Trodde jag skadat mig rejält på jobbet idag innan jag kom hem. Strax efter hemkomst trycktes det på ett stort plåster (erik 3 år) rakt över överkropp och ansikte! där satt han... länge!
Även ikväll har jag varit ensam med de tre juvelerna som igår mest påminde om gråsten visserligen. Inte lika myspysiga stämning då som kvällen innan alltså. Ikväll har det varit en kväll som mest minner om en "- jahapp!" -känsla...
Kanske för att vi främst spenderat kvällen på toaletten!!!
Först var det Viktors tur att gå på toaletten för nummer 2. Det tog ungefär 20 minuter... Jisses vad mycket skitsnack! Och då menar jag inte skvaller och strunt utan bokstavligt talat bajs!!!
Sen var det Eriks tur. Det innebar ytterligare 20 minuter på en kall, hård Ikea pall i plast! Ja, nu var den visserligen redan uppvärmd men den var kall från början.
Tänk vad otroligt mycket det finns att säga OM bajs!
Färger, former, konsistenser och lukt! Mängd, hur ofta och innehåll! Liksom varför och hur länge!
Vi kunde nog suttit ännu längre...
Nu kollar vi labyrint på Bolibompa! Till och med ett barnprogram som jag gillar! Tjoho! Älska slajm!!!!!
Ha en go onsdag!
Nu åker jag på zumba så jag med gott samvete kan slänga mig i soffan och kolla in Mia på Grötö!
Idag har jag och de tre grabbarna grus spenderat eftermiddagen på egen hand då maken har annat på gång. Det har varit en alldeles jätte go eftermiddag. Inget extraordinärt men heller inget trassel och tjafs. Vi har haft det bra med andra ord. Till och med så bra att vi alla kunde sitta tillsammans vid köksbordet och äta kvällsmat ihop med trevliga diskussioner istället för vid köksön med pip och gnäll och fingrar som inte låter andras kroppsdelar vara ifred och därmed utlöser kaos.
Dagens topik handlade om barn! Vi är ju vad som räknas som en stor familj fast vi "bara" har tre barn. Det verkar dock inte ha avskräckt våra söner.
Viktor ska ha hundrasextioarton barn. De ska alla få göra som de vill och naturligtvis även få äta vad de vill. Däremot ska de inte få äta godis eller glass om inte det är fredag eller lördag. De ska inte få slåss för då kommer han limma fast dem i taket.
Erik ska ha 64 barn, med 4 stycken mamma-Anna-fruar!
Jesper vill ha barn. Han vill ha minst ett, men inte så många. Men sen beror hans val av barn och familj på lite yttre omständigheter. Han säger att han absolut inte tänker skaffa barn om han fullföljer en av sina drömmar och blir militär. Jag undrar såklart varför och han föklarar att man inte ska skaffa barn om inte man tänker vara hemma hos dem.
"- När man jobbar som militär så är man borta så mycket. Jag tänker inte låta mina barn eller min familj sitta hemma och vänta på mig och längta efter mig när jag inte är hemma. När jag är så långt borta."
Det är svårt att förklara hur jag kände mig när han berättade och förklarade hur han menar med sin bild av familjen, däremot känner jag mig väl till mods när vi avslutat samtalet.
Med tanke på mitt inlägg igår så blev jag ju en aningens orolig för det han sa men han förklarade att det inte gäller oss. Det som jag och Per är borta emellanåt är ingenting! Vi är ju borta men vi är ju alltid hemma! Vi finns ju här hela tiden, hemma eller på telefon och vi kommer alltid hem...
Kändes förbaskat gött att höra honom säga allt det som han sa, och detta från en kille som inte så gärna delar med sig av sitt innersta.
Det är en stolt mamma och blivande multi-farmor som går och lägger sig idag!
Jag har varken glömt bort bloggen eller struntat i den, jag har bara inte haft tid och möjlighet att sätta mig ner...
