två år sedan att odla vår egen halloween-pumpa... Behöver jag påminna om att det gick sådär...
I år hade jag tänkt slå på stora trumman och dra i rejält. Pyssel, pumpor, godis och kostymer! Det blev ingenting av nåt...
Äldste sonen ska på halloween-disco på fredag 9/11. Jag tog alltså helt enkelt för givet att halloween därför var den helgen. Det är det inte.
Nästa helg då? Den 3:e??? Nej det tror jag inte, har vi inte delat på halloween och all helgona här i Sverige???
Och om jag fattade rätt så firade hela Arvika city halloween under helgen som var, eller???
Vi bor ju på landet också så nån stor anstormning av sockerdricka ungar hittar inte hit heller så ofta så....
När ska vi fira??? Är det försent???
Ett riktigt kommersiellt jippo som jag inte har nån som helst anknytning till för egen del, men som jag faktiskt kommit att gilla ändå.
Jag kommer ihåg när halloween "kom till stan". Men som jag kommer ihåg det så var jag ändå gravid och småbarnsförälder när min generation gav sig ut för att fira så jag var liksom aldrig med. Dessutom firade man inte som det gör nu, nej då verkade man inte tro på att det som stod på lappar om att vara utklädd och gå på krogen var på allvar så ingen kom utklädd. Nästan. Idag tror jag det är lite större uppslutning till maskeraden. Nu är det ju inte den delen som jag börjat gilla med halloween heller så för mig kvittar det hur mycket krogsvängen spökar ut sig, jag är ändå inte en av dem, om inte festen hålls i privat tillvaro vill säga...
Nej det jag gillar är alla färger, hösten, ljusen och pumporna. Gillar även det naiva i att våra små oskyldiga barn för en kväll får spöka ut sig till monster, zombier, demoner och spöken, ja allt dom de är absolut helt livrädda för egentligen... Med en intalan att de finns inte i verkligheten.
Jag gillar att det är en tradition som antagligen kommer att betyda mer för våra barns generation och deras avkommor än för oss och det är med stor önskan jag ser fram emot att kunna sitta här om 60 år och småle åt barn som kommer stapplandes i hemska utstyrslar för att kräva godis! Hoppas bara jag är i sån form att jag kan baka det mesta själv och så gubben kan spöka lite för dem på vägen ut.
Jag älskar pumporna. Tycker de är så fina och önskar jag hade orken att karva och ställa ut dem lite här och där. Vi gjorde ett försök r två år sedan att odla vår egen halloween-pumpa... Behöver jag påminna om att det gick sådär...
I år hade jag tänkt slå på stora trumman och dra i rejält. Pyssel, pumpor, godis och kostymer! Det blev ingenting av nåt...
Äldste sonen ska på halloween-disco på fredag 9/11. Jag tog alltså helt enkelt för givet att halloween därför var den helgen. Det är det inte.
Nästa helg då? Den 3:e??? Nej det tror jag inte, har vi inte delat på halloween och all helgona här i Sverige???
Och om jag fattade rätt så firade hela Arvika city halloween under helgen som var, eller???
Vi bor ju på landet också så nån stor anstormning av sockerdricka ungar hittar inte hit heller så ofta så....
När ska vi fira??? Är det försent???
måndag 22 oktober 2012
Real Life
Händer. Mina händer. Det är det som veckans Real Life handlar om.
"Frågeställningexempel:
- Får vi se på dina händer?
- Vad känner du inför dina?
- Någon speciallitet med dem?
- Något minne, historia, anekdot, kompisanknytning?
- Kan de göra något speciellt?
- Och ÄR det viktigt med fina/vackra/välvårdare/fixade händer?"
Mer information om Real Life finns på yohannas blogg.
När jag var yngre satsade jag hela min gymnasietid på mina händer. Typ. Jag gick då på ett teckenspråksgymnasium. I det läget är såklart händerna viktiga. Men jag har nog aldrig uppfattat dem som viktiga.
Tills jag fick barn. Jisses vad mycket vi använder våra händer, och vad jobbigt det är när händerna inte räcker till.
Jag har varit en pendlare vad gäller vikten. Och är det nåt jag alltid tyckt varit de samma så är det händerna, och fötterna. Det spelar ingen roll hur mycket kilon som läggs till eller dras av från kroppen, de är alltid desamma.
Oh, vad fel jag haft. Men det märkte jag inte förrän jag började bli av med alla extra-kilon efter sista graviditeten. Ni som känner mig vet ju att det kämpats bort 56 kilo sen tre år tillbaka, och nu märks det. Framförallt på händer och fötter!!
Min vigsel-och förlovningsring har blivit så stora att de tappas om jag har dem med på träning eller drar av mig vantar mm. Ändå är förlovningsringen redan justerad och anpassad en gång... Och jag känner mig såååå naken, ensam och konstig utan mina ringar på handen...
Men jag tycker nog inget speciellt om mina händer. Jag tycker om händer. Det finns inget bättre än min mans händer. Och tror han är ganska så nöjd över mina med!
