En stolt pappa

Maken är ju perfektionismen förkroppsligad så man kan ju fundera hur sjutton han står ut med mig som är allt annat än perfektionism. Jag har ambitionerna, jag har bara inte orken. Jag gör sånt som måste göras dvs markservice (disk, städ, tvätt) men jag gör det inte med finess.

Maken har nu varit lite orolig för den minste sonen, lille E.

Den äldste, J, han gav vi upp tanken på för längesen. Vi VET att han är lik mig i ärendet. Mellan, Vicke V, han är precis som pappa. Snygga raka rader osv. Men lille E har varit tveksamt, tills nu igår när vi gick in för att släcka lampan.

Kaoset i han säng som brukar vara det vanliga hade igår ändrat skepnad.

Och det var en mäkta stolt pappa som släckte lampan och pussade sin son godnatt innan han lämnade rummet...

Expert

Det har väl inte undgått någon att elektronikkedjan, Expert, har gått i konkurs. Även jag möttes av beskedet för nån dag sen och har även redan hunnit glömma det. Inte för att jag ansåg nyheten vara oviktig eller för att jag är glömsk, nej helt enkelt för att jag inte handlat på butiken själv på hur många år som helst. Förr var expert den enda affären inom området som fanns i min hemstad och då handlade man där oavsett. Tills Elgiganten och Siba dök upp i Karlstad. Då blev det faktiskt värt det att åka dit istället. Och så fick man ju chansen att samtidigt gå på allas vår favoritaffär... Vilken tror ni???? Nej, inte Ikea, den kom långt senare. Ja just det, Bergvik!!!

Jaja, det var inte direkt detta jag skulle tjöta om. Har glömt vad det var nu, men jag är glad att jag inte hade nåt ärende dit just igår...

Kolla kön!!!

Lilleman och pyttelite

Det var ju egentligen inte mig själv jag skulle exponera så mycket i förra inlägget , jag blev nog bara så chockad över att jag tyckte att jag såg så gammal ut att jag glömde bort mig helt...

Det var ju lilleman, lille E, och hans pytteliten-tumme jag skulle lägga bilden på...

Den kommer nu istället då!!!

Pyttelite gammal...

Lille E har ett nytt favorit uttryck. Pyttelite. Och det känns rätt gött att få höra det emellan allt kiss, bajs och dumma som numer annars är det han mest av allt pratar om... Samtidigt som han talar om att han bara vill smaka pyttelite ölkorv, yoghurt, fetaost eller kaffe så måste han också visa med tummen hur verkligen pyttelite han egentligen menar...

Och gammal... Inte mitt favorit uttryck direkt nu för tiden. Såg på några bilder som J tog på oss i helgen. Jag ser ju hur gammal som helst ut ju!!!! Ursäkta svenskan... Men allvarligt!!! Är jag verkligen så gammal som jag ser ut, eller är det bara så att kameran helt enkelt ljuger??? Jag litar INTE på kameran, men jag litar på er... (Hoppas jag. )

Maken konstaterade kort och gott att "-ja, vaddå, du är ju gammal!"

Jag är ju för fasen bara 30+!!!!

Läsare

När vi åkte till Karlstad igår hade de ett inslag på radion angående bloggar, både bildbloggar och skrivna bloggar.

Angående de skrivna bloggarna så hävdade de att bloggare tappar många läsare om man tar bort kommentarsfältet. Det fanns statistik på det hela och det var som sagt många läsare som slutade läsa när möjligheten till att läsa och sedan kommentera försvann.

Funderade lite på det där... Och slänger nu en känga till mina läsare, dvs er, hur ska man få er att kommentera??


Ha det gött!!!

Jag bor...

Har kopierat från min svägerskas blogg efter en blogg jag antar att hon läser som jag också fick gå in och läsa såklart, en bloggutmaning. Varje måndag ger mamma Elva, Elin, från bloggen www.elvornashem.com ut en bloggutmaning. Jag har själv inte tidigare följt bloggen men efter att min svägerska, Sara, hakade på utmaningen kände jag att "-va fasen!!!" om inte annat är det ju perfekt om man har blogg-torka nån gång. Dagens utmaning var iaf: Jag bor...

Här kommer det...

Jag bor i en stad, en ganska liten stad. För längesedan hette den oskarsstad, döpt efter en kung, det gör den inte längre. Idag vet jag inte var den fått sitt namn ifrån.

