Älgjakt

Ja den har nu inletts. Dagis kan därför på några veckor (eller hur länge jakten nu pågår) gå till skogen på sina onsdagsutflykter. Lite tråkigt tycker Virus, inte för att han missar att sitta i skogen och äta sin medhavda frukt, nej han sörjer eftersom dagis inte har några bössor och kan delta i jakten. Jo så är det. Han kan gå med på att de inte får knalla iväg med pistoler, såna som polisen har och kan skjuta människor med, med att de inte har några egna gevär och kan skjuta älgar med, ja där gick nog gränsen. Är det älgjakt så ska man ju skjuta älg.

"-ärrä för att vi ä barn eller?"
Mmm, det kan ha med det att göra kanske.
Men, kanske inte ändå.
Förra året när jag fick äran att jobba extra på ett dagis i Mangskog, Rinnbackens Förskola, då fick faktiskt barnen vara med på älgjakten. Med egna snidade trä-bössor, kikare och matsäck fick de ge sig ut i skogen med jägarna och delta. De fick även vara med att ta reda på en älg efter en skjutning. Snacka om lyckliga barn. Jag var själv inte med under jakten men jag fick vara med vid flertalet tillfällen under det kommande året när barnens iver och glädje om deras upplevelser i skogen gav sig till känna. Och såklart fanns allt väl dokumenterat så de fick chansen att gång på gång berätta om det. Kul!!!

För mig har älgjakten tidigare varit förknippat med något annat. På grund av min "magsjukdom" har veckorna för älgjakten inneburit ett stort psykiskt lidande och resulterat i att man inte gärna satt sig i bilen för att lämna huset.

Vägen till dagis är ca 5 km lång. Kantad av skog, åkermark samt en lång kanal. Hela området kryllar av älg, rådjur, räv och annat småvilt. Jägarna har ju också fattat det såklart och nu under jakten kompletteras skaran av vilda djur även med vilda män med bössor!

Inte nog med att det skulle innebära en fara för liv och lem om man plötsligt skulle behöva stanna bilen och kuta i k skogen för att magen inte längre får behålla maten, nej nu har gubbarna insett att älgarna fattat att de står och smyger på dem och precis som älgarna flyttat ut från skogen och ner till vägkanten, så nu finns inte ens möjligheten att kunna stanna bilen och hoppa ner i dikeskanten för att undgå kulor vinande runt skallen.

Idag är ju inte det längre ett problem eftersom jag tack vare lchf-kosten nästan helt blivit av med mina besvär. Men minnena från förra året och åren innan där gjorde sig mycket påminda idag när vi var på väg till dagis, jag och de små. Inte mindre än 16 synliga jägare kunde vi räkna till på den korta vägen och då kan man ju undra hur många fler som gömdes där i snåren.

Jaja, jag tycker oavsett att det är dags för jägarna att flytta på sig till nästa år. Älgarna har redan kopplat att jägarna flyttat ut ur skogen så de har bytt plats för längesen.

Hur jag vet det?

Det är nästan så man kan öppna älgsafari där vi bor!