Jag är inte så kinkig med manikyr och så, men det ska vara rena händer och naglar. Inga sorgeränder om inte man kommer direkt från trädgården eller annat arbete...
En låt som jag och min rumskompis på gymnasiet lyssnade mycket på hette just Hands, med Jewel.
Fin text.
"My hands are small I know, but they not yours they are My own..."
Det ligger en stor symbolik i texten och det gillar jag...
"Frågeställningexempel:
- Får vi se på dina händer?
- Vad känner du inför dina?
- Någon speciallitet med dem?
- Något minne, historia, anekdot, kompisanknytning?
- Kan de göra något speciellt?
- Och ÄR det viktigt med fina/vackra/välvårdare/fixade händer?"
Mer information om Real Life finns på yohannas blogg.
När jag var yngre satsade jag hela min gymnasietid på mina händer. Typ. Jag gick då på ett teckenspråksgymnasium. I det läget är såklart händerna viktiga. Men jag har nog aldrig uppfattat dem som viktiga.
Tills jag fick barn. Jisses vad mycket vi använder våra händer, och vad jobbigt det är när händerna inte räcker till.
Jag har varit en pendlare vad gäller vikten. Och är det nåt jag alltid tyckt varit de samma så är det händerna, och fötterna. Det spelar ingen roll hur mycket kilon som läggs till eller dras av från kroppen, de är alltid desamma.
Oh, vad fel jag haft. Men det märkte jag inte förrän jag började bli av med alla extra-kilon efter sista graviditeten. Ni som känner mig vet ju att det kämpats bort 56 kilo sen tre år tillbaka, och nu märks det. Framförallt på händer och fötter!!
Min vigsel-och förlovningsring har blivit så stora att de tappas om jag har dem med på träning eller drar av mig vantar mm. Ändå är förlovningsringen redan justerad och anpassad en gång... Och jag känner mig såååå naken, ensam och konstig utan mina ringar på handen...
Men jag tycker nog inget speciellt om mina händer. Jag tycker om händer. Det finns inget bättre än min mans händer. Och tror han är ganska så nöjd över mina med!
Jag är inte så kinkig med manikyr och så, men det ska vara rena händer och naglar. Inga sorgeränder om inte man kommer direkt från trädgården eller annat arbete...
En låt som jag och min rumskompis på gymnasiet lyssnade mycket på hette just Hands, med Jewel.
Fin text.
"My hands are small I know, but they not yours they are My own..."
Det ligger en stor symbolik i texten och det gillar jag...
måndag 15 oktober 2012
Real Life- tidningar
Läser jag tidningar? Och vad för tidningar? Men det viktigaste, var läser jag tidningarna som jag faktiskt läser?
Jag vet att jag ofta hävdar att jag är en tidningsmänniska. Jag vill ha papper istället för en data/tv-skärm. Ändå är det text-tv och Aftonbladets app i iphonen som jag kollar av för att få nyheter, om inte jag sitter i bilen då det är nån av P kanalerna på radion som gäller (P1, P3 eller P4).
Men jag läser visst tidningar. Det gör väl alla?? Nån endaste liten en???
Vi prenumererar ju i första hand på lokaltidningen Arvika Nyheter. Den utkommer tre dar i veckan och jämfört med vad den kostar per år så är innehållet värt noll! Ändå måste man ha den. Man kan ju missa nåt fast man inte läst nåt viktigt sen man blev läskunnig som barn. Njae, riktigt så illa är det väl inte kanske, men det är ju nästan främst för familjesidan (döds- födda- och vigselsidan) och för insändarna man kollar... Resten får man veta genom annat. Men tidningen är ett måste. Ett måste på ca 2 minuter, tre gånger i veckan. Längre än så tar det inte. Tror nästan 2 minuter är att ta i till och med men jag bjuder på det.
Det är ingen mer tidning som det prenumereras på i dagsläget men det har det gjorts. IForm, Amelia, Hälsa, nåt med historia och vetenskap och ett antal till... Jag har nog prenumererat på det mesta. Och jag blir alltid lika glad när jag får tidningarna. Nu jäklar ska här läsas och mysas! Jag har flertalet gånger gjort en kopp te, mysbelysning och krupit upp nånstans för att läsa. Och jag har börjat bläddra. Bläddrar igenom tills den är slut och sen är det liksom bara slut! Var finns den intressanta läsningen??? Tycker mest det är reklam, onödigt tjafs och fåniga bilder.
Idag har jag till och med kommit att bli så ytlig att jag inte ens orkar bry mig om att leta fram de där läsvärda tidningarna, med de viktiga artiklarna i, dem som skulle hjälpa mig att förändra världen... Nej, idag är det inredningsmagasin som gäller, i mängder! Kan tydligen inte få nog av dem! Men det gör inget, jag har plats för dem... Inbillar jag mig åtminstone.
Och där det ointressanta innehållet i artiklarna tar slut, där tar bilderna över och just i dessa magasin så stämmer det nog att bilden säger mer än tusen ord... Iaf orden i magasinet.
Och kvällspressen? Allvarligt? Eller seriöst? (som han skulle ha sagt elvaåringen). Har de samma redaktör nu som Häntextra och Se & Hör eller??? Samma uppgiftslämnare verkar det som iaf.