Men dryga 26 000 invånare kan man lätt tro att alla känner alla, och så är det nog för många. Själv har jag valt att flytta ut på landet, drygt 1,5 mil, och därmed tappat mycket av den lokala sociala anknytningen där man är "hej" och "tjenis" med alla. Och jag älskar det. Flyttade från småstadens kärna ut till småstadens landsbygd när jag träffade mannen i mitt liv. Nu är man "hej" och "tjenis" med alla man möter här och innerstaden känns lite stor och främmande. Kommer än idag ihåg hur konstigt jag tyckte det var i början att inte behöva låsa dörren för att gå hem till grannen, eller att alla hälsade på mig fast jag aldrig ens pratat med dem innan... Småstadsmentalitet. Precis min stil.

Ett gediget gäng kändisar kommer härifrån, jag kommer bara inte på nån av dem... Per Eklund. Nån i Sven-Ingvars kanske... Kenny Bräck och Tina Turner (om än strax utanför), basket damerna under min uppväxt, Eric Nytomt, rackenkolonin som jag är uppväxt med och.... Och.... Ja, det finns garanterat fler...

Jag bor på landet som sagt. I en röd liten värmlandsgård från 1800-talet. Eller, nej, hur var det nu? Det var en liten röd stuga. Idag är det ett vitt stort hus. Fortfarande en värmlandsgård, men i uppdaterat skick. Huset kantas av soldäck och en inglasad altan som idag går över i ännu ett soldäck med nedbyggd pool. Den är byggd i år och ännu inte invigd av mig.

Huset har idag (efter oooootroligt mycket slit) fått tre våningar. På nedre botten sköts det praktiska. På mellanplan finns alla barnens rum. På vinden är det inrett i mys med takbalkar, panel och min underbara skinnfåtölj. Där sover vi samt kollar på söndagsfilmen, när inte vi hunnit somna.

Det är som sagt en liten stad med flera möjligheter, för den som vill. Närheten med pendlingsavstånd till storstäder både inom och utom Sveriges gränser är relativt nära och då även till universitet med mera.

Jag har provat på livet både i storstad (Stockholm) och mellan stad (Vänersborg) och jag har aldrig trivts så bra som jag gör nu.

Så det blir väl en hyllning till småstaden med dess gudomliga landsbygd med sitt alldeles genom trevliga "folkslag". Ni vann mitt hjärta!!!

Ja, boendemässigt i alla fall...

Klockan 5.00

Nu har jag gått upp kl 5 två helger i rad. Visserligen för goda viktiga ich intressanta saker (idag kan dock intresset diskuteras på mer än ett sätt).

Kl 6 satt vi i bilen hela familjen plus barnens mormor på väg till Göteborg.

Mormors skulle träffa sin moster och vi andra skulle på årets upplaga av Monster Jam. Arenan var såklart gamla Ullevi. Det var första gången, åtminstone för mig, på Ullevi oavsett evenemang, och därmed även med Monster Jam. Vi har dock varit på Monster Jam förut, då i Globen, och alla säger (de säger) att det är mkt bättre på Ullevi, utomhus och större arena där bilarna kan hoppa båda högre och längre.

Det var slutsålt. Det var fullsatt.

Och jag tror jag är den enda som gick ifrån arenan och kände "-jaha..."

Visst, det är underhållning. Det är monstertruckar. Det är hopp och vurpor. Det är fart och en ljudnivå utan dess like. Det är stort. Det osar olja, bensin eller diesel, jag känner ingen skillnad...

Men... Men, jag tycker det är lite flatigt. Lite platt. Lite töntigt... Jag viskar det sista... Men det är vad jag tycker...

Jag är dock nöjd ändå. Det var allas mina fyra älsklingars födelsedagspresenter som vi idag då upplevde. Och jag tror alla fyra grabbar var nöjda, även om två av dem efter ett tag gav upp och återhämtade lite sömn...

Det var i alla fall en utflykt som hade allt en utflykt ska ha.

Fikapauser. Kisspauser. Spännande upplevelse 1 (pit-party). långpromenad. Blodsockerdimpar. Magknip. Snålblåst. Tjat om godis. Tjat om souvenirer. Upplevelse 2. Sömn. För lite kläder. Fikapaus. Godis. Kyla. Trasiga ben. Sockerkickar. Törst. Hemresa i kolsvarta natten.

Det har varit en bra dag!

Men snälla... Väck mig inte 5 imorgon!!! Inte heller nästa helg!!!!