Jag har hundra saker i huvudet som ska försöka att organiseras upp, kategoriseras och sorteras för att kunna rangordnas och prioriteras...
Vad fasen vill jag ska hända det kommande året och de kommande åren???
Jag vet vad andra vill ha ut av mig men, vad vill jag??
Jag vet väl egentligen vad jag vill, men... Kan jag? Orkar jag? Vill jag? Är det värt det? Vad kommer det föra med sig?
Jag försöker få ihop mina "måsten" med det faktum att jag har en familj som också har måsten och tro det eller ej även en vilja att emellan alla måsten träffa mig också... En vilja att umgås och göra saker ihop... Med mig...
Jag vet delvis varför allt detta kommer nu. I sex år har jag pluggat, de sista fyra åren har jag dessutom skaffat två barn till. Jag har även varit arbetslös drygt 1,5 år. Dvs jag har alltså "varit hemma" i de sista drygt 6 åren.
Med hemma menar jag inte inomhus och sysslolös, men jag har kunnat styra över min egen tid, och alla "måsten" har jag klarat av och fixat med under den tid då barn och make varit på dagis och jobb. Med hemma menar jag att från och med att den första i familjen kommit hem så har jag ägnat mig 100 % åt familjen. Jag har skött markservicen och hållit familjen och hushållet flytande för att använda en uttjatad och kontroversiell klyscha... Men jag har varit här...
Jag har varit deras, odelad, min tid har tillhört dem...
Nu är jag ju inte det längre... Tack och lov!
Nu jobbar även jag, heltid, på ett skitkul arbete och jag älskar det!
Men lik förbaskat så kommer det där samvetet fram...
Det där som jag anser är så typiskt kvinnligt och moderligt...
Min man har faktiskt också själv uttryck att:
"- Varför får du dåligt samvete, det är väl bara att... Jag skulle aldrig få dåligt samvete för att jag..."
Mmm, där är vi olika...
Och jag kämpar mot detta eviga ständiga fåniga samvetet varje gång jag är på möten, varje gång jag blir sen hem, varje gång jag träffar någon, varje gång jag inte är hemma och säger godnatt, varje gång jag tränar, varje gång jag inte kan hjälpa till med kvällsrutinerna, varje gång, varje gång, varje gång, varje gång......
"Varje gång" innebär ju att jag inte är där... Att jag är någon annastans... Att jag gör något annat...
Att min tid inte delas med dem, den är inte deras...
Och den känslan kan slita mig itu...
Fast jag vet... Jag VET VET VET att det INTE är fel...
Jag VET att jag inte ska ha dåligt samvete...
Det jag gör, gör jag för mig, för oss, för alla...
Natten till igår, klockan 0.37 ringer makens telefon. Det är alltså natten mot måndag.
Jag rycker till och försöker väcka Per.
"- Det ringer. Din telefon ringer!!!"
"- Mmmm...."
Han rör på sig litegrann iaf...
"- Du måste ju svara fattar du väl. Klockan är ju snart 1 på natten. Och det är dolt nummer..."
"- Mmmm..."
Nu halvsitter ha upp i sängen. Mumlar nåt om att det är jobbet och stänger sen av ljudet!
"- Jobbet!!! Är du dum eller? Du är hantverkare!!!! Dina kunder ringer inte mitt i natten!!! Du måste svara, det är dolt nummer, det kan ha hänt nåt. Det kanske är från sjukhuset!!!"
"- Det är lugnt, sov nu. Det är jobb, jag ringer dem imorgon..."
Och sen sover han. Telefonen blir äntligen tyst...
Jag orkar ju inte somna om utan ligger och väntar på att min telefon ska börja ringa... Det gör den inte... Kommer på att det är typ ett dygn sen vi såg filmen Farlig Förbindelse också... Skit, nu kommer jag aldrig somna om tänker jag...