Men jag gillar att läsa. Jag vill ha tiden att läsa. Jag vill ha orken att läsa det där viktiga. Jag har ju fixat både fåtölj och medicinväska och ska nu bara få upp lampan så ska det ju gå att läsa allt det där betydelsefulla...
Trots det så kommer jag liksom aldrig fram verkar det som... Vad gör jag för fel???
En del i det hela är nog att jag pluggar och när man pluggar så är kurslitteraturen det närmsta jag kommer i skriven text... Ja, förutom de där två minuterna tre gånger i veckan då förstås... De verkar då vara det mest yppersta i läs-väg...
Snart ska det plockas in DN och SvD!!! Snart! Jag ska bara först...
Usch vad jag gnäller? Jag låter hur bitter som helst ju... Det är jag ju inte. Som sagt, jag gillar ju att läsa. Jag vill läsa. Är nog bara bitter för att jag aldrig gör det...
Men det är en tuff konkurrens. Jag gillar ju även skarpt rörliga bilder. Och ljud. Och enkelheten i att bara slå på tv:n eller radion och låta mån annan göra jobbet åt en... Vad gör det med mig? Till en latmask?
Nej, jag väljer nog att se det som att jag istället effektiviserar. Om nån läser nyheterna högt för mig så får ju jag tid till nåt annat precis samtidigt...
Blogga kanske!
Och såklart, förutom inredning läser jag massor om kostrådgivning, hälsa, raw food och renovering!
Vill bara förklara bilden från tidningsförvaringen i badrummet. Det är bara inredningstidningar som syns, men jag är nog den enda som inte läser på toan. Syftet med att inredningstidningarna syns är helt enkelt för att täcka alla Kalle Anka tidningar som finns bakom. Inte så sexigt kanske... Ja det kanske inte inredning heller är men det smälter betydligt bättre in än Kalle Anka!
Detta var veckans bidrag till Real Life, inte alls så bittert som det låter!!!
Jag vet att jag ofta hävdar att jag är en tidningsmänniska. Jag vill ha papper istället för en data/tv-skärm. Ändå är det text-tv och Aftonbladets app i iphonen som jag kollar av för att få nyheter, om inte jag sitter i bilen då det är nån av P kanalerna på radion som gäller (P1, P3 eller P4).
Men jag läser visst tidningar. Det gör väl alla?? Nån endaste liten en???
Vi prenumererar ju i första hand på lokaltidningen Arvika Nyheter. Den utkommer tre dar i veckan och jämfört med vad den kostar per år så är innehållet värt noll! Ändå måste man ha den. Man kan ju missa nåt fast man inte läst nåt viktigt sen man blev läskunnig som barn. Njae, riktigt så illa är det väl inte kanske, men det är ju nästan främst för familjesidan (döds- födda- och vigselsidan) och för insändarna man kollar... Resten får man veta genom annat. Men tidningen är ett måste. Ett måste på ca 2 minuter, tre gånger i veckan. Längre än så tar det inte. Tror nästan 2 minuter är att ta i till och med men jag bjuder på det.
Det är ingen mer tidning som det prenumereras på i dagsläget men det har det gjorts. IForm, Amelia, Hälsa, nåt med historia och vetenskap och ett antal till... Jag har nog prenumererat på det mesta. Och jag blir alltid lika glad när jag får tidningarna. Nu jäklar ska här läsas och mysas! Jag har flertalet gånger gjort en kopp te, mysbelysning och krupit upp nånstans för att läsa. Och jag har börjat bläddra. Bläddrar igenom tills den är slut och sen är det liksom bara slut! Var finns den intressanta läsningen??? Tycker mest det är reklam, onödigt tjafs och fåniga bilder.
Idag har jag till och med kommit att bli så ytlig att jag inte ens orkar bry mig om att leta fram de där läsvärda tidningarna, med de viktiga artiklarna i, dem som skulle hjälpa mig att förändra världen... Nej, idag är det inredningsmagasin som gäller, i mängder! Kan tydligen inte få nog av dem! Men det gör inget, jag har plats för dem... Inbillar jag mig åtminstone.
Och där det ointressanta innehållet i artiklarna tar slut, där tar bilderna över och just i dessa magasin så stämmer det nog att bilden säger mer än tusen ord... Iaf orden i magasinet.
Och kvällspressen? Allvarligt? Eller seriöst? (som han skulle ha sagt elvaåringen). Har de samma redaktör nu som Häntextra och Se & Hör eller??? Samma uppgiftslämnare verkar det som iaf.
Men jag gillar att läsa. Jag vill ha tiden att läsa. Jag vill ha orken att läsa det där viktiga. Jag har ju fixat både fåtölj och medicinväska och ska nu bara få upp lampan så ska det ju gå att läsa allt det där betydelsefulla...
Trots det så kommer jag liksom aldrig fram verkar det som... Vad gör jag för fel???
En del i det hela är nog att jag pluggar och när man pluggar så är kurslitteraturen det närmsta jag kommer i skriven text... Ja, förutom de där två minuterna tre gånger i veckan då förstås... De verkar då vara det mest yppersta i läs-väg...
