tisdag 6 november 2012

Real Life


- Tittar du på pysselprogram a´la ÄH? (Äntligen hemma)
- Brukar du pyssla hema?
- Har du gjort nån sån där dundertabbe?
- Är det bara du som märker tabbarna eller är de omöjliga att missa?
- Och ÄR det så enkelt som det ser ut att pyssla egentligen?
 

Jag var en pysslare... Förr... Som nybliven förstagångsmamma och singel. Då när jag hade hela tiden för mig själv och sonen och då man fortfarande var så ofantligt naiv och trodde att det var pysslandet som avgjorde om jag skulle vinna pris som årets mamma eller inte!

Då var jag stamkund på panduro och vi hade träffar med andra mammor, även de förstagångsmammor, där vi släpade med ungarna och våra stora pyssellådor. Sen pysslades det, under enorma protester från barnens sida. Vi hade bara pojkar också. Vet inte om kön/genus har nåt med saken att göra. Men pysselkvällarna slutade iaf alltid i kaos där barnen började kladda färg över hela rummen, kasta bollar och hälla ut saftglas över borden och där bilarna fick större fokus än våra pyssellådor. Jag fick iaf äldste sonen att varje år, hans tre-fyra första, att designa sin egen julgranskula. De hängs in i julgranen varje år och jag tycker idag att det är synd att just det pysslet dog ut. Hade varit så kul att ha fortsättningen på dem och även fått med de små killarnas kulor nu. Vem vet, det kanske är nåt som tas upp igen!??!! Pyssellådan finns kvar!

Eller inte. Jag ska avslöja en sak för er, när det gäller mig så vet ju de flesta av er att jag lider av en liten släng av kontrollbehov. Det är nåt som kommit de sista åren och som än så länge bara får ett starkare fäste. Till detta tror jag ligger bakgrunden i att mitt pyssel med barnen tar emot så mycket. De gör helt enkelt inte som jag vill, så som jag tänkt. Man skulle kunna säga att dem förstör. Min planering iaf. Jag mår faktiskt lite knas av det där.

Tänk förra julen när vi skulle fixa pepparkakshuset. Jag hade lovat barnen och maken att det var ungarnas hus och att de fick göra helt och hållet som de själva ville med dekorationen... Mmm att inte jag dog där och då! Alla log och talade om för barnen vad otroligt fiiiiint huset var! Mmm eller hur??????? Per höll också på att avlida, men av skratt när han såg paniken i mina ögon!!!

Jaja, det är faktiskt bara under själva dekorerings-processen som jag lider... Annars gillar jag barnens pyssel. Ha, de små killarnas påskpyssel från dagis för 1,5 år sen hänger fortfarande kvar i fönstret!!!

Jag gillar att fixa med barnen!!!! Så länge de inte stökar ner så... Och gör någorlunda som jag tänkt... Eller???? Ni får ta det med en nypa salt, min bitterhet ligger nog främst i att jag så gärna skulle vilja ha orken tiden och tålamodet att fixa, pynta, dekorera och pyssla betydligt mer än jag gör. Jag är nog bara en höst och vinterpysslare dock men det stör inte mig, det är ju då jag tycker det är mysigt och kul!
/div>

Jag är gift med en hantverkare. Ett alltiallo! Våra renoveringar, pyssel, projekt med mera blir sällan misslyckade. (missförstå mig rätt) Och den credden ger jag helt och hållet till min man. Jag kan varken bygga, fixa eller pyssla egentligen, jag bara gör det ändå.

Men en sak som vi faktiskt har skrattat gott åt, och som kan kallas en pyssel-miss kanske kan vara våra "dekorations-knoppar"!!!

När vi renoverade äldste grabbens första riktiga rum i huset så ville Per göra det fint längs taklisten i hörnen. Det blev bra, i alla sovrummen, utom just vid en av väggarna där hörnet tydligen buktade ut istället förr in!!! 

Ja ni ser väl???!!!?!

Men älskar annat typ av pyssel, mat och bakpyssel.
Julklappspyssel.
Överraskningspyssel.

Mm mm mm och att restaurera gamla möbler!

6 kommentarer:

  1. Så kul att du är med. Och jag fick titta läääänge på bilen, för jag såg ingen så där fruktansvärt fel ;)


    Hälsningar
    Yohanna
    som skickar med en länk till röstningen på bloggarna (om du vill rösta mer) också som man kan rösta på tills på fredag:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/november/har-kommer-nomineringarna.html

    SvaraRadera
  2. Så kul att läsa om pyssel historien din...
    Minns när mina barn var små, då pysslade jag liksom nu ganska mycket och det slutade ofta med att de tröttnade före sin mamma...
    Visst är det toppen med händiga män!
    Kram Sussi

    SvaraRadera
  3. Oj vad jag känner igen mig! Jag har alltid tänkt att barnen ska få skapa fritt, men så är jag där och pillar och rättar till (som om det skulle bli bättre - ha ha ha). Med mitt första barn var jag med i en föräldragrupp och den var precis som du beskrev det, det var pyssel till max trots att barnen bara var några månader;) Det dog snabbt ut i och med att det kom fler barn. Nu pysslar jag så lite som möjligt, det blir bäst så!

    SvaraRadera
  4. Då ligger veckans sammanställning ute:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/november/sammanstallning-av-real-pysselmissar-2.html

    Och som vanligt, tack så jättemycket för att ni var med och förgyllde denna veckan ;)

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
  5. :) Vilken igenkänningsfaktor :) Jag har alltid gillat att pyssla men det har blivit mindre med det på senare tid. Skulle vilja ha ett rum där allt kan ligga framme och man kan stänga dörren.

    SvaraRadera
  6. Ohh, pyssel med barnen... Nej det funkar inte för mig, av precis samma anledningar s0om de du tar upp... Nu när de är större går det bättre, men när de var små, nej, absolut inte! Hos oss var det annars sonen som var den större pysslaren, de pärlhalsband jag fått är det han som gjort. Dottern har alltid haft för mycket spring i benen för att kunna sitta stilla och pyssla... Jag har försökt kommentera på andra inlägg hos dig, men komer inte åt kommentarerna. Jag ville berömma er för ert fantastiskt fina hus! Och svara på din kommentar hos dig, att vi litar inte alls på några hantverkare, de sista fyra åren har vi samlat på oss den ena dåliga erfarenheten efter den andra...

    SvaraRadera