Ligger en stund och klockan passerar 1... Då sjuttsikens börjar telefonen att ringa igen... Jag sätter mig upp och lyckas få liv i Per som yrvaket sätter sig upp och frågar vad sjutton som händer...
"- Nu ringer det igen! Dolt nummer! Du måste svara nu!!!" Mitt hjärta slår i hundra...
Han svarar
"- Ja det är Per..."
Jag kan höra att det är nån som börjar prata livligt i andra änden...
"- Du, det är min fru som grejar med det där, vänta lite så ska du få prata med henne!"
Helt plötsligt pratar han som om det vore mitt på dagen och att det är världens mest självklara grej att prata i telefonen... Att det är mitt i natten verkar inte bekomma honom alls...
Men va f*n muttrar jag och sliter åt mig telefonen.
"- Ja, det är Anna!"
Jag försöker att låta som jag känner mig...
Då svarar det en liten flickröst på andra sidan luren...
När vi lagt på sitter jag en stund och undrar vad det var som just hände... Och hanterade jag det på rätt sätt eller??? En tjej, drygt 10-12 år ringer och frågar vad mina biljetter till Justin Bieber kostar... För att det stod nämligen inte med i annonsen på blocket! Nehej du, kanske för att de inte är till salu! Kanske för att det står i annonsen att jag vill BYTA, inte sälja!!!
Kände att jag egentligen skulle talat om för henne att man inte ringer till folk mitt i natten, oavsett om det handlar om Justin Bieber eller inte! Ringer det mitt i natten, framförallt på vardagar så har det hänt nåt!!!
När jag tillslut orkar lägga mig ner kryper maken närmare och mumlar:
"- Att hon inte ligger och sover flickebarnet..."
Jag älskar musik. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Kommer även från en delvis ganska musikalisk familj som jag tror har påverkat både mina musikaliska möjligheter men även mitt intresswe för musik.
Jag gillar texter, slingor, melodier och "låtar" mer än genre eller artister. jag har favoriter inom de flesta områden och jag lyckas alltid nästan hitta något i den mesta musiken som jag kan relatera till, fastna för eller gilla.
Men.... Och det är ett stort men... Då måste det som jag beskrev innan finnas i låten. Låtar som tramsas bort utan någon som helst eftertanke eller ett uns av seriositet, vrålas bort utan att man hör ett dugg av vad som "sjungs" eller bara är fruktansvärt plastigt, elektroniskt ihålig är alltså inget som jag fastnar för, vanligtvis...
Nu är jag inte någon som tar musik på för stort allvar. Jag har låtar för varje tillfälle... Fest, kalas, barn, sorg, lycka, bilåkning, trams, flams och sjunga-med! Allt finns representerat och det är bara dagsformen som avgör!
Jag skulle ju bli sångerska när jag var liten. Världsberömd. Känd. Bäst. Och bara genom seriösa låtar... Gjorde ett försök en gång i ett cover band. Kan sakna det där ibland men undrar om jag inte trivs bättre på andra sida scenen eller hemma i soffan där jag kan få sjunga ut och låta precis hur som helst. Hur anspråkslöst som helst. Inga krav, inga sena nätter, inga resor världen över, och utan min familj! Nej, tacka vet jag soffan, familjen och karaoke!!!!
Nu hade jag ju tänkt att göra en bloggutmaning om just detta ämne. Mitt liv i musik.
Det vill säga att jag till varje musik-inlägg även delar en låt som passar in på det aktuella "temat".
Nu har ju jag som sagt en dator som krånglar extremt oehört mycket så jag vågar inte lova att det kommer att bli som jag tänkt mig, men jag gör ett försök. Eftersom läget är som det är så kommer jag heller inte att utmana er i att hänga på, men visst sjutton är det otroligt kul OM det vore nån som hakade på!
Jag kör två bidrag i veckan, söndag och fredag.
Dagens bidrag är en mjukstart för att beskriva mig själv som person.