Snart ska det plockas in DN och SvD!!! Snart! Jag ska bara först...
Usch vad jag gnäller? Jag låter hur bitter som helst ju... Det är jag ju inte. Som sagt, jag gillar ju att läsa. Jag vill läsa. Är nog bara bitter för att jag aldrig gör det...
Men det är en tuff konkurrens. Jag gillar ju även skarpt rörliga bilder. Och ljud. Och enkelheten i att bara slå på tv:n eller radion och låta mån annan göra jobbet åt en... Vad gör det med mig? Till en latmask?
Nej, jag väljer nog att se det som att jag istället effektiviserar. Om nån läser nyheterna högt för mig så får ju jag tid till nåt annat precis samtidigt...
Blogga kanske!
Och såklart, förutom inredning läser jag massor om kostrådgivning, hälsa, raw food och renovering!
Vill bara förklara bilden från tidningsförvaringen i badrummet. Det är bara inredningstidningar som syns, men jag är nog den enda som inte läser på toan. Syftet med att inredningstidningarna syns är helt enkelt för att täcka alla Kalle Anka tidningar som finns bakom. Inte så sexigt kanske... Ja det kanske inte inredning heller är men det smälter betydligt bättre in än Kalle Anka!
Detta var veckans bidrag till Real Life, inte alls så bittert som det låter!!!
söndag 7 oktober 2012
Medicinskåp- veckans Real Life
I veckans Real Life handlar det om medicinskåp. Hur ser ditt ut? Har du något överhuvudtaget? Finns det något i skåpet som inte borde finnas där eller tvärtom, finns det något som borde finnas i skåpet men som.. Ja, inte hittat dit?
Jag är en sån som egentligen aldrig haft nåt medicinskåp av något slag alls. Jag har alltid stått där när förkylningen slagit till med feber, hosta och snuva och önskat att jag hade ett förråd med medikamente nånstans men ja istället fått knalla iväg med frossa och en fullständigt utarmad kropp för att införskaffa mig det mest akuta för att överleva de första kommande dygnen. Säkerligen smittat ner halva Apoteket med mitt snörvlande på kuppen också, de gånger jag fick kämpa mig iväg själv. Annars har jag haft en enorm tur som haft mina föräldrar och min mormor som privata hantlangare på mediciner.
Men sen hände nåt. Förste sonen har växt upp med förkylningsastma och falsk krupp vilket resulterat i att vi fick ett litet förråd. Men det stod i städskrubben.
Sen blev problemen med hans lungor av mer fast art och gav mediciner på heltid i form av inhalatorer så dem bär han själv med sig numer.
Sen kom barn nr 2. Vid tre månaders ålder kom även den första öroninflammationen (därav smeknamnet Virus!) Son 1 hade vid detta laget varit frisk i typ 4 år, efter 3 års sjukdom och som förälder glömmer man fort, ibland lite för fort.
Så där stod vi, två på natten och inte en tillstymmelse till Alvedon eller näsdroppe!!! Bra jobbat! Per vankade av och an... "- Det måste ju finnas nån vi kan ringa? Så här ska det väl inte va?" var några favorit i repris som upprepades ett antal gånger under natten innan jag bad honom gå och lägga sig och låta mig sköta natten!
Sen kom barn nr 3, och med honom en ny infektion, denna gången i halsen. Och återigen stod vi där utan en enda medicin. Jag säger bara, tacks vet jag snälla grannar som från olika hus försett oss med ögondroppar, Alvedon och hostmediciner...
För nåt år sen fick vi dock tummen ur och investerade i två lådor från Ikea. Vilka fynd alltså. Utställningsexemplar dessutom. Färdigbyggda för endast 19 kr! En till oss vuxna och en till barnen, placerade näst högst upp i en lagerhylla ute i tvättstugan. Aldrig mer att vi ska stå utan mirakelkurer vid minsta tecken på sjukdom. På den översta hyllan av lagerhyllan står dessutom även de där farliga medlen som inte på något vis ska intas oralt så det känns som om vi kommit överens om att lagerhyllan hör till the danger zone of the house!
I lådorna finns (ska finnas) Alvedon av olika slag, termometer med tillhörande salva, andra typer av smärtstillande, omeprazol, hostmedicin samt lite smått och gott! Men Trots de snygga medicinlådorna så står hälften av medicinerna utanför lådorna på hyllan eftersom det är för jobbigt (?????) att ta fram och öppna rätt låda varje gång något önskas från gotte-butiken.
Även Pers mediciner för magen, UC, står i snygga staplar utanför. Min magmedicin (droppar) står på fläkten vid spisen för att komma ihåg att intas varje morgon. Är det nåt jag verkligen är fullkomligt värdelös på så är det att komma ihåg att ta mediciner så jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att man inte drabbats av nån värre åkomma (än)...
