tisdag 16 oktober 2012

Träning och jul!

Det blev ett löppass idag. Medan mannen står och reglar tak med sällskap av alla barnen tog jag mig an löpbandet. Var lite kämpigt ett tag... I halsen... Den var torr och narig kändes det som. Så även om jag inte ramlat omkull i nån direkt sjuka än så verkar det dock som om det ändå är nåt vajs i kroppen. Passet gick bra iaf. Körde ett set med arm, mage och rygg efteråt och nu känns kvällen mycket bättre!

Vi har börjat planera inför jul här hemma också. Har ni också det?
För några dagar sen bestämde vi iaf var vi ska fira jul. Det är alltid ett krux det där, i säkert alla familjer. Jag och min man är också mycket olika i hur vi är vana att fira jul och vad vi själva tycker om julen.

Jag är inte så mkt för traditioner var jag tänkt att säga nu, men himmel vad jag hade ljugit er rakt upp i ansiktet då. Det är ju precis tvärtom. Sedan jag fick barn framförallt så har traditioner blivit än mer viktiga. Kanske inte i den mån att det alltid måste vara likadant, men absolut i den mån att vissa saker helt enkelt ska firas och kommas ihåg.

Julen däremot har alltid varit viktig. Viktigast. Störst. Bäst. Jag är en riktig jul-nörd!!! Och jäkligt stolt över det också. Jag tror att en del av det bottnar i att jag är uppvuxen i en riktig kärnfamilj, där både föräldrar syskon och far/mor-föräldrar varit med på julafton varje år. Och att vi varit på samma ställe varje år, hos mina föräldrar. De började med den traditionen när de fick min storebror för att slippa flänga runt på jul med barnen.

Mamma är också skilsmässobarn. Precis som maken och har därför varit vana att flacka omkring. För Per spelar det egentligen inte någon roll var vi firar jul, vilket för mig är helsnurrigt, men jag kan förstå hur han menar. Han har aldrig firat på samma sätt på samma ställe år efter år. Oregelbundenheten är det som är vant för honom. För mig är det tvärtom sånär som intill klockan. Alla aktiviteter har sin tid.

Sen vi fick barn har vi sagt att det bästa är att vara hemma. Låta andra som vill fira med oss komma hit. Precis så som mina föräldrar bestämde. Men att bryta traditioner tar tid och än så länge har vi inte firat här. Om man bortser från för två år sen när vi faktiskt skulle fira här men då vi alla i familjen bestämde oss för att ligga och kräkas istället! Då var det inte många som vågade sig hit... Förutom Tomten då förstås, som vi hörde på ryktesvägar låg och kräktes själv ett par dar senare ihop med make samt övriga julfirare! Hoppsan!

Och alla säger varje år att vi ska skaffa oss egna traditioner på jul. Mmm det är liksom det vi försöker göra men som sagt, än har ingen kommit hit för att fira utan vi åker fortfarande bort på jul. Det tar tydligen tid att bryta på inarbetade traditioner, och jag som trodde jag var värst... Där ser man!

Ja, men huvudsaken för oss är att slippa flacka iaf. Ett firande på en och samma plats på julafton. Sen kan man fira "lilla julafton", "julafton dagen efter", "sena julafton" mm mm efter hand.

Så eftersom vi redan bestämt hur vi ska göra på jul i år (kommer säkert att ändras mins tio gånger till beroende på hur medgörliga/omedgörliga alla andra är) så är vårt största krux just nu julklappar!

Barnens julklappar????
Tips mottages med nöje!
Nästan så jag är beredd att ge en hittelön till den som hjälper oss med julklappen till 11-åringen!
Till 11-åringen är vi faktiskt verkligen desperata i jakten på bra julklappar. Helst sånt som inte har med data/tv/tv-spel att göra...

Snälla hjälp!!!!!!!



1 kommentar:

  1. Jag tycker genuint illa om julen och skulle helst bara hoppa över den... Det är därför mina barns förslag till julfirande var så genialt, men jag ska återkomma till det i min blogg senare. Jag gillar ingen julmat, och jag tycker inte alls om köphetsen med julklappar, pynt, mat i hejdlösa mängder... Jag är en riktig Grinch... Men jag tycker det är härligt att du ska få precis den jul du vill ha, hoppas det blir precis så bra som du önskar!

    SvaraRadera