fredag 21 december 2012

Trött...

Maken kom hem drygt 02.30 från sitt julkalas. Då vaknar jag första gången. Hör hur han klär av sig och lägger sig. Känner hyr han kryper närmre och närmre. Och han är ISKALL!!! Nu är jag helt vaken. Han somnar såklart och ni vet den där tunga djupa snarkningen som kan bli av en snaps och nån öl, den drar igång... Jag kommer inte lyckas somna om känner jag.

Men, på nåt sätt så innan klockan är 4 så somnar jag. Och vaknar igen kl 4 prick!!! Erik skriker för fullt där nere... Vad är det nu då??? Går ner och en panikslagen kissnödig jätteskakig hostande och superhet kille sitter i sängen och vill bara kramas...

Medicin! Alvedon och mollipect så kanske vi kan sova vidare. Kissar gör vi också. Då kommer Viktor också ner. Vad är det nu då??? Klockan är 4.23 och Viktor är inte direkt känd för att vara den som lätt somnar om...

Vi kommer tillbaka till våra sängar iaf. Det tar två minuter så inser jag att Viktor också behöver mollipect om nån ska få sova alls nåt mer. Vid det här laget har inte snarkningarna från vinden avtagit och jag känner att min kropp och min hjärna vaknar till mer och mer för varje minut...

Viktor får hostmedicin och talar stolt och glatt om att han sovit hela natten utan att använda sina fingrar alls!!!! Och att han ska fortsätta resten sv natten också utan dem. Vi firar detta storslagna ögonblick lite snabbt där på sängkanten innan jag bäddar ner dem och får återvända till sängen...

Hoppas de får sova. Hoppas jag får sova.

Nu är kl 04.48 och ögonlocken är betydligt tyngre än vad hjärnan ger den credit för...

Ett barn har tystnat där nere, och peppar peppar, tror fasen mannen också tystnat nu...

Lilla-julafton som skulle firats imorgon verkar bli makens uppgift att lösa på annat håll, själv verkar det bli en soff-slappar-dag med Erik om inte det sker ett under...

Men men, undrens tid är inte förbi!
Hey, vi lever ju, ännu, fast det var 21:à igår och slutet sv tiden enligt Maya-indianerna...

För er som för protokoll:
8 minuter tog det innan storbölet var igång till Svenska hjältar igår. Efter lite drygt 1,5 timme hade hela jag vänts ut och in och där gav jag även upp och valde att packa in julklappar istället och baka cognacs-tryfflar... Det fanns efter de här sista veckornas kamp med mitt eget mående inte ett dugg utrymme kvar för den typens energiförbränning inom mig.

Åhhh, nu är klockan 04.56... Det börjar även bli tyst på den andre sonen... Kanske att man ska lägga undan telefonen och försöka somna om ytterligare en gång...

Får se vad som väcker mig härnäst...

Godnatt eller godmorgon på er!!!



1 kommentar:

  1. Men fy vilken mardrömsnatt! Hoppas att du kunnat sova lite i dag då.

    Vi såg inte svenska hjältar igår som tur var, för då hade jag nog också gråtit. Jag kan ju tom gråta till Judge Judy, haha.

    Vi får blicka framåt istället! Snart är det jul! :)

    Kram!

    SvaraRadera