Men, sen kommer vi ju till en del av min personlighet. Per är ju pedanten, jag är en aningens längre ifrån detta samtidigt som jag även tror på snabba lösningar och kvick fix och just därför så ligger det ju inte för mig att vakna mitt i natten och behöva springa tre våningar ner för att hämta nödvändig medicin vare sig till mig eller barnen, inte heller om man ska iväg snabbt under dagen kan omvägen tas runt tvättstugan utan det hela måste rationaliseras.
Så förutom medicinlådorna och hyllan i tvättstugan så finns det lite depåer runt om i huset också. Tillexempel i mina väskor, i den översta lådan i byrån i hallen samt i nattygsbordet!
Varför förlänga pinan längre än nödvändigt!!!???
Förutom mediciner då så finns det nog inte så mycket i lådorna. Lite plåster, termometer, salvor, nån liten leksak och en klocka! (??? Jag har ingen förklaring)
Hur ser det ut hemma hos er då??
Jag är en sån som egentligen aldrig haft nåt medicinskåp av något slag alls. Jag har alltid stått där när förkylningen slagit till med feber, hosta och snuva och önskat att jag hade ett förråd med medikamente nånstans men ja istället fått knalla iväg med frossa och en fullständigt utarmad kropp för att införskaffa mig det mest akuta för att överleva de första kommande dygnen. Säkerligen smittat ner halva Apoteket med mitt snörvlande på kuppen också, de gånger jag fick kämpa mig iväg själv. Annars har jag haft en enorm tur som haft mina föräldrar och min mormor som privata hantlangare på mediciner.
Men sen hände nåt. Förste sonen har växt upp med förkylningsastma och falsk krupp vilket resulterat i att vi fick ett litet förråd. Men det stod i städskrubben.
Sen blev problemen med hans lungor av mer fast art och gav mediciner på heltid i form av inhalatorer så dem bär han själv med sig numer.
Sen kom barn nr 2. Vid tre månaders ålder kom även den första öroninflammationen (därav smeknamnet Virus!) Son 1 hade vid detta laget varit frisk i typ 4 år, efter 3 års sjukdom och som förälder glömmer man fort, ibland lite för fort.
Så där stod vi, två på natten och inte en tillstymmelse till Alvedon eller näsdroppe!!! Bra jobbat! Per vankade av och an... "- Det måste ju finnas nån vi kan ringa? Så här ska det väl inte va?" var några favorit i repris som upprepades ett antal gånger under natten innan jag bad honom gå och lägga sig och låta mig sköta natten!
Sen kom barn nr 3, och med honom en ny infektion, denna gången i halsen. Och återigen stod vi där utan en enda medicin. Jag säger bara, tacks vet jag snälla grannar som från olika hus försett oss med ögondroppar, Alvedon och hostmediciner...
För nåt år sen fick vi dock tummen ur och investerade i två lådor från Ikea. Vilka fynd alltså. Utställningsexemplar dessutom. Färdigbyggda för endast 19 kr! En till oss vuxna och en till barnen, placerade näst högst upp i en lagerhylla ute i tvättstugan. Aldrig mer att vi ska stå utan mirakelkurer vid minsta tecken på sjukdom. På den översta hyllan av lagerhyllan står dessutom även de där farliga medlen som inte på något vis ska intas oralt så det känns som om vi kommit överens om att lagerhyllan hör till the danger zone of the house!
I lådorna finns (ska finnas) Alvedon av olika slag, termometer med tillhörande salva, andra typer av smärtstillande, omeprazol, hostmedicin samt lite smått och gott! Men Trots de snygga medicinlådorna så står hälften av medicinerna utanför lådorna på hyllan eftersom det är för jobbigt (?????) att ta fram och öppna rätt låda varje gång något önskas från gotte-butiken.
Även Pers mediciner för magen, UC, står i snygga staplar utanför. Min magmedicin (droppar) står på fläkten vid spisen för att komma ihåg att intas varje morgon. Är det nåt jag verkligen är fullkomligt värdelös på så är det att komma ihåg att ta mediciner så jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att man inte drabbats av nån värre åkomma (än)...
Men, sen kommer vi ju till en del av min personlighet. Per är ju pedanten, jag är en aningens längre ifrån detta samtidigt som jag även tror på snabba lösningar och kvick fix och just därför så ligger det ju inte för mig att vakna mitt i natten och behöva springa tre våningar ner för att hämta nödvändig medicin vare sig till mig eller barnen, inte heller om man ska iväg snabbt under dagen kan omvägen tas runt tvättstugan utan det hela måste rationaliseras.
Så förutom medicinlådorna och hyllan i tvättstugan så finns det lite depåer runt om i huset också. Tillexempel i mina väskor, i den översta lådan i byrån i hallen samt i nattygsbordet!
Varför förlänga pinan längre än nödvändigt!!!???
Förutom mediciner då så finns det nog inte så mycket i lådorna. Lite plåster, termometer, salvor, nån liten leksak och en klocka! (??? Jag har ingen förklaring)
Hur ser det ut hemma hos er då??
onsdag 3 oktober 2012
Karikatyrsmeknamn- Real Life
Veckans utmaning i Yohanna´s utmaning Real Life handlar om karikatyrsmeknamn. Om vilket karikatyrsmeknamn som man tror att man själv skulle komma att få av sina nära och kära.
