Jag tycker inte...

Jag tycker inte om en massa saker. Allt ifrån en massa smått till en massa stort. Allt från den simplaste och oviktigaste grej till de mest komplicerade och viktigaste sakerna.

Jag tycker inte om när tvååriga barn hotas av utvisning. När en levande människa på detta sätt blir föremålet för en kostnad i en statlig myndighets budget som redan är satt för stramt. Jag tycker inte om hur det blir till ett politiskt spel där olika lagar är för komplicerade och tolknings-begränsade så de inte på något sätt går att samspela med vilket då går ut över en tvååring utan möjlighet att försvara sig själv.

Jag tycker inte om hur man inte kan se en hotbild mot mammor eller barnen då pappan systematiskt förföljt och/eller utövat någon form av våld mot dem bara för att pappan säger att det inte finns någon hotbild. Jag tycker inte om hur maktlösa dessa kvinnor och barn blir och den rädslan som dessa dagligen får leva i. Jag tycker inte om hur dessa pappor även efter att ha tagit livet av sitt barns mamma fortsätter att ha ensam vårdnad om barnen.

Jag tycker inte om hur kvinnor blir urklippta ur möbelvarhuset ikeas kataloger för att det inte passar sig. Jag tycker inte ett företag som Ikea har rätten eller ens behovet av att ta ställning på detta sätt, utan borde gått på sin familjära linje och behållit hela familjen intakt! Oavsett kön.

Jag tycker inte om hur småkillar med sinne för ekonomi och profit kan få avtala om vinster med Migrationsverket och "beställa" hem ett stort antal flyktingar från Syrien. Sårade. Skadade. Traumatiserade. Nakna. Ensamma. Tomhänta. Så kom de hit. Och lämnades vind för våg. Ånej förlåt, jag glömde, de har personal som kan svara i telefon, servera frukost och städa. Tror till och med att det fanns en vaktmästare att tillgå vid behov. Och det viktigaste, de gav ju faktiskt den höggravida unga kvinnan ett busskort så hon på egen hand kan åka Värmland runt med flertalet byten innan hon tillslut når fram till ett BB.
Tacka vet jag vänliga själar som på eget bevåg tar sig an och vurmar för dessa starka men för tillfället otroligt trasiga människor som litat till myndigheter i goda Sverige och blivit lämnade åt sitt öde på grund av dagens profit-tänk!

Jag tycker inte om när maken och barnen är borta för länge för långt bort. Jag tycker inte det är så himla hippt att behöva somna själv i sängen, och nej, barnen hjälper inte till med det, av flera anledningar.

Jag tycker inte det behöver slaska och töa om vintern. Låt den snö som kommer få ligga kvar tills den ska bort för gott.

Jag tycker inte att de moderna somrarna är vare sig tillförlitliga eller tillräckliga. Jag vill ha mer!

Jag tycker inte om när man träffar goda vänner och trevliga människor för sällan.

Jag tycker inte om när huset är skitigt och ostädat. Vilket det tydligen envisas med att vara varje dag. Så jag tycker inte det här väldigt ofta!

Jag tycker inte om, jag till och med hatar att jag inte längre kan äta lussekatter. Jag tycker inte om att sakna lussekatter så mycket som jag gör...

Jag tycker inte det är värt besväret att lägga energi och kraft på människor som inte förtjänar det. De som bara tar och tar och tar, men aldrig ger nånting tillbaks. De som bara kör på, omedvetna om sina medmänniskor, och om andra människor känslor- säkerligen också sina egna känslor också...

Jag tycker inte att vi ska behandla varandra illa. Inte ljuga. Inte såra. Inte skada. Inte föra bakom ljuset. Inte sluta drömma och älska. För vad vore vi då???

Som ni ser, jag tycker en massa "inte" om en massa och mer finns det att tycka "inte" om!

Detta var mitt bidrag till veckans "Jag"- utmaning från Elvornas Hem-bloggen!