Puhh!

Bara att skriva ordet Puhh i rubriken tog mig flera försök idag... Det är körigt nu, eller vad man ska kalla det. Det är ju inte körigt som i stressigt och mycket att göra. Utan mest körigt på ett kaotiskt plan. På ett ouppfostrat plan. På ett trotsigt plan.

Vi har ju som sagt en hormonfylld tween som vi försöker få att se världen lite mindre fyrkantigt (tv, dvd, dator, iPhone och tv-spels fyrkantig). Det är en tuff uppgift kan jag lova. Hur har ni andra det med dator/tv mm-användning och era lite äldre barn?? Hur umgås de med er? Med datorn? Med kompisar? Mm mm mm.., vi tycker det är ett stort problem men vette sjuttsikens hur det kan lösas.

Vi har en blivande treåring som har flippat ut fullkomligt. Jag och maken sa idag att vi kommer ihåg hur vi redan när han föddes sa att detta kommer inte gå som en dans på rosor, livet med lille E, alltså. Det var nåt i hans blick som bara strålade "djävulskap", galenskap och fullkomligt "skitunge". Och sen dess har han gjort skäl för blicken, och det är ju synd att påstå att det börjar lindras.. Nej, det blir värre för varje dag som går. Han är liksom bara ett sånt barn som bara är sååå.. Ja jag vet inte riktigt vad vi ska kalla honom.. Han är helt enkelt galet underbar! Lite körig, men fullkomligt underbar! Lite kaosartad, men otroligt underbar.
(märker ni hur jag balanserar???)

Sen har vi vår knasige lille värmländske farbror som på lördag fyller 4 år! Och det ska vi fira!!!! Jisses vilket kalas vi ska ha för honom!!! Eller??? Hur var det nu??? Nej, just det ja, vi skulle ju inte ha nåt kalas. Alls!!! Det har nämligen den blivande fyraåringen bestämt. Helt själv. Vare sig vi i familjen, mor-och farföräldrar eller kompisar får ha kalas för honom! Så det så! Men tårta ska han ha. Och paket. Men inte kalas. Alltså, jag är inget matematiskt geni, men hur fasen ska vi få ihop den ekvationen??? Framförallt om vi lägger till att det faktiskt finns föräldrar och mor- och farföräldrar som faktiskt vill fira denna lille farbrorn?? Hjälp?

Dessutom ska det slutas med fingrar nu när han fyller 4. Order från tandläkare och önskan ifrån oss vuxna. Big Time!!! Vår lille farbror har ingen napp, har heller aldrig haft. Istället suger han på två fingrar, ungefär som på tummen. Pekfinger och långfinger. Men nu ska alltså detta slutas med. På lördag. Snabbt och effektivt! Svägerskan efterlyste hjälp till napp-avvägning. Jag är nästan beredd att betala ut hittelön till den som kan komma med tips och idéer, nej, jag vill ha LÖSNINGEN, den kan jag betala för! Hur sjutton får vi honom att sluta med det, med fingrarna????!!!!!