Citat:
"Så vad säjer man om dig?
- Vad är det för karikatyrsmeknamn som DU skulle kunna tänka dig att dina vänner skulle kunna sätta på dig?
- Fråga en vän om vad det VERKLIGEN skulle kunna vara.
- Och vad som är förklaringen bakom.
- Kan du förstå hur de tänker?"
Jag tyckte först att utmaningen var sååå enkel. Jag måste ju vara nåt i stil med:
Anna- den driftiga eller Anna- den flitiga.
Anledningen är ju klockren.
De sista 6 åren har jag pluggat på heltid, arbetat extra samt fött två barn utan uppehåll!!!
Sen gjrde jag nåt dumt, jag tog jag det ett steg längre och råkade fråga min man om hans åsikt i ärendet. Efter hans svar så var jag inte lika säker längre. Så jag frågade en vän. Och fick nästan samma svar (denne uttryckte sig inte lika rakt som min man, men innebörden var densamma...)
Ok, dags för rannsakning. Och när jag faktiskt gav mig tid att fundera på det hela så kan jag faktiskt förstå hur de tänker... Och jag skulle nog gett en vän med samma företeelser ungefär samma smeknamn också,
(även om jag själv anser mig vara driftig och flitig och jädrigt duktig som fixat min pol.kand-examen med tre barn och renovering av huset!)
Men men, svaren jag fick var som följer:
1. Anna- Bytköksmöbler.com
2. Anna- Gör om gör rätt
3. Anna- Den ombytliga
Till saken då. När jag flytta in här så fanns det en uppsättning köksmöbler (och en uppsättning köksinrede som inte var min stil-tapeter, luckor mm mm). Köksmöblerna var i ek. Väggarna var gula. Kaklet var i terracotta, senapsgult samt mörkgrön. Det tog ett par år (om ens det). Köksbordet målades vitt och det köptes in vita stolar med vit tygklädsel. Lyckat när man nyss fått barn!! Ek-vitrinskåpet byttes mot två vita vitrinskåp från serien Axet.
Axet- vitrinen byts snart ut mot en vit shabby-skänk...
Någonstans här omkring i tiden så byts väggarnas färg mot en blommig fondvägg i beige, vitt och ljusbrunt samt resterande väggar skulle vara vita, men trots upprepade besök på färglagret så lyckas jag komma hem med en tapet som visar sig vara.... Kebabsås-rosa!!!
Det tog inte många månader innan bordet såldes (fast det var inte mitt fel, det var bara stolarna som skulle bort- det var maken som blev lite väl ivrig). Hem kommer han med ett nytt ek-möblemang. Jag avskyr ek och furu!!! Den här gången med svarta skinnsäten på stolarna. Den vita shabby-skänken åker ut på altanen eftersom maken såklart lyckats få med en ny ek-skänk på köpet! Jippie!!
Detta såldes snart och dagarna före jul satt vi här för andra gången utan köksmöbler. Jag hittade exakt det bord jag ville ha, men det fanns inga stolar till det, eller om det var tvärtom, jag kommer inte ihåg längre, vi har kollat på så många möbler...
Det blev en ny vit serie. En kompromiss. Maken gillade den och det var inte ek. men det var inte den jag HELST skulle ha valt. Ett vitt bord, vita stolar med vit-betsad bordskiva samt stolssitsar. Den vita shabby-skänken åker in igen.
Jag har äntligen fått igenom att väggarna ska målas vita. Lättast så, istället för att tapetsera (tycker jag.
Så började vi då kolla nya möbler igen. Detta är nutid. Igår. Idag och imorgon. Jag fick en kökssoffa för ett par veckor sen. Köksbordet känns nu en aning stort. Och stolarna är som ufo-stolar. Det har jag alltid tyckt. Har aldrig gillat dem. men jag har gillat bordet. Nåja, ett nytt mindre bord i vitt, och nya mindre stolar samt lite vitt på väggarna. Jodåsåatt...
Så medans vi kollar nytt bord och väntar på barnledig helg för att kunna måla om ostört så köpte jag in nya lampor. Det blev bara sååååå snyggt....
(kan bara säga att jag gjorde samma med soffan i vardagsrummet också, men det är en helt annan historia!!!)
Så det kanske finns ett uns av förståelse av deras karikatyrsmeknamn på mig!
tisdag 25 september 2012
Real Life- En ny utmaning- Dela eller komplettera?
Nu när jag är arbetslös så ska jag ju ägna dygnet runt åt att leta upp lediga jobb och därefter söka dem, oavsett om de ligger i Jönköping, Arvika, Kiruna eller Bryssel. Att ha familj med tre barn och ett hus under uppbyggning eller ens en make med fast jobb (som då skulle bli arbetslös om jag måste flytta eftersom han då skulle välja att flytta med mig och barnen, vilka jag inte lämnar) är inte anledning nog för att inte söka jobb världen över och radikalt förändra sitt liv.