Det var tänkt som en mjukstart, nu blev det inte så eftersom det första temat;
"En låt som beskriver mig" var betydligt svårare att komma fram till än vad jag trodde. Jag hade flera hundratals låtar ett tag som jag alla trodde var perfekta... Sen tänkte jag efter och lyssnade på låtarna men insåg att det var ju för sjutton bara önsketänkande, det var låtar som jag önskade hade beskrivit mig.
Jag fick helt enkelt tänka om. Så jag frågade Per hur han skulle beskriva mig för någon som inte kände mig.
Hans svar var att det första spontana som kommer upp i huvudet är: Glad och positiv. Rolig!
Sen ansåg han att han var klar men jag fick tråka ut honom med att försöka tänka lite mer än så. Och resten blev: Hjälpsam, smart, allmänbildad, rastlös, tankspridd, hypokondriker, lyssnar inte alltid. Jättebra som mamma men kanske lite dålig på att leka med barnen på deras villkor (återkommer till det senare-inte så hemskt so det låter) omtänksam, kärleksfull och bra på uppfostran.
Ok... Sen började han bubbla ur sig låtar som han tyckte beskrev mig... Mmm man kan lugnt säga att de skilde sig betydligt mot de låtar som jag hade tänkt ut...
Det blir Pers låtar som blir represtenterade för temat idag men jag lägger även till en av mina just för att jag verkligen känner så för låten och tror att det är en sanning för mig idag, att jag kämpat så för att skaka bort alla monster och lärt mig att jag vare sig kan rädda alla på bekostnad av mig själv och inte heller är den som alltid förtjänar det minsta... Livet är värt mer än att ångra, sörja och kämpas med... Livet är värt att levas och jag känner verkligen att jag lever nu! Och självklart kan man välja från tusentals såna "jag lever nu låtar" men att jag valde Ride beror helt enkelt på att den är så himla bra, just nu och för att den har just en speciell känsla som jag många gånger upplevt!
Jag kämpar ju verkligen för att få både de fysiska datorerna och den j-a (ursäkta språket) tekniken som dessa fysiska datorer drivs av att samarbeta med dels mitt eget kunnande inom området vilket är starkt begränsat dels vårt urkassa nätverk. Idag blev resultatet av detta att endast en låt gick att få med som en direkt delning från tuben, de andra får ni direktlänkarna till så hoppas jag att det funkar ändå... Kanske lär jag mig...
Ps. Ta det för vad det är! Låtarna ska inte tolkas bokstavligt utan mer med känsla och all-round-feeling!!!
Nej, jag är inte "Victoria" min mans prinsessa, jag är hans drottning! Ds
Det är blandade känslor inför resultatet efter omtapetseringen på Eriks rum.
Han har ju ett pytte ytte mini tini rum och minsta färgton gör rummet om möjligt än mer litet. Till detta hör att golvet redan är mörkt. Men nu har vi en grabb som älskar färg, vill ha färg och som bestämde färg. Helt själv. Och med tanke på den statistik han ligger inne med på saker han bestämmer själv, det vill säga den som nästan är obefintlig, så kände ingen av oss att vi ville bestämma över huvudet på honom utan han fick sin vilja igenom! Jag känner ändå att vi kunde ha försökt infiltrera och lagt fram lite fler förslag i den vita ljusare riktningen innan han fick klubba igenom beslutet helt och hållet...
Men som de sa på Stuvbutiken så är det ju " bara" att måla över om det blir mörkt till en vit vägg... Och så kanske vi får skaffa en bra leklampa åt honom!
Jag tror nog ändå att det blir till att måla... I en framtid inte långt från nu... Och kanske ett vitt golv...
Men visst är det läckert????
Det är synd på ljuset som sagt, nu ser allt gult, brunt och hemskt ut på bilderna egentligen, ska försöka ta kort under dagsljus så man får rätt upplevelse av tapeten som är riktigt påsk-orange, svart, silver och grå och faktiskt rätt häftig och toppen i en cool liten killes rum!!!