Jag söker jobb. Jag söker många jobb. Varje vecka. Men ingen vill ha en statsvetare utan erfarenhet från att vara just statsvetare/handläggare/biståndsbedömare mm mm. När man tar sin politcies kandidatexamen så ska man helst lyckas med det samtidigt som man redan arbetat inom området i 5-10 år. Jag har inte lyckats med det, och därför är jag idag ännu också arbetslös. Men jag kämpar på. Och jobben söks. Och söks. Och söks.
Vart skulle jag med detta då??? Jo just det, jag är ju arbetslös på till 100% och sociologi-studerande till 50%, samt trebarnsmamma med privilegiet att kunna ha mina barn hemma på halvtid varje vecka, utom då den stora som ju går under skolplikten och därmed måste vara i skolan på heltid, samt i renoveringsprojekt dygnet runt året runt,så hur kan jag hinna annat än att göra just detta???
Jo, därför att jag vill!! För att jag också är en egen individ med egna drömmar och egna mål. Just därför så kan jag göra annat än att bara göra det där...
En av de sakerna som jag gör när jag inte gör det där andra är att blogga, det vet ju flera av er redan. Och nu har jag hakat på en del utmaningar för att få bloggandet att fyllas ut lite, från nya perspektiv.
En av mina utmaningar har ni hunnit kolla på, den som handlar om "Jag".
Nu kommer en annan utmaning, som är en utmaning som absolut passar mig bra! Den heter Real Life och grundaren till denna utmaning finns att hitta hos Yohanna.
Veckans utmaning rör sig kring ämnet relationer. Huruvida man i olika relationer Delar (intressen) eller kompletterar varandra.
Här kommer mitt bidrag!
Jag har valt att göra utmaningen utifrån min och min makes relation. Helt enkelt för att jag är nyfiken. Forskningen som Yohanna tar upp i sin blogg rör en teori som jag själv haft i alla år och därmed måste jag ju kolla hur läget ligger till i min egen familj. Dessutom skrev jag ju i gårdagens utmaning om mina föräldrar och hur deras intressen inte delas så mycket av varandra men hur de lyckats hålla ihop i i måååånga år...
Ett tredje skäl är just nu mina sociologi studier. jag läser precis om denna typ av relationsproblematik så utmaningen kunde inte komma lägligare.
Matlagning
- Jag och min man har ett delat intresse för mat. Jag lagar mat och han äter mat. Ja, jag äter ju också såklart men ni fattar. Matlagning och bra mat är ett stort intresse hos mig. Min man har börjat intressera sig för bra matlagning och en god kost han också men gråter inte om det är jag som rent praktiskt utför själva tillagningen. Eller inhandlandet. Eller planeringen.
Jag söker jobb. Jag söker många jobb. Varje vecka. Men ingen vill ha en statsvetare utan erfarenhet från att vara just statsvetare/handläggare/biståndsbedömare mm mm. När man tar sin politcies kandidatexamen så ska man helst lyckas med det samtidigt som man redan arbetat inom området i 5-10 år. Jag har inte lyckats med det, och därför är jag idag ännu också arbetslös. Men jag kämpar på. Och jobben söks. Och söks. Och söks.
Vart skulle jag med detta då??? Jo just det, jag är ju arbetslös på till 100% och sociologi-studerande till 50%, samt trebarnsmamma med privilegiet att kunna ha mina barn hemma på halvtid varje vecka, utom då den stora som ju går under skolplikten och därmed måste vara i skolan på heltid, samt i renoveringsprojekt dygnet runt året runt,så hur kan jag hinna annat än att göra just detta???
Jo, därför att jag vill!! För att jag också är en egen individ med egna drömmar och egna mål. Just därför så kan jag göra annat än att bara göra det där...
En av de sakerna som jag gör när jag inte gör det där andra är att blogga, det vet ju flera av er redan. Och nu har jag hakat på en del utmaningar för att få bloggandet att fyllas ut lite, från nya perspektiv.
En av mina utmaningar har ni hunnit kolla på, den som handlar om "Jag".
Nu kommer en annan utmaning, som är en utmaning som absolut passar mig bra! Den heter Real Life och grundaren till denna utmaning finns att hitta hos Yohanna.
Veckans utmaning rör sig kring ämnet relationer. Huruvida man i olika relationer Delar (intressen) eller kompletterar varandra.
Här kommer mitt bidrag!
Jag har valt att göra utmaningen utifrån min och min makes relation. Helt enkelt för att jag är nyfiken. Forskningen som Yohanna tar upp i sin blogg rör en teori som jag själv haft i alla år och därmed måste jag ju kolla hur läget ligger till i min egen familj. Dessutom skrev jag ju i gårdagens utmaning om mina föräldrar och hur deras intressen inte delas så mycket av varandra men hur de lyckats hålla ihop i i måååånga år...
Ett tredje skäl är just nu mina sociologi studier. jag läser precis om denna typ av relationsproblematik så utmaningen kunde inte komma lägligare.
Matlagning
- Jag och min man har ett delat intresse för mat. Jag lagar mat och han äter mat. Ja, jag äter ju också såklart men ni fattar. Matlagning och bra mat är ett stort intresse hos mig. Min man har börjat intressera sig för bra matlagning och en god kost han också men gråter inte om det är jag som rent praktiskt utför själva tillagningen. Eller inhandlandet. Eller planeringen.
Städning
- Delat intresse av att ha det rent och snyggt. Min man är/har varit "pedant" och mycket ordningsam. Jag är precis motsatsen. Jag älskar kaoset, om det är ett organiserat kaos. Ingen annan än jag skulle dock kunna hitta nån sorts organisering i mitt kaos men jag gör det iaf. Men för nu är det ändå jag som städar. det är jag som är hemma på dagarna så det blir väl på nåt sätt mest logiskt även om jag hatar den sortens logik. Vi hade städhjälp under den sista graviditeten, och det var den bästa gåva vi nånsin fått!
Hobbys
- Vi delar ett intresse för renovering och för att fixa och trixa med hus och hem. Däremot kanske vår vilja och vår högsta nivå skiljer sig lite.
Jag har även mina egna intressen som rör allt från plugg, till zumba och lite annat smått och gott. Han har även sina intressen som till exempel hockey, motorsport och andra projekt.
Bilen, om det finns
- Bilar finns! Massor! Skrev en gång i ett blogginlägg att vi bytt så mycket bilar på sistone att jag inte vet vilken bil jag ska hoppa in i på morgonen, vilken som är min. Men nu vet jag! Vi delar ett litet bilintresse-i den mån vi ska köpa en ny eller inte och vilken vi då ska ha. Sen är min man motorintresserad, av allt som kan tänkas ha en motor, eller låter som om det går på en motor. Det får han ha ifred. Liksom mekandet i garaget.
Fika
- Jag fikar sällan. Eller jag fikar, men eftersom jag äter lchf av olika anledningar så blir det oftast bara en kopp kaffe till fika för min del. Men jag fikar gärna ofta med mina väninnor på lediga dagar. Min man är hantverkare, de får fika hemma hos sina kunder. Och så köper de fika när de får en stund över mellan sina kunder. Jag har en uppfattning om att maken anser fika smaka bäst med något att doppa. Däremot är ingen av oss någon grädde-älskare så bakelser går bort. Vi har faktiskt börjat fika ihop också varje dag maken kommer hem från jobbet.
Miljöâsikter
- Vi tycker nog ganska lika. Vi återvinner en del, vi slänger en del och vi eldar upp en del. Nu har jag börjat sälja en del också. Vi tänker sådär lagom mycket på miljön. Men precis som med kosten och maten så är det nog tack vare mig som maken halkat in på det också. Men det är inget som pratas om om inte det föregåtts av ett program på tv eller liknande.
Politik
- Vi är mycket lika i vår värdegrund och de basala åsikterna. När det kommer till detalj och sakpolitiska frågor så kan vi dock skilja oss en del ibland. Vi vill oftast mot samma mål men kan skilja oss i tänket kring hur vi ska nå dit, dock inte över partigränser, vi röstar på samma och vi värderar lika. Maken anser att våra skillnader främst ligger i att jag är utbildad statsvetare och "vet vad jag pratar om", medan han "bara" är en lekman med ett eget intresse.
Skvaller
- Njae, ingen av oss är direkt intresserad av skvaller. men det beror på hur man definierar skvaller också. Kändisskvaller? Nej! Catching Up med vänner? Ja! Men jag har nog ett större behov av att vara delaktig och "skvallra" än maken. Herregud, han har ju inte ens facebook!!!! :-)
Partaj
- Vi har kommit till insikt att vi börjar bli gamla. Borta bra men hemma bäst... En trevlig middag med god mat och vin är hur gott som helst. En kväll på stan lockar ingen av oss. Maken däremot är den som oftast är borta på just sånt som vi "inte gillar", men det har med hans jobb att göra. Tänk vad mycket fester man får gå på som hantverkare, rena kändisfesterna ju... Jag kan dock känna ibland på varma soliga sommarkvällar att Fan, jag ville ju vara på Bryggan!
Underhâllning
- Ganska lika där också. Vi har en del former av underhållning gemensamt, andra inte. Men ofta så kan vi göra dem ihop ändå, som förra helgen till exempel när vi var på Monster Jam i Gbg. Inte min grej men att vara med familjen är ju definitivt min grej så det gick ju bra :-) Men vi har ibland otroligt delad humor. men det funkar bra det med, när han skrattar åt nåt som inte är min humor, då skrattar jag oftast åt/med honom, och detsamma gör han när min humor tar överhanden.
TV
- Ja, det där med TV är lite olika. Jag älskar att se på TV. Jag älskar film och jag gillar bra serier. Maken kan tycka att en bra film är suveränt, men han orkar inte följa serier. Jag tror dock att detta håller på att ändras. Förr när han var singel och utan barn då var han väl aldrig hemma vilket gjorde serier omöjligt. men nu är han ju på plats nästan varje kväll så nu är det ju ett alternativ även för honom. Men han är ju en betydligt mer arbetsmänniska än vad jag är och projekt har vi igång hela tiden så han brukar ofta greja tills sent och ibland finns inte orken att slå på TV:n då.
Detta var mitt bidrag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)